Middag vid Lilla Stensträsk

Hujeda mig vad förkyld jag blev helt plötsligt. Lite för lite vila och lite för mycket annat på senaste. Men innan jag pangbom blev sjuk så hann vi med en helt ljulig afton vid Lilla stensträsket. En liten, liten bit från Skråmträsk.
 
Så himla fint, att kunna göra något sånthär på en onsdag mitt i veckan.
Platserna finns närmare än vad du tror.
 
...
 
Nu kör vi lördag och finbesök på backen. Men först måste jag skura golven, tur jag har ett städpaket som heter duga att skura med !

Renovering 2017 - Ny stalldörr del 2

JÄTTEKUL att så många av er klickade på ~hjärtat~ nere i högra hörnet på det förra inlägget!
Här kunde du läsa om att Pappa och jag tog bort ett fönster i stallet (okejdå detta gjorde pappa medan jag åkte och handlade hämtpizza) och bankade ut väggen med diverse olika verktyg.
 
Sedan har Pappa varit här lite nu och då när det passat honom. Han har förstärkt väggen, gjutit mellan väggen och sedan plockat ihop spillmaterial från bland annat fasadbytet. Sedan sa det bara swish så satt den där. Den finaste stalldörren som går att tänka sig. Grundmålad och klar att användas. Men en stabil ramp av limträ. Förankrad långt ner i backen. Det är speciellt att hålla på med gamla byggnader, det är inte alltid det tillåter till exempel en öppning hela vägen ner till marken. Då får det bli en ramp, och lika bra går ju det.
 
Tanken är att dörren ska få foder, möjligen liknande vi har på huset. Sedan ska vi försöka få tag i ett stor-braka lass med bark att fylla ut runt rampen. Så klivet inte behöver bli så vansinnigt stort. Slutligen ska jag måla dörren. Är sugen på en blågrå eller gröngrå färg. Möjligen linoljefärg. Så h i m l a svårt att välja.
 
MEN hursomhelst. Här sitter den, fina stalldörren. Aningens större åt alla håll och kanter, utan att braka sönder hela gamla ladugården. Som sagt, det är speciellt med dessa gamla byggnader. Jag är så otroligt nöjd!
 
 
---
 
 
Här (2016) och Här (2015) kan du läsa om tidiagre stallrenoveringar.
Återigen, tryck gärna på hjärtat om du gillar dessa "work-in-progress"-inlägg!

Att älska en lång morgon

Jag har alltid varit en morogonpigg person. En sån som har strålade morgonhumör och helst vill göra saker direkt på morgonen. Som går efter mantrat att "har man inget gjort innan klockan elva en förmiddag så får man ingenting gjort". Senaste tiden har jag fått äta upp min morgonpigghet med råge. Det har varit så frestande att ta upp telefonen, snooza fem minuter till och slumra in och ur drömmarnas värld. Ibland minns jag inte att F åkt till jobbet, andra dagar är jag pigg i några minutrar, kollar dagstidningens internetsida och blickar ut över ängarna och höstdimman, för att sedan lika fort, somna om på plats.
 
Så nu har jag jobbat aktivt med detta. Mina morgnar brukar vara heliga. Stunden innan alla andra är vakna är ovärdelig. Naturen är som vackrast innan solen har rört vid den. Numer går jag upp med F - jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, men det blir bättre och bättre. Sedan följer en lång och härlig morgon hemmavid. Går ut strax innan sex och slänger ut hästarnas påsar med frukosthö. Andas djupa andetag och känner hur också hjärnan vaknar till liv. Jag ser långt. Över sjön och över bergen, det är som att synfältet är större när det fått vila under natten. När jag kommer in i stallet gnäggar alltid Årvar. Så orimligt glad över att se en varenda morgon. Kramar hans stora huvud med armarna hårt runt hans ganascher. Låter handflatanstryka över pannan och nosryggen, pussar på honom, frågar om han sovit gott. Ruskar om i ponnyns man. Hennes mule är så len mot min hand. Ofta dyker hon ner i grimman, hon gillar att gå ut. Så går vi i samlad trupp till hagen. Jag först tätt följt av dem båda. Fapriola trippar för att hålla jämna steg med Årvar. Så knäpper jag av grimskaften och ser hur de hemmatamt tar sig till högen med hö. De delar på maten. Frustar. Även deras hjärnor tycks väckas till liv av septemberluften.
 
