Sammanfattning av 2018

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? 
Förlovade mig med mitt livs kärlek och blev gravid! Vilket år va?!

Genomdrev du någon stor förändring? 
Ja, allt som har med graviditeten att göra har blivit en enorm förändring. Livet fick ett nytt fokus och jag har inte ridit på elva veckor nu. Så länge hade jag inte ens paus då jag brutit en ryggkota. I överlag blev jag snällare med mig själv också, det har förändrat mitt sätt att tänka och se på saker enormt mycket.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Ingen i närmsta kretsen! Men 2019, då händer det grejer!

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
Tredje mars, då vi förlovade oss. Första juni, då vi hade ett sådant underbart firande för Fredriks tjugosexårsdag och skålade för att jag skrivit på papper för fast anställning.

Dog någon som stod dig nära? 
Två hönor och en tupp somnade in här på backen. Men mina nära och kära lever ännu <3 

Vilka länder besökte du? 
Norge, när jag och mitt tjejgäng såg KYGO och hade tjejweekend i Oslo. Island när jag, Fredrik och mina flräldrar åkte på min drömresa, åh vad fint det var. Spanien och England på tjänsteresor, men den kommer jag förstås inte blogga om (finns knappt något tråkigare än när någon pratar om sitt jobb - hur kul man än själv tycker att det är!), båda två var helt fantastiska upplevelser.

Bästa köpet? 
Måste nog säga drömdörrarna! I övrigt har 2018 varit ett väldigt sparsamt år på inköpsfronten. Vi har handlat begagnade bebiskläder och en och annan grej till vad som komma skall. Men tror aldrig jag handlat så lite kläder, prylar och så som i år. Känns genuint jättebra. Jo förresten, vi gjorde två stora investeringar i höstas som vi inte ångrat ett dyft alls. En ny gräsklippartraktor och en ny säng. Aldrig sovit så gott som denna höst. Men dörrarna, de tar nog förstapriset.

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Att förstå att vi skulle få en bebis (det krävdes elva graviditetstest för att jag skulle förstå det, haha!). När Fredrik gick ner på knä på vår favoritfjälltopp. Att få åka till Island med mina föräldrar. Att kunna baka själv i bagarstugan. Att jag tog mig tid att anamma mina nyårs"löften", att bli hönsägare - så mycket lycka dessa höns skänkt mig! Och i överlag livet på backen, med friska, starka hästar, en mysig katt och massor av lantliv tillsammans med Fredrik.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?
Mina vänner, jag gick in i 2018 med beslutsamheten att sluta låta andra styra vår tid och ställa högre krav på nära och kära ska kunna komma hit istället för att vi ska flänga iväg varenda gång. Istället för att de kommit hit och hälsat på och levt lantliv så har jag nog aldrig sett mina vänner så sällan som i år. Många av dem läser nog bloggen istället för att komma och hälsa på istället, riktigt trist. Fast å andra sidan är det inte dumt när man får se vilka som faktiskt tar sig tid att hälsa på och höra av sig. Så egentligen kanske det blev till det bästa tillslut? 

Vad önskar du att du gjort mer?
Hälsat på hos mamma och pappa. Träffat min bästis med familj (vi bor 130 mil från varandra) och rida barbacka, saknar det. Åh ja, filmat också. Så kul att filma och klippa!

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöscrollat på instagram och jobbat övertid.

Favoritserier från året som gått?
Modern family tycker jag är kul!

Bästa boken du läst i år?
´En annan Alice´ har jag precis läst ut i min bokklubb och  ä l s k a d e  den.

Största musikaliska upptäckten? 
Alltså jag och musik är ingenting som klingar bra ihop. Men har lyssnat massor på den här låten och även den här, gillar den. Var på en fantastisk spelning med First Aid Kit med. Älskade den kvällen. Kvällen med tjejerna när vi dansade till KYGO var också magisk.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? 
Jag fick fast anställning som utvecklingsingenjör, tjoho, så kul!! Jag reste mycket i jobbet vilket alltid får mig att växa som person. Jag höll flera föreläsningar, både på svenska och engelska. Jag sanerade 60 000 kubik förorenad mark och gjorde en plan för återställningen. Så mycket kul som hände på jobbet förra året, är helt överväldigad. Så tjänade jag pengar på bloggen och Instagram också, otroligt roligt!

Största framgång på det privata planet?
Ursäkta om jag låter tjatig men jag blev ju gravid med vår efterlängtade bebis! Livets lycka!

Största misstaget? 
Att jobba så pass mycket övertid första halvåret. Aldrig mer.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit så genuint mycket gladare och lyckligare i år, ett fantastiskt år!

Vad spenderade du mest pengar på? 
Renoveringen av Drömmenhuset utan tvekan!

Något du önskade dig och fick? 
Höns, bli gravid och fast tjänst!

Något du önskade dig och inte fick? 
En dressyrsadel och att träffa min drömhäst Lomita.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? 
Fredrik väckte mig med frukost på sängen, sedan jobbade jag, kom hem till nystädat hus och firade med delar av familjen då F jobbade eftermiddag, här kan du läsa om det. Mysigt!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Jag anser mig ha precis allt jag kan önska och lite till, jag är frisk och lycklig. Jag kan inte komma på något som skulle kunna göra mitt år bättre. Det skulle väl varit om jag fått träffa mina vänner lite mer, och att hittepå-farmormor fått må drottning utan cancer. Men det går inte påverka så det är svårt att önska.

