Välkommen till familjen ...

Idag har jag uppskattat att vara myndig och vuxen lite extra! Jag minns när jag var liten och ville ha olika djur så mycket. Hamtrar, kaniner, katter och hästar, såklart. Då var det ett ihärdigt "Nej" från mamma och pappa, tur var väl det, jag är säker på att det spårat ut rätt så fort om tolvåriga Isabell fått syra och ställa allt för mycket om antalet djur där hemma.
 
Men nu är jag vuxen och tar egna beslut, så nu hade jag bestämt mig för att det finns plats för en dam till i vår lilla hönsflock. Ja F försökte lite försiktigt med "Men du har ju redan ett helt gäng..?" men här gick inte beslutet att ändra. Henne skulle jag ha!
Allt började när min fina vän Jennifer hörde av sig och beklagade att jag fått ta bort hönan Barbro. Hon berättade i samma veva att hon hade en orpingtonhöna som inte riktigt blivit accepterad i gruppen och sa att om jag har plats och lust så får jag ta henne. Jag tvekade inte ens en sekund. Självklart! Hönan är ju ung fräsch, pigg och frisk. Känns så onödigt att ta bort henne för att hon inte blir accepterad. Jennifer hade satt henne i en egen avdelning i huset så fjädrarna skulle få någon vecka på sig att växa ut.
Så igår hörde hon av sig och sa att hönis nu var tjusig i fjäderdräkten och redo att flytta. Jag hade vägarna förbi hembyn i förmiddags och passade på att hämta upp hönan på vägen hem. En stor, ståtlig dam! Hon låg i flygglådan fylld med halm hela vägen hem helt lugnt. Ställde iordning en egen avdelning i hönshuset åt henne till att börja med och hon verkade finna sig direkt i att "Jaha, här ska jag bo". Mitt hedemoragäng verkade inte så speciellt nyfikna alls utan funderade mest på den krossade havren som jag serverat minuten innan. Så skönt och odramatiskt. Hoppas det håller i sig!!
Så nu får hon bo här hos oss på backen. Fina, stora orpingtonhönan. En bjässe bland mina hedemora, men jag hoppas att hon kommer att trivas ändå. Vi är ju en brokig skara hela hopen som bor här, och alla har vi vår egna unika historia varför vi hamnat här. Hönis historia har ni presenterad här, i all enkelhet.
Sen är det absolut inte dumt att ha en så fin vän som J. Som bjuder in till glögg och pepparkakor i sitt fina putshus på en backe i min hemby. Med tre hundar som överöser en med kärlek och en sambo som går så fint ihop med min F. Så älskar hon hästar med och har två grabbar hemma på sin backe. Så fint så, och nu har en av hennes fina orpington flyttat in här, så mycket att vara tacksam över!
 
... och vad ska fröken heta då? Jag har i flera år haft en romantisk idé om att hönorna ska döpas efter den som har namnsdag just den dagen jag får hem hönan. Det var lite trixigt när jag fick hem hela min hedemora-flock så de dröpte jag efter lite hjärtevänner. Idag har ingen annan än Gottfrid namnsdag, så det är ju solklart, en Gottfrida som flyttat in hos oss!
 
Åh, välkommen till familjen fröken Gottfrida !

Julkänsla med min ljuva ponnyskrutt

Älskade, älskade lantliv alltså. I helgen behövde jag djupandas. Hur gör man det bättre än att ta en tur ute i snön tillsammans med en kär vän? Tror knappast någon får mig att vända på humöret så snabbt som min ponny, Fapriola.
Jag drog på mig den gamla mamma-ärvda overallen. Hon hade hittat den under sommarens källarrensning hemma i hembyn. Frågade om vi möjligen ville ha den, jag tänkte på den tickande lilla cashewnöten i min mage och högg direkt på erbjudandet. Rymlig och varm, perfekt med andra ord. Så selade jag på min vän, selen har jag fått från en kär vän och släden med skacklorna är ett ihopplock från gårdens gömmor. Det behöver inte vara så fancy för oss. Detta funkar fint. Iväg åkte vi, min lilla ponny och jag.
Ner för backen och bort mot en av våra kläppar med skog. Denna i behov av gallring, men tiden finns inte riktigt till skogsarbete just nu. Gott att bli av med lite gran- och enris då. Fapri väntade tålmodigt medan jag högg små granar och grankvistar med yxan. Slö var den, tid tog det. Men oj så härligt. Efter några minuter märkte jag hur axlarna var sänkta, andetagen djupa, och tankarna klara.
Jag tänker ofta på vilken tur jag har som får spendera tid tillsammans med mina djur. Så bra jag mår av det. Satte mig i snön och gosade med lilla mulen och kliade håriga mammut-bogen. Tänk att vi blev vänner tillslut. De dagar det är riktigt dåligt väder brukar hon få täcke på sig, då lägger jag täcket på hennes rygg och alltid, alltid vill hon ha en liten puss på mulen innan jag spänner åt gjordarna. Ingenting jag vill byta ut mot något.
 
