Mina höns ruggar!

Sedan min tupp Ernst och min ena höna Julia dog så har det varit lite obalans i flocken. Först mådde de rent fysiskt dåligt. Vad än Julia och Ernst fått i sig så hade restarande fyra damer ätit samma sak. De var dåliga i magen, hängiga och väldigt allmänpåverkade. När det gick över kom förvirringen. Chatrine skulle sova lite vart som helst. Flocken aldrig samlad och de var sprätträdda och osociala ett tag. Jag lät det ta tid.
 
Nu känns damerna gladare. De är en hel del inne i hönshuset, men kommer rultande över gårdsplanen när de ser en. Hoppar glatt ut på morgonen och äter med god aptit. De har börjat uppskatta min närhet igen.
 
Jag hade bara fått ett endaste ägg fram till idag, när jag hittade två små stackars ägg under hövagnen. Hoppas de är på gång snart igen, saknar att gå på skattjakt.
 
Hur som helst så har tre av hönorna börjat rugga under senaste tiden! Sjukt spännande när något händer för första gången! Ruggningen innebär kort och gott att hönan byter ut sina gamla fjädrar till nya och detta är något de gör i cykler, det är alltså återkommande. 
 
Jag har förstått att detta är väldigt energikrävande, att byta ut alla fina fjädrar. Jag ska fundera på om de behöver något vitamintillskott utöver maten de får var dag. Då energin och proteinet i maten går åt till att skaa nya fjädrar så slutar hönan oftast lägga ägg i samband med ruggningen! Det hade jag ingen aning om innan jag läste på lite!
 
Det är så spännande att lära sig nya saker, jag är så långt ifrån fullärd när det kommer till höns. Så nu lär jag mig lite i taget. Ruggning hörrni, bara en sån sak!
 
Så nu bor det fyra damer i hönshuset, ganska tufsiga, inte så ägg-nödiga men väldigt mycket gladare än på länge... och så småning om får de sällskap av en skåck med kycklingar, så blir Hönshilton fyllt av liv igen!