Vad fick dig att må bra?
Lantlivet tillsammans med Fredrik. Alla måltider vi ätit utomhus. Mina djur, varje dag. Galoppera barbacka. Frisk luft och kroppsarbete. Att arbetet i Drömmen har gått framåt med jättekliv. Att jag och F ägnat tid åt varandra. Läsa böcker, simma på badhuset och basta efteråt. Unnat mig lugna stunder. All tid i hönshuset har gjort mig så glad. Åh, älskar livet här hemma.

Vem saknade du? 
Trollfrej, alltid min Trollfrej. Och min bästis Julia. Och mitt tjejgäng spritt över Sverige, Umeå, Övik och Höör.

De bästa nya människorna du träffade? 
Egentligen inga nya människor men man kan säga att det blev året jag lärde känna min lika häst- och hönstokiga vän Jennifer! Min tyska vän och numera och också Skråmträskare Dominique! Och min kollega Astrid som förgyllt min vardag!

Mest stolt över? 
Fredrik, han är mitt allt och är så duktig. Vårt liv tillsammans.

Högsta önskan just nu? 
Att få föda ut en frisk och kry bebis och bli totalt uppslukad av bebisbubblan.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker att 2019 ska bli året jag ser det stora i det lilla. Hålla oss på hemmaplan, små äventyr i vår by. Äta många mål mat utomhus. Dricka kaffe i vårsolen med en bebis intill. Varva ner och ha noll krav på vad dagen har att erbjuda. Men sedan, när månaderna tickat på så tänker jag varva upp. För då vill jag banne mig rida och springa igen.

Renoveringsbilder från Drömmen

December, julledigt och dörren till Drömmen står öppen. F jobbar flitigt.
Går man in i nya farstun så ser man detta; inre hallen, lilla korridoren som leder ut till kontoret och sovrummet (till höger) och toalett/tvättstuga (uppreglade väggen till vänster). Det är reglar, elsladdar och verktyg i en salig röra. Men! Ser ni? El som hänger från taket! Uppreglade väggar! Uppsågad öppning till kontoret. Det händer saker här, heeela tiden.
Står man i den lilla korridoren och kikar tillbaka mot farstun så ser man detta. Till höger kommer elcentralen att sitta, under trappen. Rakt fram kommer farstun med gardrober och sittbänkar. Och drömdörrar och allt sådant som jag redan berättat om.
I farstun hittar man kartong på kartong med kakel och klinker till toalett och tvättstuga. I tvättstugan blir det grått klinkergolv med pärlspont på väggarna. På toaletten blir det ett svart golv med vita väggar. Längtar så tills det är klart!
Väggarna till toaletten och därefter tvättstugan är reglade. Vi har signerat offerter på arbetet och i januari kommer en firma och gör våtrum av dessa rum. Hur stort?
I tvättstuga och toalett är elen förberedd. Slangen är dragen och dessa "spotkoppar" är placerade där vi ska ha spotlights. Det blir lite mindre takhöjd på toalett och tvättstuga, ungefär 2,5 meter, för att rymma all el där bakom. Nya innerdörrar blev det efter mycket fundratoner, makalösta vackra. Jag ska sätta igång och måla fodren redan idag tror jag! De måste vara på plats innan hantverkarna sätter igång arbetet i dessa två rum.
I kontoret sätter Fredrik gips just nu. Det är lite pyssel att få till hålen för eluttagen och så - har jag förstått. Men det går galant. Jag längtar efter att spackla alla väggar när huset är varmt - antingen av värmepump eller vårsol, det får vi se vad som händer först!
Går man vidare från kontoret kommer man till rummet som är vårt blivande sovrum. Till en början i alla fall, när vi ska börja med att bo på nedervåningen och göra klart övervåningen när vi väl flyttat in. Detta känns redan nu som ett stillsamt och vilsamt rum, kommer nog sova prick hur gott som helst här. När vi flyttat upp om något år kommer detta att bli matrum tror vi!
Åh. Gips och el och golvspånskivor. Det ser säkert mycket kvar ut för många, men aldrig har vi varit såhär nära.
Köket badade i sol denna decemberdag. Njuter av det. Tror köket kommer att bli suveränt. Och om allt går som vi vill har vi nog bestämt oss för vilken köksleverantör det blir. Törs inte säga mer än så - har inte meddelat firman än! Men vi är helt klart något magiskt fint på spåret när vi tittar på ritningarna. Hemmets hjärta.
Vänder man sig om ser man att ingången till köket blivit snäppet större och ljus kommer in från farstun. Till höger är vårt walk-in skafferi. Denna timmervägg ska vi spara, så vacker.
Jag tänker tillbaka på livet för ungefär ett år sedan  eller till exempel denna arbetssöndag och ler. Det går ju som hejsan. Jag tror att det är svårt att greppa vilken omfattande renovering vi gör faktiskt. Det är så mycket mer än att byta kök och tapetsera några rum eller riva ut en toalett. Det är liksom allt, från grunden. Ett jätteprojekt. 3,5 år har vi lagt ner, i stort sett alla våra pengar, i stort sett all vår lediga tid och vår kärlek och själ i detta hus. Blir så lycklig av elsladdarna, golvspånskivorna och gips på väggarna. Några månader till så!!