När jag satt där så tänkte jag på hur stolt jag är över mina livsval. Att jag så pass ung valt rätt vägar i livet som lett mig hit. Till skogen med min ponny liksom. Långt ifrån allas dröm, men mitt elvaåriga jag hade varit så lycklig över synen.
Sedan var släden full av en- och granris. De ska bli krans och pynt på gårdens dörrar. Och lite sysselsättning till hönsen och tupparna. Kanske får hästarna någon kvist att tugga på också. Ymnigt snöfall. Satte mig på släden och lät henne vandra på hemåt. Hon är så arbetsvillig, älskar sin lilla släde.
Över åkrarna som legat i träda, över krondiket med betongtrummorna, över betet och upp för backen. Andras in genom näsan i stora andetag och låter snöflingorna landa i ansiktet på mig. Det är så härligt att känna att man lever.
Så dyker Drömmens baksida upp i vinterskrud. Inbäddad i vitt fluff. Fapri står tålmodligt stilla medan jag lossar släden och tar av selen. Smiter åt henne en morot och en puss på mulen innan hon får gå ut igen. Hoppas hon vill stanna med mig många år till, min lilla ponnyskrutt.

Det långa, långa upploppet

Skorna är från mountain horse, koftan är min systers, från Only. Pennkjolen är ett traderafynd (30 kr!) och linnet är köpt på tjänsteresan i Spanien tidigt i höstas. Kalasfina, kulan och jag.
... 
Hej älskade unge, det är bara mamma som skriver igen. Nu är du en vecka äldre och jag börjar bli bekymrad över hur fort den här graviditeten har gått. Är inte ett dugg less ännu. Visst finns det dagar jag längtar mig sönder och samman efter att få rida och springa och kunna ta mig an utmaningar i huset. Men det är ingenting mot  för glädjen och längtan efter just dig.
 
I veckan känns det som att det inte hänt ett dyst. Men magen har vuxit och du har sparkat och levt rövare i magen. I söndags när jag yogade så fortsatte du passet efteråt med dina kullerbyttor och sparkar. I veckan har ju legat väldigt långt ner och sparkarna har kommit därefter, din pappa och jag har riktigt känt hur du bullrat runt vid läggdags, långt långt ner. Men efter yogan måste du ha snurrat för nu är du hejvilt överallt.
 
Jag har vaknat nästan varje natt i veckan men aldrig på grund av dig. En natt skrek F i sömnen så jag nästan flög ur sängen. Andra nätter har jag svettats. En tredje har jag frusit. Men alltid somnar jag om efter ett ögonblick och sover fortsatt så gott. Det är lyxigt att få sova gott och långa nätter.
 
Jag mår bara fint. Ibland sköljer känslorna över mig. Att du faktiskt är på riktigt och ligger där och växer till dig tills du ska komma ut till oss. Vi ska få rå om dig resten av livet. Det är ju sanslöst. Din pappa och jag pratade om det här om kvällen, att allt som varit störst i livet hittills kommer att bli nerputtat efter att du kommit. Hur viktiga än djuren är för mig till exempel, så kommer du at vara nummer ett. Något som inte går att förstå. Att livet kommer att vändas upp och ned och aldrig mer bli sig likt igen.
 
Har känt mig helt normal i humöret fram tills nu. Men ibland så kommer känslor som gör att jag bara vill skrika (typ när jag tappar grepen när jag mockar och måste böja mig för att plocka upp den för tredje gången) eller grina (typ när jag tänker på hur fin pappa F kommer bli ... eller när jag får höra att vi inte kan spara innerdörrarna jag vill spara i huset ...), ja det är högt och lågt, hormonerna gör ingen skillnad på det.
 
