Traderaproffset visar fynd

I somras låg jag i hängmattan och statade ett "frågeformulär" på instastories. Där bad jag er komma med tips vad jag ska blogga mer om. Flera av er ville att jag skulle skriva mer om "lantlig klädstil". Nu är jag ingen sådan som har en utstakad, genomtänkt stil. Klär mig nog rätt så tråkigt rätt så ofta. Men jag tycker det är så roligt med kläder.
 
Nu när hösten smyger sig på vill jag ha en helt ny garderob, det är ju helt orimligt. Så jag fick en suverän idé, jag ska bli traderaproffs! Ja loppis/secondhand också för den delen, men utbudet är något begränsat i vår lilla stad, och jag spenderar helst så lite tid som möjligt där inne. Hur som helst. Traderaproffs, ni får såklart följa med på resan.
 
Kruxet är att jag gillar rejäla kläder, jag är nästan allergisk mot de stora kedjornas sladdriga tröjor. Det har lett till att jag väldigt sällan köper kläder, däremot köper jag ofta något jag trånat läänge efter när jag väl köper. Så det har jag haft i åtanke när jag surfat runt på Tradera. Rejäla grejer jag gärna hade sparat lääänge till att kunna köpa. Jag tror ni förstår mitt resonemang, vi tar en titt;
Först ut - en ljuvlig stickad tröja från Gant. Den är i så fint skick, har haft den så mycket sedan jag köpte den. Hämtade den inne i Skellefteå och säljaren visade sig vara en bloggläsare - väldigt kul! 190 kr betalade jag för den fina.
En beige finstickad dröm från Gant. Så skönt i höst på kontoret. Passar lika bra till jeans som till kostymbyxor. Med en sjal i håret, aah.135 kr + 45 kr i frakt
En (ostruken) mörkgrå tjusig klänning från Filippa K. Stretchigt, härligt tyg som smiter åt snyggt. Sådär lagomt lång så man inte känner sig toknaken. Klassisk och så, kommer hänga med i många år framöver. 135 kr + 43 kr i frakt.
Ännu ett Gant-fynd. En oanvänd ull-halsduk. Hur fin som helst, i riktiga höstfärger. 100 kr + 36 kr i frakt.
 
... om ni gillade detta inlägg så snälla, gilla det! Eller lämna en kommentar! Då kanske jag törs visa en dagens outfit. Prata mer om min lantlivsgarderob vs. min kontorsgarderob. Visar mer traderafynd och glimtar in lite mer kläder här helt enkelt...
 
... annars då? Ikväll har vi myst med djur. Varit barnvakt åt Fredriks systerson Ebbe och donat på inne. Vad mycket vi hann när vi inte spenderade kvällen ute i bygget! Väldig mysigt med små händer som ska hjälpa till att mata djur. 

De är här nu & massor av kärlek !

Det var tidigt på veckan sist vi hördes, mitt i vardag och vanlig jobbvecka. Det blev onsdag och middag med kollegor/vänner. Torsdag med burgarmiddag i stan med en av de finaste vännerna jag har. Och sedan - efterlängtade fredagen. När Fredrik ringde och smsade hejvilt medan jag var på kurs på jobbet. Han fick förlösa två bedårande små kycklingar. Senare på kvällen kom ytterligare en söting.
(null)
Jag ska berätta mer om dem... såklart! De ska ju allihopa bo hos oss på backen! Hade barndomsgänget över på surströmmingsskiva. I mörkaste natten var vi ute och kikade till kycklingar. Fyran var på gång att kläckas, så spännande att det inte var klokt! Tyvärr var nr fyra en svag en rackare som efter ett dygn somnade in. Så trist men så kan det ju olyckligtvis bli. Glädjer mig till de tre pigga raringarna.
(null)
Jag troooor att det är två hönor och en tupp. Har studerat dem så länge ikväll. Har jag tur är min lilla favorit en tupp. En grå sak med bubblig kam och en vit prick på bröstet. De andra två, en svar och en grå med taggig kam och små, små duniga kroppar. Så sött att man smälter en smula.
(null)
Och resten av helgen har vi spenderat i grannkommunen på bröllop. Min kusin Frida fick sin Tord. Det var så familjärt och fint alltihop. Fick äran att fotografera hela alltet, ska visa er så fort jag får ro att sitta med bilderna.


... så massor med kompishäng. Kycklingkärlek. Kärlek i massor. Pjuh, behöver återhämtningsvecka känner jag! 