Drar morgonrocken hårt runt mig, sätter på tevatten och gör frukost. Kan sitta i soffan och dricka te. Det hinner svalna. Ofta har jag tagit på lite smink och satt undan håret på något vis, Lagt fram kontorskläder. Neutrala färger och sköna material. Ingen stil att prata om men hela och oftast rena är kläderna i alla fall. Tiden går fort på morgonen, när teet är uppdrucket ska matlåda packas, Knut pussas på och skor letas fram i hallen.
 
Så sätter jag mig i någon av bilarna. Lyssnar på morgonradio och är lite fånigt tacksam över den extra tiden med djuren och naturen här hemma. Äterigen - sån skillnad mot för ett år sedan.
 

"Det vackra i det enkla"

 
Det är tisdag. Det brukade vara min värsta dag. Så segstartad och långt till helg. Men nu börjar den sakta smyga sig tillbaka i mitt tycke igen. Steg upp med Fredrik imorse, han börjar så mycket tidigare än mig. Tog en långsam morgon ute i dimman. Kom in med röd näsa och - äntligen - en hungrig mage. Senaste månaderna har jag mest bara mått illa vid frukosttid. Sviter sedan pendlingen. Tänker på hur annorlunda livet är nu, mot för bara ett ynka år sedan. Hur tisdagar som kunde kännas evighetslånga helt plötsligt känns ganska trevliga. För jag får vara hemma och ledig om kvällarna.
 
Så jag gör sånt som jag tycker om. En tupplur i soffan. Det är ju så skönt. Istället för en kaffekopp som brukar kicka in näst intill genast. Bara få slumra till lite. Sedan ut i lingonskogen igen. Ritch, ritch, ritch. Flera liter på jättekort tid (jämfört med i lördags). På hygget fanns hur mycket som helst. Sedan drog jag igång projekt med lingondricka i saftmaja och ta tillvara på lilla skörden från odlingarna på altanen. Hann longera Årvak runt, runt också. Fylla höpåsar och klafsa runt med gummistövlar i mörkret. Mitt i allt snurrande med häst och långspö och linor härs och tvärs så pirrar det till i magen. Fredrik fick till lite arbetebelysning i Drömmen ikväll. Så minsann, det lyste i ett av fönstren. Huset såg så levande ut. Så verkligt i en annars så drömmig uppsyn.
 
Kan inte låta bli. Tanken är svindlande. För ett år sedan var livet så annorlunda, med studier i Umeå och allt vad det innebar. Och nu, med drömjobbet och lediga kvällar att koka saft, longera häst och hänga ute i lingonriset. Hur ser livet ut om ett år? Om två år? Hur många år kommer det ta innan jag sitter i Drömmen och avhandlar tisdagens sysslor i ett blogginlägg? Det riktigt spritter i mig, tänk att vi ska få bo där i finhuset. Tillsammans med Fredrik. Livet är så jädra fint just nu. Det kommer alltid att finnas saker som skaver, hjärtevänner som har det tufft och saker som aldrig blir som en planerat. Men jädrar, så värdefullt det är. Att gå till sängs på en sketen tisdag och känt att man levt dagen fullt ut. Bland saftmajan, lingonriset, hästarna och Fredriks långa armar. Jag är så lyckling lottad att få känna så på en annars så vardaglig dag i mitt liv.

Röda godheter

I lördags packade jag kånken med kameran, drog på min stövlarna och hängde emaljhinken runt armvecket. Där borta bor vi, mitt på backen. Bland skog och berg och sjön förstås, som ligger längst till höger i bild. Drömläge om ni frågar mig.
 