Nystädat i Hönshilton

Jag hade ingen lång "att göra"-lista under denna ledighet, men några grejer ville jag klämma in mellan familje och vänner-msyet. Städa hönshuset var en sådan grej. Idag sken solen på backen och temperaturen var perfekt, någon liten minusgrad, jag gick i uppknäppt jacka och kände mig helt upplyft av ljuset. Det har verkligen vänt nu.
Så jag satte igång med att hiva ut smutsiga bädden. Jag städar mer noggrannt på sommaren och på vintern blir det lite mer snabbgjort för att inte kyla ner hönsen totalt. Så bädden sopades ur och skottades bort. Två skottkärror fick jag hiva ut på stacken.
Ungtupparna är modiga och tar gärna en kort promenad i snön. Här är Ceasar som är Fredriks favorit. Han är så grann med sina svartgröna fjädrar. Dessutom min favorithöna Julias son, ni vet, hon som dog väldigt tragiskt i somras.
Och min favorit, Bartolomeus, även kallad Barry. Tänk vad de vuxit sedan de kläcktes i augusti. Vilken vånda att måsta välja. Den tredje, som ännu är namnlös, är tingad och verkar ska få ett toppenhem.
Jag fyllde hönshuset med spån och jag måste säga att idag var det TUNGT att bära spånbal. Får inget grepp när magen putar rakt ut. Stånkade och stönade minst sagt. Fort gick det inte, men gjort blev det. Myste till det med lite högar av hö också.
Nya tillskottet Gottfrida är helst inomhus ännu. Hon förstår inte tjusningen med minusgraderna och snön, men mina hedemora är inte alls kräsna när det kommer till väder. Känns bra att hon är hemmakär, vill inte ha en bortvirrad höna såhär i början! I övrigt går hon så bra ihop med gruppen och är verkligen prick hur vacker som helst att vila ögonen på.
Mina originaldamer jag haft från första början tog sig ett bad i solskenet. Jag hade inte hjärta att stänga in dem så jag lät de vara ute en timme eller två. Malin, Chatrine och Lovisa gosade så det stod härliga till. Lyckliga höns, kan jag nästan våga påstå.
Sedan var det dags att stänga in hela högen. Mina tre tuppar och fyra hönor. I nystädat, höpiffat och mysigt Hönshilton.
 
Pssst ...... Ni har väl inte missat min hönsguide

En liten glimt från vår jul

Hej hörrni, åh vad julen och ledigheten varit snäll mot mig i år. Sovmorgnar, tupplurar, bokläsning, god mat och massor med tid med familj och vänner. Precis som jag gillar det. Än är det måånga dagar kvar av ledigheten med. Så, så härligt, jag njuter till fullo.
 
I söndags var det dan före dopparedan och hela stora lilla familjen var välkammade och tjusiga (nåja, Fapriola hade tagit ett djupdyk i spånet men vi övriga var hyfsat hela och rena). Dags för årets julkort, det har inte hunnits med tidigare, och något sorts julkort måste vi ju försöka föreviga var år tänker jag.
Det är inte helt lätt att rodda hästar, tupp och katt. Årvar tar en titt i fjällan, Fapriola skulle promt tigga obefintliga morötter och Knut kände sig förudmjukad att behöva dela julkort med en tupp så han drog iväg efter tre bilder. Fredrik och jag skrattade så mycket åt hela kalaset, precis som i Sunes jul ni vet. Lägg till att det var -22 och att min kära kamerafjärrig lagt av så har ni förutsättningarna. Men ett skarpt kort fick vi till, glad för det! Sedan satte vi tillbaka alla djuren där de hör hemma och swishade iväg till min hemby - Åbyn.
Det var mat i mängder, familjemys och kramar av mina systerdöttrar, Aisha och Allie. Älskar dem så mycket, får inte nog av dem. Vi delade ut andrahandsfyndade julklappar till de små (blev ingenting annat än succé), spelade spel med sexåringen, lekte grävskopa med soon to be-tvååringen och sov sedan med Knuts lillebror, Bubben i sängen. Han väckte oss kanske åtta gånger med sitt kurr och krypande under täcket. Men det är ju så mysigt med en liten varm kattkropp att gosa med.
 
Julaftonsmorgon med frukost och pyamas så länge det bara är möjligt. Var så ledsamt att åka ifrån familjen på självaste julafton. Älskar dem så mycket och älskar att hänga tillsammans hela familjen. Vi fortsatte dagen i stilla lunk ute hos djuren på backen. Hästarna fick äpplen och morötter från medryttarna. Satt i höbalen och småpratade med hästarna ett bra tag, då kändes allt bra igen. Hönsen fick julemat i form av alla möjliga rester och Knut gosades med lite extra. Sedan var vi återigen piffade i drömklänning och finkläder för en kväll hos sväföräldranra med svägerskor, svåger, respektive och barn. Sån härlig kväll. Julemat tills det står en ur öronen, besök av tomten, julklappslek och massor av godsaker. Så fin, varm och vilsam jul det blev. Extra roligt att få föreviga en bebismage bredvid ena svägerskan som är beräknad att få barn samtidigt som oss! Förstå vilket kusin-röj det blir på jularna framöver!
 
Sedan blev det träff med barndomsvänner, träff med nya bekantskaper i byn och massor med tid med djuren. Där emellan promenader i dagsljus och tupplurar. Så trött jag varit senaste dagarana alltså. Nu fortsätter ledigheten i samma lunk i tio dagar till. Så mycket härligt som ska hinnas med mellan tupplurarna!
 
Hoppas ni alla haft en underbar jul hur än ni har firat - kram på er! 

Lilla pyret växer i flådig drömklänning

Hoppas ni alla haft en ljuvlig jul med nära och kära. Jag känner mig fullkomligtfullstoppad med julmat och sådär märkligt trött som man blir av att göra ingenting på julen. Så härligt, och nu - en halv evighetslång ledighet (totalt 16 dagar - hurra!). Vi pausar husbygget här första dagarna och bara umgås med vänner, firar jul och känner lugnet mellan bjudningarna.
 
Och - ännu en vecka har stilla susat förbi. Vi har pysslat på med julklapparna, julebaket, julematen och huset förstås. Så har lilla pyret vuxit såklart.
 