Sköt om er !

Mina höns ruggar!

Sedan min tupp Ernst och min ena höna Julia dog så har det varit lite obalans i flocken. Först mådde de rent fysiskt dåligt. Vad än Julia och Ernst fått i sig så hade restarande fyra damer ätit samma sak. De var dåliga i magen, hängiga och väldigt allmänpåverkade. När det gick över kom förvirringen. Chatrine skulle sova lite vart som helst. Flocken aldrig samlad och de var sprätträdda och osociala ett tag. Jag lät det ta tid.
 
Nu känns damerna gladare. De är en hel del inne i hönshuset, men kommer rultande över gårdsplanen när de ser en. Hoppar glatt ut på morgonen och äter med god aptit. De har börjat uppskatta min närhet igen.
 
Jag hade bara fått ett endaste ägg fram till idag, när jag hittade två små stackars ägg under hövagnen. Hoppas de är på gång snart igen, saknar att gå på skattjakt.
 
Hur som helst så har tre av hönorna börjat rugga under senaste tiden! Sjukt spännande när något händer för första gången! Ruggningen innebär kort och gott att hönan byter ut sina gamla fjädrar till nya och detta är något de gör i cykler, det är alltså återkommande. 
 
Jag har förstått att detta är väldigt energikrävande, att byta ut alla fina fjädrar. Jag ska fundera på om de behöver något vitamintillskott utöver maten de får var dag. Då energin och proteinet i maten går åt till att skaa nya fjädrar så slutar hönan oftast lägga ägg i samband med ruggningen! Det hade jag ingen aning om innan jag läste på lite!
 
Det är så spännande att lära sig nya saker, jag är så långt ifrån fullärd när det kommer till höns. Så nu lär jag mig lite i taget. Ruggning hörrni, bara en sån sak!
 
Så nu bor det fyra damer i hönshuset, ganska tufsiga, inte så ägg-nödiga men väldigt mycket gladare än på länge... och så småning om får de sällskap av en skåck med kycklingar, så blir Hönshilton fyllt av liv igen!

Tisdag på backen

Augustiluften är hög, sval och skön att andas. Syret går ut i varenda ven i kroppen. Aah. Flyttar hästar hit och dit mellan bete och vinterhage. Boar kyckling-BB. En rejäl trälåda med värmelampa och små, små tallrikar som ska fyllas med några droppar vatten och lite kycklingofoder. Kan inte förstå att de kommer vara så små att de kan drunka i minsta lilla kaffekopp. Tre dagar kvar.
 
Mamma och pappa kommer på snabbvisit. De hjälper till så mycket med bygget att det inte är klokt. Idag gjorde pappa trossbotten och Fredrik drog slang och satte doser till elen i farstun. Någonting händer varje dag. Mamma och pappa hade snabb-rejs där de bar in virke som ska bli fönsterfoder och knutbrädor till farstun. Mamma svängde runt trimmern en sväng med. Vilken skillnad. Så tacksamt att få hjälp att få hem material, de bor nära Burträsk där vi har värdens bästa järnaffär med virke. Sedan fraktar de hem det till oss på släpen när de kommer förbi. Suveränt upplägg för oss. Bortskämda blir vi, och det vet vi redan om.
 
Hann besöka svärmors vinbärsbuskar innan jag började frysa så fasligt. All fallfrukt från äppelträden plockade jag med till hästarna med. Längtar efter en egen trädgård. Men fram tills tess funkar det helt klart att palla hos svärmor med. Fick ta svängen runt fårhagen och prata lite med flocken som fortfarande går på bete.
 
Duschen där blandaren fastnat på skållhett var ovanligt skön idag. Drog fram ett täcke till sofflocket. De där långkalsongerna och sticketröjan, ja de blir mer och mer motiverade ju närmare september vi kommer.
 
Så var tisdagen på backen gjord. Med kyckling-BB, trädgårdslängt och varmdusch.

En skotarmåndag hos oss

Det är måndag och veckan rivstartade. På med kosymbyxor, rafsa ihop jobbdator och laddsladdar och ränna in till storstan. Frukostmöte, mötemöte och lunchmöte. En fem-minutare på skoaffären för att hinna handla något bekvämt till helgens bröllop och festigheter. Sedan åkte jag hem. Knäppte upp och tråcklade av kostymbyxan, drog på långkalsongerna. Kröp ihop i sängen med jobbdatorn i knäet och jobbade flitigt i några timmar med  paus för att ta ner hästarna på betet. Skön omväxling.
 
