Välkommen till familjen ...

Idag har jag uppskattat att vara myndig och vuxen lite extra! Jag minns när jag var liten och ville ha olika djur så mycket. Hamtrar, kaniner, katter och hästar, såklart. Då var det ett ihärdigt "Nej" från mamma och pappa, tur var väl det, jag är säker på att det spårat ut rätt så fort om tolvåriga Isabell fått syra och ställa allt för mycket om antalet djur där hemma.
 
Men nu är jag vuxen och tar egna beslut, så nu hade jag bestämt mig för att det finns plats för en dam till i vår lilla hönsflock. Ja F försökte lite försiktigt med "Men du har ju redan ett helt gäng..?" men här gick inte beslutet att ändra. Henne skulle jag ha!
Allt började när min fina vän Jennifer hörde av sig och beklagade att jag fått ta bort hönan Barbro. Hon berättade i samma veva att hon hade en orpingtonhöna som inte riktigt blivit accepterad i gruppen och sa att om jag har plats och lust så får jag ta henne. Jag tvekade inte ens en sekund. Självklart! Hönan är ju ung fräsch, pigg och frisk. Känns så onödigt att ta bort henne för att hon inte blir accepterad. Jennifer hade satt henne i en egen avdelning i huset så fjädrarna skulle få någon vecka på sig att växa ut.
Så igår hörde hon av sig och sa att hönis nu var tjusig i fjäderdräkten och redo att flytta. Jag hade vägarna förbi hembyn i förmiddags och passade på att hämta upp hönan på vägen hem. En stor, ståtlig dam! Hon låg i flygglådan fylld med halm hela vägen hem helt lugnt. Ställde iordning en egen avdelning i hönshuset åt henne till att börja med och hon verkade finna sig direkt i att "Jaha, här ska jag bo". Mitt hedemoragäng verkade inte så speciellt nyfikna alls utan funderade mest på den krossade havren som jag serverat minuten innan. Så skönt och odramatiskt. Hoppas det håller i sig!!
Så nu får hon bo här hos oss på backen. Fina, stora orpingtonhönan. En bjässe bland mina hedemora, men jag hoppas att hon kommer att trivas ändå. Vi är ju en brokig skara hela hopen som bor här, och alla har vi vår egna unika historia varför vi hamnat här. Hönis historia har ni presenterad här, i all enkelhet.
Sen är det absolut inte dumt att ha en så fin vän som J. Som bjuder in till glögg och pepparkakor i sitt fina putshus på en backe i min hemby. Med tre hundar som överöser en med kärlek och en sambo som går så fint ihop med min F. Så älskar hon hästar med och har två grabbar hemma på sin backe. Så fint så, och nu har en av hennes fina orpington flyttat in här, så mycket att vara tacksam över!
 
... och vad ska fröken heta då? Jag har i flera år haft en romantisk idé om att hönorna ska döpas efter den som har namnsdag just den dagen jag får hem hönan. Det var lite trixigt när jag fick hem hela min hedemora-flock så de dröpte jag efter lite hjärtevänner. Idag har ingen annan än Gottfrid namnsdag, så det är ju solklart, en Gottfrida som flyttat in hos oss!
 
Åh, välkommen till familjen fröken Gottfrida !
2 kommentarer
Sarah

Så fina bilder på er :)

Svar: Tack snälla!
Isabell Lundberg

Beatrice Jakobsson - Fotograf

Vad kul med ett nytt djur i familjen!! :)

Svar: Ja det är verkligen så kul, speciellt när allt går bra och fungerar felfritt direkt :)
Isabell Lundberg