I tredje trimestern ska lilla bebisen egentligen bara lägga på sig vikt och växa, och det märks. Magen växer och blir större och där inne är det full fart. Speciellt direkt jag sätter mig ner eller lägger mig ner, rena rama cirkusen som sätter igång. Har inga problem att sova med en pågående cirkus i magen i alla fall, det är väldigt skönt att fortfarande sova hela nätter och väldigt gott.
 
Magen växer på i en rasande fart och min kroppskontroll är inte som förr. Jag tror att jag ska kunna passera trånga utrymmen, smidigt ta mig upp och ned för avsatser och så vidare. Men det tar bara stopp, det är så roligt hur hjärnan fortfarande tror att jag är tio kilo lättare och med samma midjemått som förr.
 
Trots att jag börjar vara rätt så stor och tung så känns det inte. Ingenting som stramar, kiar eller sätter stopp för mig. Jag stökar på som vanligt och promenerar då och då. Det är återigen - så himla härligt - att livet tuffar på som vanligt. Jag tror att jag dragit ner på tempot och att det är det som gör att jag får må så bra. Har ingen press att klara saker i samma takt som förr - bara jag får det gjort.
Jag har planerat denna ledighet som den stora "stök och boa"-tiden. Det tvättas små yttepyttesmå kläder och läggs i svägerskeärvda byrån. Fina vaggan ska oljas ett varv med parraffinolja. Rensningen av förråd och vrår ska bli klar och de där köpen vi har kvar på handlingslistan kanske betas av. En sak vet jag - det var ingen hit att springa på stan i flera timmar med kassar att kånka på, mage att hålla reda på (kroppskontrollen vet ni) och tillslut så sa mina fötter "aj". Så resten ska handlas hemifrån soffan, så det så.
 
Min ena syster har lämnat ifrån sig bebisgrejer och grejer som är bra att ha första tiden. Min kusin har skickat hit en stooor låda med alla möjliga kläder och kollegor har lämnat diverse bra att ha grejer. Så himla tacksam att vara omgiven av så mycket nära och kära.
 
I appen vi läser ur varje tisdagsmorgon har det stått att vid den här tiden blir många gravid introverta och vänder sig liksom inåt för att förbereda sig själv. Det känner jag av väldigt mycket. Känns som att mitt fokus hamnar mer och mer på vad som komma skall och snart kommer all min tankeverksamhet att kretsa kring vår bebis tror jag. Väldigt mysigt att hamna i bubblan tillsammans med F.
Å jag måste bara passa på att höja min fina klänning till skyarna. Har tittat och tittat på denna. Det har känts så onödigt att handla något när man har allt och lite till. Men så bestämde jag mig inför jul. Min julklapp till min själv - för att jag gör detta så bra - min drömklänning från Miss Clarity. Kvinnan bakom märket är förstås geniala Underbara Clara. Provade den på fina inredingsbutiken i stan och snurrade ett varv framför spegeln. Tänkte på amningstiden - om allt går bra - och omlottknytningen. Tänkte på dopdagen där i sommar, där jag vill vara mitt finaste jag. Tänkte på alla sommardagar. Tänkte på juletider och allt vad det innebar. Så slog jag till. En lyxig flärdklänning. Kommer få hänga med många, många år framöver. Älskar den. Med fint miljötänk bakom, och ju fler gånger jag använder den, desto miljövänligare blir den ju. Valde min normala storlek och magen rymdes utan problem. Premiär-bar den på julafton och jodå - det blir många, många fler gånger. Så skön och fin. Kände mig så fin - och det är för mig viktigt i vecka trettionågonting.
Så lovade jag att svara på några frågor om ni hade också - här kommer svaren på de få frågor som kom;
 
Vilket har hittills varit det tuffaste/jobbigaste vs. det mest fantastiska med graviditeten?
Första är ganska själviskt - men absolut uppoffringen med hästarna. Att sluta rida och inte kunna motionera och sköta dem exakt som förr. Veta att pengarna kommer att prioriteras annorlunda och det kommer att dröja länge innan jag kan - och vill - dressyrträna, köpa en hästtransport och renovera klart stallet. Jag har inga som helst garantier på att det kommer att funka att ha två hästar och en bebis på samma gång, det får vi ta som det kommer. Så det har varit många brottningsmatcher i mitt huvud vad som är rätt beslut att ta. Hur jag kommer att må bäst framöver, hur Fredrik kommer att må bäst framöver och så. Men summan av allt blir alltid att vi får se. Och gud bevare mig väl vad jag längtar upp i sadeln nu. Älskar mina hästar så mycket - de är så tålmodiga och ställer inga krav. De bara finns där ute och är ständigt helt fantastiska. 
 
Det mest fantastiska. Att få dela allt detta med Fredrik. Vi har varit ihop i tio år men ingenting går att jämföra med att tillsammans vänta på vårt gemensamma barn. Det är så himla mysigt. Han är redan nu en fantastisk pappa, han stöttar och peppar och berömmer mig. Ställer upp om jag behöver en hjälpande hand. Vi drömmer och fantiserar om hur vårt nya liv kommer att se ut. Det är supermysigt. Det är liksom svårt att ta in att vi ska bli en egen liten familj. I tio år har vi levt ett liv och nu blir det något helt annat. Så glad att dela hela den här resan med honom. Vi två, han och jag.
 
Hur gammal är du?
Jag är 26 år och fyller 27 i januari!
 