Då och då kommer tankar på förlossningen upp. Jag tänker inte planera så mycket kring den, tänker att vi löser det lite där och då. Det är något som tidigare skrämt mig något fruktansvärt men nu när jag väl är gravid tänker jag att ut måste du, på ett eller annat vis. Vi har varit på en föräldrakurs/träff och fått värdefull information om förlossningen och dagarna på BB. Hittilss har mitt fokus legat på graviditeten men nu börjar det sakta sjunka in. Att det kommer ett liv efteråt. Att du ska följa med. Oss. Hem. Till vår backe.
 
Vi läser då och då på om föräldradagar, lyssnar på någon podd om bebisar och barnliv och pratar lite bebisprat med bekanta och kära. Försöker väga varje tips noga. Vad vill vi. Drömmer mig återigen bort till tanken om hur du kommer lukta och känner i rent ferdinant-mode att allt kommer att lösa sig. Vi kommer hitta vår väg. Känns skönt.
  
Jag har inhandlar praktiska IceBugs-skor så jag kan promenera i vinter utana att vara rädd för att ramla. Jag bär på en sån värdefull last. Det är härligt att fåsa lite även om jag förvånadsvärt fort blir flåsig. Tänker på hur sjutton jag någonsin ska orka lika mycket som förr igen. Och sedan kopplar jag på Ferdinnand-modet igen och tänker att "äsch, det löööser sig ju.. som det alltid gör".
 
Vi har passerat "hundra dagar kvar" för ett bra tag sedan och på något vis känns tiden som är kvar som ett långt, långt upplopp. Herre min vad vi längtar efter dig, älskade unge.

Vad sysslar vi med i Drömmen?

Dagarna rusar fram och F gör ett jättejobb i drömmen. Det händer så mycket att jag helt sonika bara fåt rätt och slätt skriva en lista med vad som händer just nu.
 
 
  • Nedervåningen
Just nu är det nedervåningen som får all fokus. Vi har beslutat oss för att flytta in på nedervåningen första och därefter göra klart övervåningen. Det känns bra. Alla väggar är reglade på nedervåningen, ni som har gamla timmarhus kan nog intyga på att de inte alltid är helt raka. Nu skiljer det bara fyra små centimeter mellan knutarna på vårt hus, men ändå, helt rakt är det inte. Ibland har han fått lägga små kilar/träbitar bakom reglarna och få allt i våg. Ett långsamt projekt som man får tillbaka om man är noggrann i grundarbetet. Nu när F börjat sätta skivor överallt så går det som hejsan. Reglarna sitter liksom rätt. Nu ser man klart och tydligt hur rummen kommer att hamna och det blir så bra tycker jag.
  • Kök
Vi har varit på en träff och ritat kök hos köksplanerare. Vi fick ritningarna i veckan och de var så fina! Tycker att köksplaneraren fångade på pricken vad vi är ute efter. Så klassiskt och fint. Innan dess hade jag gjort en enkel ritning i paint och skickat till ett hyfsat lokalt snickeri för att på "vinst och förlust" se vad de kan ådstakomma på samma yta. Tycker det är bra att jämföra utförande, lösningar och priser. Vi har definitift bestämt oss för att ha träkök. Elen till kyl, krys, ugn/häll och diskmaskin är dragen. I övrigt är vi fortfarande öppna för förslag och lösningar från köksleverantörerna. Detta rum känns som det absolut roligaste att få göra !
  • Tvättstuga
Tvättstugan är först ut på tur när hantverkarna kommer vid årsskiftet. Här kommer värmepumpen att stå så det är prio absolut nr 1. Förra helgen borrades stora hål för ventilationen, blir fuktstyrda "pax-fläktar" från toa och tvättstuga ut på baksidan. Inte alls 1800-tal men himmelskt praktiskt. Vi har fått hem klinkret till tvättstugan, grått fyrkantigt. Kommer bli vansinnigt bra tror jag.
  • Toalett
Även här har kaklet och klinkret kommit. Tyvärr var klinkret inte alls tjusigt, flammigt och dant. Så det ska reklameras. Här har F valt det ljuvaste svarta marmorgolvet. Vita väggar. I heögen snubblade vi över en kommod vi gillar med. Duschväggarna kommer landa på gården vilken dag som helst. Det är helt galet, att detta händer. På toaletten blir allt vägghängt för att slippa sprucken målarfärg och så. Hur som helst fanns ingen toalett på 1800-talet så tidsenliga kommer vi inte vara ändå. Men tjusigt blir det. På vår lantlivs-spa-toalett.
 
