Lilla pyret växer i flådig drömklänning

Hoppas ni alla haft en ljuvlig jul med nära och kära. Jag känner mig fullkomligtfullstoppad med julmat och sådär märkligt trött som man blir av att göra ingenting på julen. Så härligt, och nu - en halv evighetslång ledighet (totalt 16 dagar - hurra!). Vi pausar husbygget här första dagarna och bara umgås med vänner, firar jul och känner lugnet mellan bjudningarna.
 
Och - ännu en vecka har stilla susat förbi. Vi har pysslat på med julklapparna, julebaket, julematen och huset förstås. Så har lilla pyret vuxit såklart.
 
I tredje trimestern ska lilla bebisen egentligen bara lägga på sig vikt och växa, och det märks. Magen växer och blir större och där inne är det full fart. Speciellt direkt jag sätter mig ner eller lägger mig ner, rena rama cirkusen som sätter igång. Har inga problem att sova med en pågående cirkus i magen i alla fall, det är väldigt skönt att fortfarande sova hela nätter och väldigt gott.
 
Magen växer på i en rasande fart och min kroppskontroll är inte som förr. Jag tror att jag ska kunna passera trånga utrymmen, smidigt ta mig upp och ned för avsatser och så vidare. Men det tar bara stopp, det är så roligt hur hjärnan fortfarande tror att jag är tio kilo lättare och med samma midjemått som förr.
 
Trots att jag börjar vara rätt så stor och tung så känns det inte. Ingenting som stramar, kiar eller sätter stopp för mig. Jag stökar på som vanligt och promenerar då och då. Det är återigen - så himla härligt - att livet tuffar på som vanligt. Jag tror att jag dragit ner på tempot och att det är det som gör att jag får må så bra. Har ingen press att klara saker i samma takt som förr - bara jag får det gjort.
Jag har planerat denna ledighet som den stora "stök och boa"-tiden. Det tvättas små yttepyttesmå kläder och läggs i svägerskeärvda byrån. Fina vaggan ska oljas ett varv med parraffinolja. Rensningen av förråd och vrår ska bli klar och de där köpen vi har kvar på handlingslistan kanske betas av. En sak vet jag - det var ingen hit att springa på stan i flera timmar med kassar att kånka på, mage att hålla reda på (kroppskontrollen vet ni) och tillslut så sa mina fötter "aj". Så resten ska handlas hemifrån soffan, så det så.
 
Min ena syster har lämnat ifrån sig bebisgrejer och grejer som är bra att ha första tiden. Min kusin har skickat hit en stooor låda med alla möjliga kläder och kollegor har lämnat diverse bra att ha grejer. Så himla tacksam att vara omgiven av så mycket nära och kära.
 
I appen vi läser ur varje tisdagsmorgon har det stått att vid den här tiden blir många gravid introverta och vänder sig liksom inåt för att förbereda sig själv. Det känner jag av väldigt mycket. Känns som att mitt fokus hamnar mer och mer på vad som komma skall och snart kommer all min tankeverksamhet att kretsa kring vår bebis tror jag. Väldigt mysigt att hamna i bubblan tillsammans med F.
Å jag måste bara passa på att höja min fina klänning till skyarna. Har tittat och tittat på denna. Det har känts så onödigt att handla något när man har allt och lite till. Men så bestämde jag mig inför jul. Min julklapp till min själv - för att jag gör detta så bra - min drömklänning från Miss Clarity. Kvinnan bakom märket är förstås geniala Underbara Clara. Provade den på fina inredingsbutiken i stan och snurrade ett varv framför spegeln. Tänkte på amningstiden - om allt går bra - och omlottknytningen. Tänkte på dopdagen där i sommar, där jag vill vara mitt finaste jag. Tänkte på alla sommardagar. Tänkte på juletider och allt vad det innebar. Så slog jag till. En lyxig flärdklänning. Kommer få hänga med många, många år framöver. Älskar den. Med fint miljötänk bakom, och ju fler gånger jag använder den, desto miljövänligare blir den ju. Valde min normala storlek och magen rymdes utan problem. Premiär-bar den på julafton och jodå - det blir många, många fler gånger. Så skön och fin. Kände mig så fin - och det är för mig viktigt i vecka trettionågonting.
Så lovade jag att svara på några frågor om ni hade också - här kommer svaren på de få frågor som kom;
 
Vilket har hittills varit det tuffaste/jobbigaste vs. det mest fantastiska med graviditeten?
Första är ganska själviskt - men absolut uppoffringen med hästarna. Att sluta rida och inte kunna motionera och sköta dem exakt som förr. Veta att pengarna kommer att prioriteras annorlunda och det kommer att dröja länge innan jag kan - och vill - dressyrträna, köpa en hästtransport och renovera klart stallet. Jag har inga som helst garantier på att det kommer att funka att ha två hästar och en bebis på samma gång, det får vi ta som det kommer. Så det har varit många brottningsmatcher i mitt huvud vad som är rätt beslut att ta. Hur jag kommer att må bäst framöver, hur Fredrik kommer att må bäst framöver och så. Men summan av allt blir alltid att vi får se. Och gud bevare mig väl vad jag längtar upp i sadeln nu. Älskar mina hästar så mycket - de är så tålmodiga och ställer inga krav. De bara finns där ute och är ständigt helt fantastiska. 
 
Det mest fantastiska. Att få dela allt detta med Fredrik. Vi har varit ihop i tio år men ingenting går att jämföra med att tillsammans vänta på vårt gemensamma barn. Det är så himla mysigt. Han är redan nu en fantastisk pappa, han stöttar och peppar och berömmer mig. Ställer upp om jag behöver en hjälpande hand. Vi drömmer och fantiserar om hur vårt nya liv kommer att se ut. Det är supermysigt. Det är liksom svårt att ta in att vi ska bli en egen liten familj. I tio år har vi levt ett liv och nu blir det något helt annat. Så glad att dela hela den här resan med honom. Vi två, han och jag.
 
Hur gammal är du?
Jag är 26 år och fyller 27 i januari!
 
När har ni beräknad förlossning?
Denna fråga har jag fått måånga gånger. Vi har berättat för nära och kära. Men det känns lite för privat för att skriva ut i cyberrymden. Precis som kön, namn och så. Det håller vi gärna för oss själva och omgivande folk. Jag är i vecka 30 + och bebisen är beräknad att födas medan snön ligger vit och solen har återkommit från sin vinterdvala! Vi blev flyttade 12 dagar på ultraljudet vilket också gör att jag är tveksam själv till när bebisen faktiskt kommer, och sällan sker det ju på bf ändå!
 
Vilken Emmaljunga blev det?
Nu är jag vansinnigt dålig på märken och så nu för tiden. Vi valde en vagn med stora däck som går att dra i snömådd och på grusvägar. Underredet är kromat och har lite retrokänsla. Liggdelen är marinblå och ser jättegosig ut. Jag får fota och visa när den kommit, för jag minns helt enkelt inte vad den heter!
1 kommentar
Sarah

Vilka fina bilder på dig :) Skönt att vara ledig så länge :)

Svar: Tack snälla du :)
Isabell Lundberg