När har ni beräknad förlossning?
Denna fråga har jag fått måånga gånger. Vi har berättat för nära och kära. Men det känns lite för privat för att skriva ut i cyberrymden. Precis som kön, namn och så. Det håller vi gärna för oss själva och omgivande folk. Jag är i vecka 30 + och bebisen är beräknad att födas medan snön ligger vit och solen har återkommit från sin vinterdvala! Vi blev flyttade 12 dagar på ultraljudet vilket också gör att jag är tveksam själv till när bebisen faktiskt kommer, och sällan sker det ju på bf ändå!
 
Vilken Emmaljunga blev det?
Nu är jag vansinnigt dålig på märken och så nu för tiden. Vi valde en vagn med stora däck som går att dra i snömådd och på grusvägar. Underredet är kromat och har lite retrokänsla. Liggdelen är marinblå och ser jättegosig ut. Jag får fota och visa när den kommit, för jag minns helt enkelt inte vad den heter!

Drömmens farstu är (nästan) klar!

Åh vad jag har velat skriva detta inlägg länge, länge. Nu är det alltså dags, att visa vår fina farstukvist. HÄR kan du kika på lite före-bilder. Och jag måste i nästa andetag säga att ja - jag älskar också ursprungsfarstun. Med den gulliga snickarglädjen. Med kuverttaket. Den var fantastiskt fin. Och helt genomrutten, totalt livsfarlig att vistas på. Vi behövde mer utrymme, vi har levt utan hall nu i sju år och längtan efter en ordentlig, praktisk hall har varit så enorm. Så vi bestämde oss för att göra vår drömmars farstu. En varm en, design ala Isabell och Fredrik. Och vi är så fantastiskt nöjda - och det är huvudsaken. Vi som faktiskt ska bo här en dag. Förra vintern och våren satt vi och skissade och skissade och ritade planlösningar hit och dit. Resultatet? Ja det kommer här nedan.
 
.. och justdet!! Nu när året snart är slut så hade Spotify sammanställt vilken musik vi lyssnat mest på under 2018. På solklar förstaplats kom denna låt, som Fredrik spelade varje gång han byggde. 39 spelade timmar på samma låt. Så jag tycker att ni slår igång och lyssnar på den till. Den hör liksom i ihop med farstun...
 
 
Semesterns bygge hade vi bestämt. Så i juni gapade hålet i huset fortfarande mot oss.
Vi satte bara panel till dit farstun skulle gå. Vi bestämde tidigt, tidigt att en inbyggd, varm hall/farstu ville vi ha. Grunden som är framför huset är gamla farstuns som vi gjöt igen när ändå betongbilen var och fyllde stallgolvet. Bara som förstärkning liksom. Sedan bestämde vi tidigt att nya farstun skulle bli lite större än den gamla, så måtten var i stort sett bestämda när vi började med farstun. 
Det var semestertider och jag mådde så, så illa. Lilla tickande chasewnöten i min mage gjorde sig påmind typ hela tiden. Så Fredrik satte igång att regla. Borrade ner balkskor i betongen och började få till någon sorts trossbotten.
Jag skriver att "vi" byggde farstukvisten men det är ju en stor lögn. Detta är Fredriks bygge, fullt ut. Jag har målat några skvättar färg och varit med i utformningen och stökat runt bygget. Men skruv för skruv har F satt. Värdefull hjälp av våra nära och kära (speciellt av våra pappor!<3). Men jag tänker inte ta det ifrån min Fredrik, han har varit så fantastiskt duktig. Men vi funkar ju som ett team allihopa och jag har varit flitig med vätska, fika, mat och tvingade vilodagar. Livets varmaste sommar tror jag bestämt, å vilket sjå att bygga i solväggen alltså.
Minns hur sjukt det kändes, att faktiskt se storleken på farstun. Här var den i princiip klar i mitt huvud, solklart ju?!
Någon dag senare satt takbalkarna där de skulle. Bilden är tagen 23.56 och ljuset är helt fantastiskt. Minns hur F och svärfar sa att "innan dagen är slut, så ska bakbalkarna vara på plats" och så blev det.
Det var minst sagt svårt att bestämma takvinkel, takutstick och sånt. Det har vi freestylat lite och bestämt eftersom.
Vi har byggt det mesta i limträ. Rejält virke.
Någon dag senare var det reglat för fönster, dörr och takåsarna låg på plats. Vi hade kört två bilar ner till Umeå (22 mil ToR) för att hämta hem typ 800 kg kantsten vi fyndat på blocket. Vi hade tänkt köra från en lokal firma men hade inte tid att invänta öppning efter semestern. Helt perfekt blev det, med blocketfyndande kantstenen! Den trippen blev ett äventyr i sig. Hem var vi något överlastade (fulla flaket på flakbilen + fulla lånade släpen) så vi puttrade hem i 50 km/h. Så lyckliga, i varsin bil, över vårt fynd.
Vi köpte hem en hög med stenmjöl som fick bli någon sorts början på att ställa kantstenen på. Kantstenen är bara dekoration och har ingen bärande funtkion i bygget. Vi bestämde oss för att få plats med garderober längst in i farstun och utifrån det måttade vi till hur stora fönstren skulle vara. Tak och fönster beställde vi på Nolia, en mässa här i Norrland för hus och hem.
Sedan började den kritiska tiden, augusti, när vi fick fuktsäkra hela bygget. Såg otroligt hemligthetsfullt ut.
Min pappa kapade panel i parti och minut. Enligt kapnota, som han alltid gör noggrant innan. Mamma och jag hade målat och målat i värmen för att hinna få klart panelen. Även min ena syster och svärmor drog några penseldrag. När man kräks och mår illa så är det guld värt med all hjälp som går att få! Alla penseldrag räknas!
Och se - här var stenfoten på plats! Och övre delen av panelen.Jag kom hem från jobbet och tjopp, tjopp var det gjort.
Vi bestämde vad vi ville ha för belysning på bygget. Lite nytt, lite gammaldags har vi resonerat. I takfoten blir det spottar.
Förberett med "spot-koppar" vi handlat på Biltema (tips!) och centrerat ovanför dörren ville jag ha samma gammaldags stallampor som vi har på ladugården. De kommer från Clas Ohlsson (prisvärt tips!)
Så blev det september och allt var klart inför takläggning och fönstersättning. Riktigt trixigt att fuktsäkra, tur vi hade vädret med oss under hela byggtiden.
Tycker att vi fått till storleken så bra, det ser liksom proportioneligt ut till huset. Älskar det och det generösa takutsprånget vi valde att ha.
Jag balanserade fram och tillbaka på stegarna för att måla balkarna och F la tak. Vi fick hälp med anslutningen mot väggen av F's systers sambo. Fantastiskt att ha så många kunniga runt om sig. Här var också stallampan på plats, så mycket glädje jag känt när jag rullat upp för backen denna mörka höst och mötts av ljus farstu!
 