Jag stövlade fram bland riset. Kollade till hygget som blev till i vintras. På min hade jag mina fina stövlar, de jag köpte för ett par år sedan för att kunna ha när jag "chickt" trippade runt på stan eller så. Gud förbjude om de blev smutsiga. Smorde in dem i olivolja så de skulle hålla bättre. Så kom det en dag när jag helt plötsligt skrattade åt vansinnet. Detta är ju inga chicka stadsstövlar, det är fina gummistövlar, gjorda för att klafsas runt i leran, springa runt bland lingonris och sådär. Funkar finfint till det ändamålet - förstås!
 
Jag raffsade runt i riset *ritch, ritch, ritch*, det är så kul att plocka med en bärplockare. Fort går det inte för det är långt mellan bären där jag håller till. 
 
Fast att jag jobbar i fält väldigt ofta (speciellt under hela, långa sommaren) så är behovet av skogen enormt inom mig. Jag rider dit, går dit, springer dit och drar mig dit. Så tacksam att kunna jobba utomhus i skog och mark då och då, men en ledig lördag bland lingonriset gör något med pulsen alltså.
 
Mitt raffsande resulterade i flera fina liter lingon. Som ska få bli sylt. Måste ut snart igen, och plocka till lingondricka. Svårt att få nog av dessa godheter.
 
Det enda som saknades var en ryggasäck med fika.
 

En helg i september

 Ett totalt lugn har suttit i mitt knä denna helg. Jobbade ute i fält i fredags, lagade en trasig telefon inne i staden och hann springa några ärenden så länge. Mustigt vin från systembolaget. En bok från bokaffären. Så åkte jag hem, till lugnet och hösten och ledig helg. Stekte hemgjorda hamburgare från fjolårets älgkött. Sippade vin och duschade länge i en varm, varm dusch. Sedan följdes helgen av ett helt fantastiskt pärlband av timmar - lediga och öppna att fylla med allt vad gårdsliv innebär.
 
Jag må romantisera allt. Men det var så himla härligt. Att säga nej till roliga aktiviteter för lite hemmatid. Som det behövdes. Hästarna verkade uppskatta mina extra kli-minutrar och gården blev steget närmare en vintervila undet tjockt snötäcke.
 
Det är bra lustigt. När jag pratade med en ytligt bekant i förra veckan utbrast han "Jo jag vill ju bo på landsbygden ... men det är så nära till allt inne i stan och det har ju sina fördelar". Förr brukade jag bara nicka och tyst hålla med. Men nu sa jag "Jo, det förstås, men det beror ju på vad man behöver. Där jag bor har jag nära till mina behov, skogen, att kunna ha hästarna hemma, tystnaden och lugnet, de få gånger jag har ärenden inne i stan kan jag glatt åka dit, istället för att försöka stilla behovet av landsbygden från en stad". Men ja, alla är vi olika. Just nu njuter jag av skördetider, färgerna naturen bjuder på och önskar mig några soliga dagar framöver. För så är det ju, även på landsbygden mår vi bra av lite sol ibland.

Att ha en lyxmeditationsretreat på gården

Det är redan mörkt när jag kommer hem från jobbet. Tolv timmars arbete med allt vad det innebär, roliga projekt, fantastiskt spännande människor och grupper, viktiga frågor och utmaningar. Älskar att jobba. Men sen kommer jag hem och bruset från det öppna landskapet byts ut mot en tystnad som är svår att beskriva. En tystnad som innehåller att från svanarnas ekande sång över himlavalvet och rönnarnas prasslande löv. Det är mörkt och blött, gården är omsluten av en kolsvart rymd. Det känns nästan som att backen är det enda som existerar i ett eget universum,om det inte vore för grannarnas fönsterlampor som syns några hundra meter bort. Jag kommer hem och drar av mig de tighta jeansen, sätter upp håret i en slarvig knut mitt på huvudet och tvättar bort sminket så fort jag har möjlighet. Värmer en matlåda i micron. Under Fredriks nattveckor försöker jag vara effektiv och långsamma middagar är inte riktigt min melodi. Jag har inte ätit på över åtta timmar och maten smakar så gott. Bläddrar genom sociala medier och sms-inkorgen. Sedan lägger jag bort telefonen, tar på mig pannlampa och friluftsbyxor, skyndar mig ut i det fuktiga mörkret.
 