  • Elen
Det dras slang härs och tvärs i huset nu. Pappa min är ihärdig och vi får konsult-hjälp av en kär elektrikersläkting. När allt ska kopplas ihop så anlitar vi en firma för det, förstås. Men slangen, den drar vi själva. Vi bestämmer uttag, fläktar och lamputtag just nu. Det är svårt och varje gång vi tar fram elritningen så vill man ändra något. Eller så uppstår frågor, "Hur tänkte vi här??". Vår el kommer till hälften att vara app-styrd (fönsterlampor och farstukvistens beslysning) så det går att trixa med skymnainsljus och så. Kommer bli något helt annat än lilltorpet med andra ord.
 
Så det är vad vi (mest F!!) sysslar med just nu. En herrans massa renovering och roddande. Galant, går det!

En sista vinter här?

Det är torsdag och lilltorpet luktar såpa. Jag verkar bli piggare och piggare ju längre graviditeten går och har swishar runt med dammsugaren, skurkäppen och såpskurat toaletten på alla fyra. Det är så härligt att vara pigg och fräsch i kroppen. Ute är det vinter. Snön kom i måndags och bäddade in hela backen. Så härligt, blir så genuint lycklig över snön.
 
Det är inte bara vackert, det blir ljust och rent prick överallt. Hästarna får mjukt fluff att gå på i hagen och hela världen blir så vintervacker att jag bara vill hänga ute på gården. Åh.
 
Vinter sa jag. Får mig att tänka på nästa vinter. Hur ser livet ut då? Jag hoppas så innerligt att det är sista vintern i lilltorpet. Att nästa vinter får vi bo i vår Dröm med jordvärme, stort träkök och drömdörrar. Om precis ett år, kanske jag såpskurat toaletten i Drömmen med såpa. Kan inte förstå, att livet i Drömmen kanske är så nära.
 
Det är mycket kvar att göra och jag är ingen större hjälp i huset just nu. Djuren, lilltorpet och så går fint. Men balansera på stegar och så går sämre. Någon timme här och var, men inte som förr. Men vi är på gång. Toalett, tvättstuga, kök. El, skivor på väggarna och tusen och åter tusen val. Allt händer precis just nu. Vi är alldeles pirriga precis varje kväll när vi går och lägger oss, ett steg närmare livet i Drömmen.
 
Det vore min stora önskan i livet, att få slippa bo här i lilltorpet en vinter till. De dragiga fönstren, kalla golven och otäta dörrarna. Att vara iskall in på märgen. Kommer vara så tacksam den dagen det är över. Och samtidigt, så myser vi på här. Det är hemtrevligt och hemtamt här. Eldar vi blir det varmt och gott, det är ombonat och lättskött. Som ett litet tomtehus vi fått låna såhär i juletider. Tacksam att kunna göra denna renoveringsresa - och samtidigt ändå bo så bra. Trivs så fint på gården med.
 
Men fåår jag önska (och det fåår jag ju) så är detta den absolut sista vintern i lilltorpet. Vem vet? Kanske blir det så? Kanske inte?

Kvällspigg bebis och viktprat

Skorna från mountain horse, tightsen (sådana som går lååångt över magen) har jag fått av min syster, klänningen är ny-loppad på Pingstkyrkans sencond hand i Skellefteå, koftan är 4 år gammal från BikBok och halsduken är från Gant.
 
...
 
Älskade lilla skrutt vad du gör kullerbyttor om kvällarna nu. Och dagarna. Kan till och med känna sparkar när jag går och rör mig, vilket är något nytt. Fint känns det och glad blir jag varje gång. Galet hur fort man vänjer sig att ha en kickande unge i magen.
 
Jag känner mig sannerligen bortskämd just nu. Sover gott. Kan vara aktiv. Ingenting gör ont. Inga besvär. Jag är pigg om kvällarna igen. Njuter av livet och graviditeten. Precis som jag önskar att det fick kännas för alla.
 
Jag har börjat rensa här hemma inför din ankomst. Flera kartonger med "släng" och "skänkes" och "säljes". Det är skönt att ha börjat och rummet som är helt klart - vardagsrummet - känns nu så hemtrevligt och redo liksom. Om tre veckor ska jag vara julledig i två veckor. Då ska vi boa och vara klara med rensningen hade jag tänkt. Och bara vara lediga.
 