Vi bestämde oss någonstans under hösten att vi inte vågade sätta in våra specialbeställda drömdörrar när vi ska ha hantverkare i huset. Absolut inget illa menat, men vi vill att de ska kunna springa in och ut ur huset obehindrat. Så min fantastiska pappa snickare ihop en isolerad byggdörr så länge. Alltså. Bara sådär, en fullständigt funktionsduglig, stor byggdörr som underlättar så mycket för oss. Då hann jag måla drömdörrar i lugn och ro, och ställa dem på logen i väntan på sommar.
Taket valde vi precis likadant som vi har på huset. Enkupigt plegel från Kami. Så fint.
Och när oktober kom var fönstren insatta. Det gick som hejsan. Fönsterfodren också. Det börjar kännas mer och mer som ett färdigt hus och ett hem. På insidan blir det inbyggda garderober, sittbänkar och klinkergolv. Öppet till nock med en härlig takhöjd och massor med ljusgrå pärlspont. Drömhall va?
Vi valde samma förtjusande spröjs som resterande fönster. Åh vad jag ska ha pellisar i fönstersmygarna framöver.
Ser ni så fint stenfoten går ihop med den 154 år gamla stenfoten på huset ? Vilket hantverk.
Så blev det november och midjeplåtarna kom på plats. Vi fnulade ett tag på vilket håll underspikningen på takfoten skulle gå. Men kom fram till att detta blev snyggast. Med synliga balkar.
Å rätt som det var fanns knutbrädor på farstun med och den ser helt klart ut från vissa vinklar. Så kär i denna vy.
Så kom december och mörkret på riktigt. Blir så glad av denna syn. En upplyst farstu. Byggd med kärlek.
Alltihopa blev ju så mycket bättre än jag planerat i huvudet, är så vansinnigt nöjd.
Nästa år fotar vi Drömmen med umgragröna drömdörrar med mässingbeslag. Kanske en julekrans också?
Men nu är vi i stort sett i hamn. en drömfin, egenbyggd farstu. Saknas gör drömdörren och trappen, "bron" upp till dörren. Men det är ju småpotatis i jämförelse med vad vi hittills gjort. Tänk att vi närmar oss - en helt färdig Drömutsida.

Tre gravidtips!

Nu har jag varit gravid i en herrans massa månader (och har en herrans massa kvar) och tänkte dela med mig av mina bästa "vara gravid på vintern"-tips! Jag har själv tyckt att det varit så svårt att veta vad som är värt att köpa, vad man kan låta bli och så vidare. Kläder i sig är ju en djungel. Men här tänkte jag dela några små tips som hjälpt mig mycket i vardagen.
1. Icebug-skor
Det är vanliga fotriktiga vinterkängor med inbyggda broddar/dobbar. Alltså jag höör ju själv hur mycket pensionärsvarning det låter över mig, men dessa skor har hjälpt mig enormt. Jag kan gå ut och gå och röra på mig som vanligt utan att vara rädd att ramla under mina promenader. Har varit ute och gått med Årvar och med mig själv, både när det varit lömskt - isigt med tunt snötäcke på och när vägen varit nyhyvlad och därför också hal. Skorna ger så bra grepp och framför allt så slipper man den mentala rädslan som halka kan ge mig. Vill absolut inte hinna bryta något eller skada magen på något vis.
 
Jag fyndade mina skor på Black Friday, ett köp jag planerat länge, länge och kommer att ha nytta av många vintrrar framöver. 48 % rabatt dessutom. Det är en ganska dyr sko, men håll ögonen öppna på erbjudanden och mellandagsrean!
2. "Gravidkudde"
Mitt andra tips är kanske inte så vinter-beroende. Men ack så skönt. En syster-ärvd gravidkudde. Jag sover sked med denna hela nätterna. Den är fylld med sacco-kulor som i en saccocäck. Den är låång så kan liksom hålla om den, få plats med magen sedan ha den mellan knäna för att avlasta ryggen. Jag sover fortfarande så himla gott om nätterna och kan nog tacka kudden till stor del för det.
3. Fukt!
Mitt tredje tips är fukt och olja! Alltså så vansinnigt torr jag är denna vinter. Så nariga läppar, torrt hår och allmänt torr. Min enda räddning ser ni ovan (jag är vanligtvis vääldigt torr men i år är det ingen hejd). Första oljan använder jag i håret efter att jag duschat, den luktar dessutom ljuvt. Oljan i mitten är min favoritolja, smörjer in bebismagen med den näst intill varje kväll. Är inne på andra flaskan nu och den är ändå väldigt dryg. Doftfri, sugs upp i huden fort och fungerar så bra mot mag-kli. Så tycker jag att det är väldigt mysigt att pyssla om bebismagen lite extra också. Det sägs att denna ska motverka bristningar, jag tror mer att det handlar om genetik och arv men ännu har jag inte fått några bristningar på magen, under brösten har det däremot dykt upp några småränder. Sista flaskan använder jag tillsammans med min ansiktskräm och gör underverk med min hy, utan denna får jag onda blämmor omedelbart och huden stamar.
 