Sedan måndagsbestyr. Matlådor i massor lagade jag. Ringde en av livets godaste vänner, en av mina tre Julior. Lämnade disken på diskbänken, maten på spisen och stöket på köksbordet och drog istället på mig gårdsbyxan, med premiär för långkalsonger under, sticketröjan och håliga skorna. Myste med hönsen. Hönan Malin satt i min famn och kuttrade nöjt. Inga ägg lägger de än, de spenderar mycket tid inne i hönshuset. Några av dem ruggar. Jag ger dem extra kärlek och matrester som tröst. Jordgubbar och vit fralla. De har god aptit. Tittar till äggkläckaren. Tänker att jag förmodligen kan och borde göra saker i husbygget. Men har längtat så mycket efter djuren och bara-få-skrota. Knut springer in med en fågel åt mig. Försöker övertala honom att bära ut den, men det får jag promt göra själv.
 
Hämtar hem hästarna från betet med fickorna proppade av kylskåpets sista morötter. Går hem i hyfsat rask takt, följd av hovklapper. Klappetiklapp. Sätter på Årvar tränset utan att ens borsta av honom eller så. Hoppar upp från en gammal, trasig stol och skrittar ut på nyslagna stubbåkern. Flera hektar av stubb som råter rich rich under Årvars hovar. Vi går ut och går, försöker hålla ett sakta mak. Halt och igång igen, volt till höger och sidvärts åt vänster. Han lyssnar fint. Klappar honom på halsen och skrittar vidare. Det hinner bli mörkt innan vi gått hektaren runt åt våda varven. Hästarna får äpplen som Fapriolas medryttare har lämnat i stallet.
 
Fyller vatten och höpåsar. Pussar mularna och släpper ut dem i mörkret. Några veckor till av sommarlov och utimellan-bete. Med sova under bar himmel och ett enkelt hästliv. Sköljer bettet till Årvars träns och ler förnöjt över sadelkammaren, äggkläckaren och livet. Det känns fint nu. Alltihop liksom.
 
Sätter mig bredvid pellisarna på farstun och ser höstens första stjärnhimmel. Grannen kör sin traktor i sena timmen någonstans i fjärran, det är bråda tider att trösta och bala halm nu. Jag är trött men fylld av insipration. Vill plötsligt bara skriva och dela med mig av livet. Går in när jag börjar frysa genom långkalsongerna. Rafsar ihop disken och stöket någorlunda. Jobbväskan är packad. Djuren nöjda. F spenderar kvällen på jobbet och jag njuter av en skotar-kväll är hemma.

Augustiorden

Augustidagarna avlöser varandra. Första fuktiga dimman har dansat runt backen. Kallt ren har droppat i hängrännorna. Solen har skinit på fräkniga näsan och tiden nu och framöver är ingenting annat än njutbar. Idag blåser det dock så att håret står på sniskan.
 
Jag har plockat fram några stickade tröjor från gömmorna. Morgnarna är kyliga och det är skönt att slippa frysa. Kommer på mig själv med att ha glömt hur vintern och kylan känns? Fapriola har börjat sätta vinterpäls och det är så osannolikt att jag snart har två mammut-hästar i hagen igen. De får spendera lite tid på betet någon kväll här och var. Har ridit så lite på senaste tiden. Gjort mycket annat. Myst, pussat och pysslat. Men inte ridit.
 
Har ju inte bloggat heller. Knappt instagrammat. Tänker att det är en bra tid att tag i alltsammans nu. För min bästa tid är ju nu.
 
Vi bygger och sjåar ute på gården. Städar, stökar och ordnar. Försöker dölja stora stenarna som sticker upp här och var på backen med matjord som grannarna snällt kört hit. Vi har en ny monsterstor gräsklippare som vi inte vill förstöra genom att köra på sten. Börjar försiktigt drömma om den där trädgården vi en gång ska ha. Men det känns lite förbjudet och långt bort. Slängde förresten i princip allt grönt på komposten idag. Kryddorna, tomaten och solrosen. Det lilla jag hade. Ihoptorkat och ledset alltihopa. Sparade bara pellisarna. De blir jag glad av.
 