Du har egna rutiner nu. Kvällspigg och morgontrött. Undrar om det kommer att hålla i sig till att du är ute hos oss. Just nu känns det som att det får bli hockey-du-vill. Vakna nätter eller dagar, bara vi får vara med dig.
 
I helgen som var hade vi sista gravidyogaträffen. Det har varit fem ljuva gånger. Ska absolut fortsätta här hemma. Men lite skönt är det, att ha hela helgerna på hemmaplan nu och slippa swiha iväg till stan varje lördagsmorgon. Tanka med hemmatid.
 
Denna adventsvecka har jag längtat extra mycket efter dig. Kan inte vänta tills nästa år. När vi ska ta barnvagnen med på skyltsöndag och fika på caféet. Året därpå och därpå när vi ska se jukalendern tillsammans. Ditt första förskolepyssel att hänga i granen. Adventsfrukostar med vänner och sedan julafton hela familjen. Äsch, så mycket fint vi har framför oss.
 
Men nu är nu och det gäller att njuta av preggo-tiden också. Ingen uppmaning till alla gravid där ute - jag förstår att det kan vara så jäkla tungt för vissa. En pest och pina. Men för mig, som mår så bra, så är det bara att njuta av det. Tänker att det är begränsat med gånger det kommer hända, så jag vill rikigt känna myset varje dag.
 
Du växer och lägger på dig gram på gram nu. Vilket gör att jag också växer. Jag älskar min mage. Den är så mysig att ligga och stryka på. Barnmorskan tyckte att jag lagt på mig något kilo för mycket, och då är det ändå marginal bit kvar innan vi är uppe på tvåsiffrigt. Vilket gör mig lite förbannad och upprörd. Är så tacksam att jag får må bra och vara aktiv och slippa ha ont. Kunna fortsätta vara hästägare, hönsmamma och leva lantliv prick varje dag. När alla värden är perfekta, då kan inte något enstaka kilo spela in. Det är ju absolut ingenting som får att göra något åt ändå. Så jag fortsätter att stolt visa upp min mage med så värdefullt innehåll.
 
Så hur många kilon det än blir i slutändan. Så spelar det ju ingen roll. Så länge jag får hålla i dig i slutet av denna preggotid. Älskade skrutt.

Om att äntligen ha hittat preggobrallor!

DETTA INLÄGG ÄR I SAMARBETE MED OPEROSE
 
Jag har äntligen hittat lösningen på mitt byx-problem! Har kämpat på med gylfen nere och bebismagen utputande ur mina byxor här hemma, men nu är det andra bullar på backen! Har hittat ett par arbetsbyxor från Operose som fungerar lika bra i stallet som i husbygget. Vilken ljuv känsla. Att hitta något som passar.
Ni har hört mina klagoramsor vid det här laget. Gravidbrallan. Har inte varit min grej. Det har varit så oerhört svårt att hitta kläder som passar. För i kommer man i mycket; byxor som klämmer åt, lämnar röda märken och trycker mot bebisen. Fredriks byxor är ännu för stora. Har suckat högt över detta i så många veckors tid. Men i dessa byxor så ryms faktiskt magen gott och väl. 
Jag har liksom haft problem med att byxor hasas ner och grenen hamnar en bit ner på låren, det är så galet frustrerande, gå och dra i byxorna hela tiden. Men dessa sitter, som en smäck. Mudden är rejäl och håller sig uppe. Tog min vanliga storlek och än rymmer jag magen i många veckor till. Har fått börja använda en ullångkalsong under, men det ryms, inga konstigheter. 
Så är de fina också. Jag kommer att fortsätta att använda dessa i vår också. Blir skönt att stoppa in mammamagen i mudden och gå ut och svettas lite på gården mellan varven. Men först, så kör vi höst och vinter med arbetsbrallan. Med fickor för verktyg, skruv och morotsbitar till hästarna.
Jag har ju turen att få må väldigt bra i kroppen. Jag kan åla runt nästan precis som förut, och det är liksom inga problem i byxorna då de är stretchiga där det behövs. Packa höpåsar, kläddra upp och ner för hövagnen och städa tapetrester från golven är inga problem. Det är liksom inte kläderna som begränsar mig längre, utan bebismagen får säga stopp när jag ålat runt lite för länge dubbelvikt. "Hej, hej mamma *spark, spark*, jag vill också rymmas" - typ så.
Är du gravid och har precis som jag - mycket att stå i efter jobbet. Så tycker jag absolut att du också ska sluta trycka ner dig i trånga, illasittande kläder och unna dig något som garanterat både bebisen och du kommer att tycka är rena rama himmelriket mot bebismagen. Såklart har de brallor även för dig icke-preggo som ska vara preciis lika sköna. Något för alla helt enkelt.
 