Tre små tips, från mig till dig som också går i väntans tider under vinterhalvåret. Helt osponsrade och utan samarbete förstås! 

Mariannesnittar & Knäckbräck

Under helgen som var blev det lite julebak, tänkte att jag tittar in lite snabbt och ger er recepten;
Mariannesnittar
Ingredienser;
100 g smör
1 dl socker
1,5 msk sirap
2,25 dl vetemjöl
2,5 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bikarbonat
1 liten nypa salt
20 st mariannekarameller
 
Instruktioner;
1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Klä en plåt med bakplåtspapper
3. Stoppa karamellerna i en plastpåse eller kökshandduk och banka på dem med kaveln tills alla karameller är i småbitar
4. "Nyp" ihop smeten med händerna, allt utom karamellerna ska blandas till en smidig, fast deg
5. Blanda i karamellerna
6. Dela på degen i två delar och rulla dem till avlånga rullar
7. Lägg rullarna på plåten och platta ut dem ordentligt
8. Grädda i ugnen i 10-12 minuter
9. Ta ut kakan ur ugnen och låt den svalna innan du skär den på snedden så att det blir "snittar" av den
10. Ställ plåten svalt och när de svalnat helt kan du lyfta dem från plåten
Receptet går jättebra att dubbla!
Knäckbräck med olika topping
Ingredienser;
2 dl grädde
2 dl socker
2 dl sirap
2 msk smör
Valfri topping, tex. Turkisk peppar, halvssalt
 
Instruktioner;
1. Blanda socker, grädde, sirap i en kastrull med tjock botten (då är det mindre risk att det bränner fast i botten)
2. Låt koka utan lock tills temperaturen är ca 130 grader (ca 30 min). Rör om ofta!
3. Krossa eventuell topping i en plastpåse/bakhandduk och banka med en kavel.
4. Rör ner smöret i knäcksmeten då du tar den från plattan och rör om 
5. Häll ut smeten på en plåt med bakplåtspapper och låt den rinna ut ganska tunt
7. Toppa med valfri topping. Jag körde på turkisk peppar på hälften och havssalt på hälften
6. Ställ kallt, gärna minusgrader
7. När knäcken svalnat/fryst så bryt eller slå loss bitar i önskad storlek (jag använda återigen kaveln till att banka loss bitar)

MVC-besök och att visa något så fint..

Skorna är mountain horse. Mamma-hängselbyxorna tradera, ursprungligen från H&M. Tröjan syster-ärvd.
 
Nämen vad tusan, hur fort kan en vecka gå? Dags för veckans gravid-update och längst ner i inlägget ska ni få de något alldeles ljuvligt vi precis plockat in från ladugårdsvindan...
 
Ja men detta börjar ju bli tjatigt - i veckan har jag mått toppen! I veckan har jag också haft en härlig energi, har visserligen sovit som en däckad när jag väl gått och lagt mig - med någa få uppvak - men på jobbet och hela kvällarna har jag känt mig liksom sprallig. Full av liv! Varit så glad och tillfreds.
 
I onsdags hade vi tid på MVC igen. Var lite nervös över att det skulle bli vikt i fokus igen men så var det inte alls denna gång. Det var en underbar morskestudent som fick mäta magen, ta blodprov i armen och lyssna på galopperande bebishjärtat. Min ordinarie morska var också på plats lite i kulisserna och var lika go och glad som sist, en varm och glad människa. Känns som vi är i trygga händer där på MVC.
 
För fyra veckor sedan var vi på MVC sist. Då hade jag ett sf-mått på 23 cm och bebisens hjärtljud låg på 144. I onsdags var sf-måttet 27 och bebisens hjärtljud 145. Min mage ligger preciiis på kurvan och bebisen mår bra. Så skönt. När vi skulle lyssna på det lilla galopperande hjärtat så blev det fullständig mma-match i magen, bebisen sparkade mot morskestudenten så vi allihopa blev fulla i skratt. Så hon fick kämpa för att vi skulle höra något annat än nagelstängen som susade förbi då och då. Men tillslut, kloppetiklopp, så hörde vi! Så kul att få dela upplevelsen med F också. Vår bebis!
 
Jag känner mig pigg i kroppen men det mräks att magen växer. Det är lite längre att plocka upp grejer från golvet. Bebisen trycker mot organen så jag måste ändra sittställning då och då. Faschinerad över att en så pass stor bebis ryms i magen ändå. Plus alla organ och tarmar liksom ?! Förutom magen känner jag mig ganska "normal" i kroppen. Förstår ju själv att jag blir större överallt, men det är ännu ingenting som stör eller ställer till det på något vis.
 
Vi har beställt barnvagn också! Det blev en Emmaljunga med stora däck och en ljuv marinblå färg. Den är några veckor bort, men jag tänker att den blir perfekt att dra runt i snön. Och sedan. I mådden. På framtinade grusvägar. På skogsbilvägen. Så mycket härliga promenader vi har framför oss. Så skönt att ha det gjort med, vagnköpet.
 