I sadelkammaren surrar äggklcäkningsmaskinen. I veckan ska jag bygga kycklinglåda. Inreda med spån och värmelampan. Handla kycklingfoder på foderaffären. Kan inte hjälpa att längta så så mycket tills de är här. Dunbollarna. Hoppas verkligen på en fin tupp.
 
Vi är lyckliga och glada. Fast att byggtempot är rasande nu. Det är beslut och saker som ska göras och beställas och samtal som ska ringas prick hela tiden. Men i virrvarret av allt så står vi med varsitt leende, Fredrik och jag. Hjälpen vi får. Peppen vi får. Så tacksamma.
 
Älskade augusti, vad du är snäll med oss. Och än är du inte slut.

Ett hej från oss

Mina fina, kloka och härliga bloggvänner här inne. Hej på er. Vad längesedan det hann bli. Men så är det ju med livet, ibland lite hoppsan hejsan. Det blev ett slut på den evighetslånga (fyra veckor) semestern. Sedan vardag, full-fräs, tupplurar, djurliv, spännande-magpirr vissa dagar och vanligt vardagsliv andra dagar och allt i en rasande fart förstås.
 
Vad händer hos oss då? Fredrik bygger på farstun. Reglar hit och dit. Jag gjorde ett kvällspass och isolerade allt som ska isoleras innan elen ska dras. Den blir så fin, så fin, farstun. Vi börjar känna oss lite stressade att hinna beställa takplåten, fönstren och så. Tiden går fort. Det blir måndags efter jobbat-göra säger vi. Vi får hjälp, i helgen av mina föräldrar. Så guld värt.
 
Inne i sadelkammaren har fler krokar kommit upp, hjälmhängare och hyllorna har fyllts med lite bra-att-ha-grejer (och lite vill-höver grejer förstås)... alltihopa omringat av ett envist surrande från äggkläckningsmaskinen. Sju ägg från vår fina tupp, Ernst. Hans allra sista innan han dog, känns fint att vi kanske får en så tjusig tupp igen. En liten mini-Ernst vi får fostra och älska från dag ett, så spännande. Om tretton dagar är det kläckningsdags.
 
Hönorna är ledsna än. Hänger mest inne i hönshuset tillsammans. Någon av dem har börjat rugga. Inga ägg lägger de. Men de har börjat komma springade över gårdsplanen i en rasande fart när de får syn på en, väldigt mysigt och uppskattat. Bara hoppas de alla ska må bra snart igen. Bara vara glada höns.
 
Hästarnas boende håller lite smått på att storstädas. Det vankas spolning med högtrycken och kalkning av några väggar. Lite omflyttning i garderoberna och slänga skrufs som bara är liggande. Så skönt för själen när det är gjort.
 
Lite så är alltid mina höstar. Det slängs en herrans massa grejer. Körs till loppisen i byn. Ger bort till någon vän. Organiserar lite här och lite där. Ofta hinner det bli stökigt igen. Men det är verkligen befriande att rensa och sträva efter att bara ha grejerna man faktiskt använder.
 
Knut han lever på som vanligt. Äter, sover, kurrar och leker parkour bland träden på kvällarna. Jamar på svalorna. Lever livet.
 
... och vi människor har det precis hur bra som helst. Äter god mat. Träffar saknade vänner. Tar hand om varandra. Längtar, efter nya livet i Drömmen. Men njuter av här och nu i lilltorpet också. Allt som händer, är ju livet. Vi pratade om det idag - uppoffringen vi gör för att få bo i den där Drömmen en dag. Alla helger vi jobbar på, semestrar vi inte åker på, pengar vi lägger på panel, reglar och skruv. Så värt det, alltihop.
 
Ikväll, trötta av renovering, städning av ladugård och så. Ätandes entrecote från våra grannar. Till det gurka från ett par andra grannar. Lilltorpet är stökigt, smutsigt. Men ibland hinner livet mellan såpan och dammsugaren. Oj så jag njuter av alla lugna studer jag får just nu. Ibland är livet lite hejigt.
 
Men nu är det augusti. Min favoritmånad tillsammans med september. Jag njuter och mår. Och lovar att även bloggen ska komma ur semesterfeelingen nu. Så hej på er - en uppdatering från Livet - så hörs vi snart igen!