HÄR hittar du preggobyxorna och HÄR kommer du till hemsidan för att kika på hela sortimentet!
 
När Operose startade så samlade de ihop ett gäng kvinnor med aktiva yrken såsom snickare, trädgårdsmästare, golvläggare och förskolepedagoger. Sedan tog de tillsammans fram modeller på arbetskläder som passar kvinnor som arbetar. Både preggo-arbetande och ickepreaggo-arbetande! Så himla fint upplägg tycker jag. 
 

Ett levande liv

Vi pratar mycket om hur livet kommer att bli med en till familjemedlem. På något vis så får vi sätta ett mantra och hålla oss till det nu när ett nytt liv stundar. Otroligt svårt att veta exakt hur det livet ska se ut. Men också viktigt att tänka igenom hur vi vill att det ska se ut.
 
Får jag drömma så vill jag fortsätta att leva ett enkelt liv.
 
Det är inte grejer och prylar som ger mig kickar, det bästa jag vet är att få leva livsstilen vi valt fullt ut. Jag förstår att det känns övermäktigt för många med två (en och en halv åtmindstonde) hästar, ett hönshus och all renovering som i princip aldrig kommer att ta slut för oss på gården. Skog och mark som ska tas omhand. Men för mig känns det bara som möjligheter. Min mardröm är att byta hästtimmarna och gårdstimmarna mot tv-timmar. Då kommer jag att bli en olycklig människa.
 
Jag behöver frisk luft, djupt ner i lugnorna, varje dag. Jag behöver röra på mig för att inte krackelera helt. har en känslig rygg som inte klarar av ett stillasittande liv. Ett psyke som blir ledset utan ridning och hästmys. Känner stor skillnad under dessa sju veckor jag inte ridigt, vilken enorm saknad.
 
Om jag får drömma fritt så skulle jag önska att renoveringstimmarna blev något färre och fler timmar kunde läggas på att åka iväg och äta lunch utomhus vid någon av bryns grillplatser. Skogsäventyr varje söndag. Före det en söndagsbrunch, hela familjen. Gästspel av nära och kära ibland.
 
Jag skulle ägna fler stunder till att springa, efter landsvägen och i skogen. Jag älskar att springa. Skulle gärna ha en bastu hemma där man samlades allihopa efter arbetsdagar och utedagar och bara var en stund. Skulle minska min skärmtid med massor. Vill aldrig någonsin vara så upptagen att jag inte har tid att ligga i soffan och stryka Knut på lurviga magen.
 
Skulle vilja odla i vår trädgård. Massor av rotsaker, bär och blommor. Ha barnet/barnen som små hjälpredor när man sår och skördar. Ägna höstarna åt att safta, sylta och plocka svamp i mängder. Ha ett växthus där man kan äta vårmiddag. Och lukta på solmogna tomater.
 
Åka på semester ibland. Till svärfars fjällstuga. Kanske en dag ha en egen sådan. Tåga genom Sverige, flyga mindre men ibland he sig iväg till Disneyland eller som vi gjorde 2014, lyxig kryssning. Bestiga Kebnekaise. Men mest vara hemma. Ta semesterdagar till att höstfixa på gården hela familjen, avsluta hela kalaset med att grilla marsmallows.
 
Läsa godnattsagor. Låta systerdöttrarna och F's systersöner sover över när helst de vill. Alltid en dörr öppen för en extra. Baka bullar ihop. Bjuda hem familj och vänner på middagar som sträcker sig in på småtimmarna. Dricka rövin framöför kakelugnen. Läsa en bok.
 
Inte äga saker vi inte använder. Handla hållbart. Både kläder och mat. Ha en garderob där allt går ihop och matchar och är skönt. Jag gillar att känna mig fin och fräsch. Lära mig åka längdskidor ordentligt, sådär så man swishar fram. Men ta lika många turer med turskidorna, hela familjen, med minstingen i pulka bakom pappa.
 