I veckan har jag lyxat med en klipp- och slingtid. Passade på inför jul- och nyår. Men också, tanken på att det var sista gången innan bebisen kommer, är ju hisnande. Målet är  att spara ut min egna färg. Men fram tills dess är jag piffad och slingad - redo för alla firanden framöver. Sådant som en småbarnsmamma inte kommer att kunna prioritera på samma vis.
 
... och nu måste jag visa något så fint ...
 
i somras när bebisen bara var en liten chasewnöt och knappt det i min mage. När illamåendet fortfarande var ihållande och allt var Vår Stora Hemlighet. Så såg F en annons på en lokal Köp- och säljsida på Facebook. En vagga. Den skulle vi bara ha. Bära eller brista - man vet ju aldrig i de där tidiga veckorna (och dessa sena veckor är inte heller någon garanti). Men vi tänkte att "äsch, i värsta fall får Knut sova i den..." så skickade vi iväg ett privat meddelande till säljaren och javisst fick vi köpa vaggan.
Så vi packade in oss i kombin och åkte till den sötaste av sommarstugor i en by utanför Burträsk. Det kändes så förbjudet och så märkvärdigt hemligt att köpa vaggan. Jag har verkligen inte tagit vår bebis för givet, i början var oron att det skulle gå dåligt rätt stor, fast man inte vill tänka så. Så kan hjärnan göra det ändå. Och att köpa en grej till den där tickande chasewnöten, det kändes så himla stort.
Väl på plats hos säljarna visade det sig att deras barn inte riktigt var redo att släppa taget om den fina vaggan. Dottern höll sig krampaktigt fast i vaggan och storgrät när vi skulle packa den i bilen. Den yngre pojken trodde febrilt att vi skulle ta med oss alla hans leksaker därifrån och försökte övertala oss att "snälla, ta inte mina leksaker också". En mycket märklig köpupplevelse med andra ord. Men fina föräldrarna resonerade med ungarna och lovade att hitta på något kul med dem för de 350 kronorna vaggan kostade.
Åh vad vi älskar denna vagga. Den är norrländsk (det kan man se på åt vilket håll den "vaggar", i norrland hade man generellt mindre plats i stugorna och hade därför inte plats med en vagga som vaggar i sidled). Nu är den inburen i lilltorpet. Någon sorts madrass och ett litet täcke ska den utrustas med. Men sedan. Ska vår bebis få ligga precis där och ha det hur gott som helst.
 
Visst är den strålande vacker?

Julpyntad backe och söndagslunk

Det var söndagsmorgon och jag tassade upp först i lilla familjen. Fredrik och Knut sov vidare medan jag sörplade varm choklad och åt skinkmacka. Sedan drog jag på stora overallen, F's stora skoterskor, fodrade mössan och begav mig ut i kallgraderna. I lördags var det minus tjugotvå, denna söndag bjöd på tretton härliga grader - vilken skillnad. Jag hade så mycket skaparlust och energi denna morgon, visste inte vart jag skulle börja!
Så jag gjorde alla måsten först. Släppte ut hästarna, gav hönsen mat och satte motorvärmare i bilen (allt som sker under midjehöjd är numera ett projekt i sig). Drog fram fläkt och tinade vattenledning i stallet (stor suck på det), mockade (fick hacka loss kakor av kiss, livet i kallstall) och fyllde isolerade vattenbaljan med hink efter hink med vatten. Jag flåsar och stånkar - men jag gör det fortfarande alldeles själv. Tacksam att få ha min kropp i ordning.
Sen rafsade jag fram granriset jag och Fapriola hämtade hem förra helgen. knytte någon sorts gran-kärve av delar av det. Hästarna fick en gran att tugga på, hönsen likaså. Måste bara tillägga att vi förstås hämtade granriset i vår egna skog, inga julgranstjyvar här inte!
Så enkelt och snyggt tycker jag. Det behöver inte vara mer än såhär. I år har jag pyntat sparsamt överallt, ingen stress över det. Grov tråd runt granriset och se till att ha en ögla på baksidan av krärven så den kan hänga på en spik. Lätt som en plätt.
Satte en i ingången till hönshilton med.
Tillsammans med en ljusslinga blev det riktigt mysigt kring hönshuset. Älskar att vara hemma denna tid på året och bara insupa allt mys överallt. Sedan satt jag inne hos hönsen länge, länge. Ville se så att gänget var snälla med Gottfrida och så håller jag på att välja ut vem av tupparna som ska få bo kvar med oss på backen. Jag har en favorit och F en annan. Ett lite småjobbigt beslut då alla tre är så vackra, sociala, snälla och fina. Önskar att två av dem får nya, fina hem så vi slipper tuppslakt. Min favorittupp kröp upp i knäet på mig och somnade, åh.
Så hann de ut en sväng också. Småtupparna är så himla fashinerade av snön. Gräver och pickar och funderar. Hönan Chatrine och Gottfrida stannade kvar inne i värmen, men resten tog sig en repa ut.
Lilltorpet fick sig en adventsgran i krog och den dragiga dörren en kärve i mindre format.
Sedan passade jag på att göra lite fint hos hönsen. Fylla på foderlådan med krossad ekologisk havre vi själva odlat, djupandas frisk decemberluft och fylla på fågelmat i fågelbordet.
 
Älskar att ha tid att pyssla på hemma. Och ha en kropp pigg nog att göra allt detta i en rasande fart. Sedan blev det julfika hos vänner och julbord med delar av min familj i byns mysiga café. Så fasligt härlig söndag. Hästarna har varit ute med sina medryttare och vi har städrejsat så att till och med lilltorpet känns redo för allt mys som komma skall inför jul. Så glad för livet just nu.
 
Nu kör vi måndag - den sista innan jul!
Visa fler inlägg