Godnatt mina högt älskade vänner

Igår kväll hittade Fredrik min favorithöna Julia liggande alldeles slö ute för sig själv. Hon ville inte stå, gå eller röra sig alls, förlamad. Krävan var proppfull. Hjärtat går förstås i tusen bitar när man hittar djuren så. Försökte massera krävan, höll om henne. Hade henne i mitt knä. Mellan varven fick hon ligga i en kartong med en vattenskål. Massage, kramar och gos. Älskade lila vännen. Misstänkte att det kunde sluta dåligt, och imorse hade Julia somnat in.
 
Lilla hjärtegrynet Julia som gärna satt i knäet och hade det bra. Åt med världens aptit, sov gärna själv på nedre pinnen. Lekte med sin gula boll, la flest ägg i flocken och kom springande över gårdsplanen så fort hon fick syn på en. En liten glädjespridare som tagit oss med storm, vi alla tyckte att det var en helt fantastisk liten höna. Mycket personlighet, stort hjärta. Och nu är hon borta.
 
Jag begravde henne under tystnad. bäddade i gropen med hö. La blåklockor på toppen av graven. Tänkte att om hon haft ont eller mått dåligt, så är det slut nu. Nu är det vila.
 
Tunga steg till hönshuset, inte ett ljud hördes bakom väggen. Inget rusande ut genom dörren. Mitt på golvet ligger min fina tupp, Ernst. Alla hönorna uppskrämda på översta sittpinnen. Försöker få igång honom, han är superslö och huvudet rycker märkligt på honom. Tar honom i famnen, aldrig vill han bli klappad och nu låter han det ske utan protest. Pappa rullar precis upp för backen med sin silvriga volvo. Helt förtvivlad skriker jag till honom och frågar vad som händer mina höns. Sedan går det fort.
 
Fredrik kommer ut från torpet. Ernst i min famn, krävan lika proppfull som Julias. De måste ha fått i sig något som inte är bra för kroppen. Något som förlamar dem och förstör dem inifrån. Försöker massera krävan. Ernst kräks, och kräks, och kräks i min famn. Tårarna fullkomligt sprutar från mig. Jag skriker att "han dör, han dör!!", paniken i mig, allt går så långsamt och ändå så fort. Sedan var det över. En sista suck och sedan ligger han där, världens finaste tupp. Med glänsande fjädrar, så stillsam. Bryter ihop totalt. Att förlora en höna var ledsamt. Men att förlora tuppen också. Fina tuppen som varit kärnfrisk fram tills jag hittade honom på morgonen.
 
Fredrik begraver honom. Jag mår så illa efter upplevelsen så jag får gå runt hörnet och hade jag hunnit äta frukost hade den kommit upp, utan att tveka. Vilken fruktansvärd upplevelse. Ingenting jag önskar någon att få uppleva. Det gick så fort, sedan var det över.
 
Kvar är fyra förvirrade hönor. Som samtliga är hängiga och är dåliga i magen. Som inte vet hur man lever utan en tupp. Som satt överallt ikväll när de skulle nattas. Min rädsla är att de dör allihop. Vet inte om det kommer att gå att sova inatt. Känner sådant obehag. Mina högt älskade vingbeklädda små vänner.
 
Jag vill skriva det. Det var ingen vacker upplevelse. Det var fruktansvärt för oss alla. Sättet Ernst fick avsluta sitt liv, är inte rättvist. Och jag är förstås väldigt ledsen...
 
Jag gör allt för de små liven. Städar, fixar, handlat hönsfoder och bjuder på matrester enligt konstens alla regler. Kelar, erbjuder dagsfärsktvatten på flera ställen i trädgården. Frysta bär när det är varmt. Skugga, sand/jordbad i skugga. De får springa fritt ute, så naturligt det kan bli. Reden och sittpinnar efter alla tänkbara mått och regler. Men ibland, är det inte bara tillräckligt, jag kunde inte skydda dem mot allt...
 
... Nu hoppas jag bara att mina fyra stjärnor repar sig fort. Att mina höns får må bra...
 
Vad hönsen ätit för att få avsluta livet såhär vet jag inte. Möjligen salter från stenmjölet vi fick hem i veckan. Möjligen någon växt. Möjligen avföring från någon smittbärande vild fågel. Jag vet inte alls. Jag orkar inte spekulera och orkar inte ta emot en massa teorier. Julia och Ernst är döda och kommer aldrig mer tillbaka. Det hade inte spelat någon roll om det var räven, om de blev påkörda eller bara trillade av pinn av ålder. Det är ledsamt ändå. Och otroligt tomt i hönshuset...
Visa fler inlägg