Det är mycket nu.

Det kommer alltid perioder när saker hopar sig. När det är mer än mycket på jobbet. När båda hästarna behöver mycket motion och omsorg. När jobb kommer loss i renoveringen. När nätterna blir korta och dagens timmar ändå inte räcker till. Då är det så himla skönt att komma in hit och ventilera. Och bara skriva orden. Det är mycket nu. Resor härs och tvärs. Vårplaner på gården, besluttagande i huset, roligheter med kompisar, allt mer än vanligt. Allt i en salig röra kallad livet. Det är så skönt att komma in hit, och bara möta inga krav alls. Min lilla skorsten att släppa ut bokstäver som blir till ord. Utan krav, utan prestation eller så. Bara några rader från livet i stort.
 
Tolv timmar på jobbet idag. När jag kom ut på parkeringen klockan sju stod min flakbil ensam kvar. Det hade börjat bli kallt igen efter en ljum dag. Sedan hade jag planer på att rida med ponnypluttan som handhäst. Sträcka ut ryggen ordentligt. Krama om hönsen. Skriva en packlista inför Island. Istället blev jag sittande med momsdeklarationen. Och en slumring i soffan. Ibland är livet på en lantgård inte bara djur och natur. Utan mycket hårt arbete och administrativt arbete. Försöker bli bättre och bättre för varje år med kvitton, fakturor och sånt. Lär mig lite i taget av ekonomsvärfar.
 
Det kanske låter märkligt med mina mastodontdagar. När jag förespråkar att leva "det levande livet". Men hittills är mitt jobb så himla kul. Så det är liksom svårt att shifta ner när allt jag vill är att lära mig mer, mer, mer. Jag gissar att det är den där balansen man ska lära sig hitta. Jobb, gårdsliv, lantliv, renovering. Och familj och vänner, som blivit lidande på senaste. Och att pyssla om sig själv ibland. Glöms lätt bort.
 
Imorgon har jag i alla fall bokat en rid-dejt med min underbara vän i byn, Wilma. Som varit min ridkompis i sex år (!) nu i sommar. Jag tänker att det är ett bra sätt att verkligen komma iväg från jobb och hemmajobb och skärmar och så. Och sedan är det fredag. Och den där fästmannen jag numer kan titulera honom som, han väntar på mig efter nattvecka och tid ifrån varandra. Håller på att sakna ihjäl mig efter honom. På söndag åker jag på jobbresa. Sedan islandsresa. Pjuh. Minst sagt. Men synd om mig, det är det inte i varje fall. Kul får jag ha, nästan precis jämt.
 
Nu ska jag ta Knut under armen och krypa ner bland täcken och kuddar. Vill bara tacka för att ni hänger här och följer med i med- och motgångar. Lyssnar på mig när det är lite väl mycket, och väntar på mig när jag måste spendera timmarna på annat håll. Tycker så mycker om er - glöm inte det!
#1 - - Lisa:

Tycker så mycket om dej och din fina blogg med!
Inte för att jag känner dej, men det räcker att höra ditt mjuka och livsglada sätt att skriva om ditt liv.
Får ofta en liten tår i ögat, för det är så vackert att höra någon som verkar så enkelt glad för att leva.
Mvh Lisa

Svar: Alltså åh, vilka fantastiska ord du skriver. Blir så himla glad! Jag ÄR väldigt glad i livet, det är jag! Ha det fint, kram!
Isabell Lundberg

#2 - - Natalie:

Klokt skrivet, Isabell! Du gör det bra tycker jag :) Sen måste jag också berömma dig för din text om er förlovning! Så fantastiskt fint du beskriver det. Måste erkänna att jag läste inlägget med tårar i ögonen :) Stort grattis till er igen!

Svar: Åh men tack snälla Natalie, så himla glad jag blir! Tack snälla du! Ha det fint, kram!
Isabell Lundberg