Ha tid att reflektera, vara tacksam och vänlig. Vänlig mot andra och mot min familj. Säga förlåt om jag gjort något dumt. Krama alla jag tycker om. Plocka in hemägg hos hönsen. Låta det ta dubbelt så lång tid som vanligt då barnhänder också vill hjälpa till med allt hönspyssel. Hitta en vardag där djur, natur och barn går hand i hand och känns naturligt.
 
På ett sätt så likt livet vi lever nu. På ett sätt så olikt. Jag tänker mig att livet i Drömmen kommer att bjuda på så mycket mer. När timmarna inte ska läggas på renovering varenda dag. Utan mycket mer liv. Tänk så mycket fint vi har framför oss.
 
Jag förstår att det låter helt galet när småbarn ska blandas in i allt det här lugna och harmoniska. Men jag tänker liksom att genom allt detta ska små knubbiga händer få hjälpa till. Saker kommer att få ta trippelt så lång tid. Ibland kommer det att vara hejigt. Men det är okej, det med.

Första advent och skyltsöndag i byn

Första advent. Vädret var så jäkelens grått och brunt idag. Men hjärtat så varmt efter dagen ändå. Vi överlevde november, liksom! Helt klart värt att fira. Å vilken dag det blev, vi tar en titt;
Det var morgon och snöblandat regn landade ljudlöst på backen. Fick finaste av besöket på backen, min älskade bästis Julia med hennes Oliwia. Ett av mina hjärtebarn jag håller så varmt om hjärtat. J bor i södra sverige, på västkusten. På tok för långt bort. Men är så lycklig över de stunderna vi får tillsammans.
 Och nu, när hennes O 1,5 år gammal följer med hem också. Blir liksom lite för stort att ta in. Här leks det för fullt med Knut som ligger i korgen och busar.
Just precis så lagomt trångt. Världen bästa barnvakt.
Sedan bylsade vi på oss och gick ut. Allt lika lugnt och skönt som vanligt på backen. Allt det grå och bruna gör liksom mindre direkt det blir december. Men om jag fick önska, så hade snön gärna fått komma snart.
Alldeles ljuvligt att ha en liten hjälpreda. Kastar brödbitar till hönsen så det står härliga till. En totalt orädd men försiktig tjej, varm och omtänksam redan nu. Precis som sin mor.
Det är märkligt det där, när ens bästis får en bebis. Kärleken till O är så obeskrivligt stor. Så mycket jag ska hinna lära henne! Rida ponny, mata höns. Vi ska titta på norrsken, bada i träsket och så ska jag baka tonvis med bullar åt henne.
Vi började lite smått med livets första ridtur på Fapriola. Bara en sådan sak! Hoppas få till en till kväll med bästis i veckan med. Så full i hjärtat efter en förmiddag med dessa.
Så swishade de hemåt och vi blev ensamma kvar på backen.
Fint läge att fönstertitta hemma hos sig själv. Vi har julpyntat lite sparsamt i år. Nya (loppade) ljusstakar. Åh. Lilltorpet ändå.
Sedan piffade vi lite och klädde oss varmt med dunjacka och åkte de fyra kilometrarna till byns "centrum".
Hämtade upp min vän Nicki som flyttat till byn från Tyskland, så glad för det! Vi fikade med F's familj. Fantastiskt att få introducera dem för varandra. Sedan gjorde vi byn, F, N och jag.
Fikade ljuvliga saffransbullar på Skråmträsk Kvarn. Vårt sommaröppna och numera "då och då"-höst och vinteröppna café. Omnämnda i Whiste guide, ja man får sträcka på sig lite extra när man pratar om byns företagare, så många driftiga vi har.
Ingers loppis i gamla affären, Skråmträsks foderbutik, vår lanthandel, morsade på Byaföreningen som stod utanför affären och bjöd på glögg. Avslutade alltsammans med ett besök på skoaffären. Fyndade några få, fina grejer och hann kolla ut lite julklappar med. Älskar vår by.
Vi är ungefär trehundra personer som bor här. Vi känner inte så många av dem egentligen, men för varje person vi lär känna så älskar jag denna by mer. Jag flyttade hit som nittonåring, tänk att få bo här sedan födseln liksom.
Årets skyltsöndag i byn alltså. Med en god vän, saffransbullar, små fynd och alla fantastiska bybor. Nästa år har vi någon med oss i barnvagnen också, längtar redan.
Visa fler inlägg