Inne i stallet syns spår av renoveringen tydligt, verktyg ligger på strategiska platser och ännu finns byggnadsmaterial runt hela stalldelen och i sadelkammaren. Jag sliter fram skottkärran och börjar mocka. Tänker att detta är min typ av meditation. I takt med att jag rensar ut det smutsiga från hästarnas boxar sorteras dagen i hjärnan. Jag kopplar bort jobbet mer och mer (även om det är svårt) och börjar fantisera om dressyrtävlingar, vad som ska göras i bygger härnäst om huruvida jag ska rida ikväll eller inte. När boxarna är rena och fyllda med nytt spån är tankarna klara och andningen aningens djupare. Hämtar in båda hästarna samtidigt, och fast att det inte blir någon ridning ikväll, så får jag ett sådant energiutbyte av stunden i stallet. Jag känner hur hela kroppen laddas med positiva hormoner och substanser jag inte förstår mig på, men jag vet att ha fingrarna djuper inborrade under hästarnas manar gör något med mitt mående. Jag pratar lugnt med hästarna, berättar om min dag, kramar dem så hårt det bara går och njuter varenda minut jag spenderar där ute.
 
Just ikväll blir det inte så mycket mer än så, lite mockning, mys och sopning av stallgången. Fyller vatten och höpåsar inför imorgon. Pussar på mularna och borstar lite snabbt av den värsta smutsen. Tänk vilket intresse jag har, vilken energikälla jag har här på gården. Att mina vardagssysslor sorterar mina tankar och gör mig helt lugn. Hur jag kommer in som en ny människa varenda gång jag varit ute i stallet. Tacksam över att kunna leva livet på detta vis, leva det fullt ut, bland djur och natur. Tacksam, återigen, över allt detta vardagliga som känns som världens lyxmeditationsretreat.

Städpaket som heter duga

Jag har tidigare, pö om pö, rensat ut plastsaker från huset. Jag försöker tänka steget längre i min konsumtion. Även om det är jättesvårt. Häromveckan beställde jag hem ett mycket efterlängtat paket från favoritshoppen - Västerbottenssåpa. Hem fick jag ett paket inslaget med brunt papper. Ur det plockade jag fram enträdoftande såpa, disktrasa gjord av bomunn och lin, diskeborste i trä och en exofiberduk som ska ersätta de klassiska gul/gröna kökssvamparna. Genast kan jag rensa bort lite plastartiklar och köra några kemikalier på återvinningen. Jag städar i princip bara med såpa nu för tiden. Och det känns så bra! Jag har studerat miljö i tre år på universitetet och tanken är att börja leva mer som jag lär. Lite i taget försöker jag byta ut saker hemma och göra aktiva, förbättrade, val för miljöns skull.
 
Produkterna är inte bara bättre för människa och miljö, de är så rackarns fina också! Gör köket i lilltorpet riktigt hemtrevligt.
 
Kanske skulle ni vilja se fler bilder på hur vi ha det här i huset som vi faktiskt bor i ?

Hur har vi det i Septemberrusket?

September fortskrider. Med morgondimma som är filmjölkstät, ihållande regndroppar som ibland en solglimt som påminner en om att den ljuva delen av hösten ännu finns finns kvar. Jag försöker beta av höstlistan. Saker som att kompostera från odlingskrukorna, olja altanen, plocka bär och bygga om hästarnas vinterhage. Det blir något gjort varje kväll medan skymningen ständig jagar mig.
 
Jag bakar bullar, kokar saft och planerar vidare på vad det ska bli av höstens skörder. Längtar ut i lingonriset, det måste jag ta i helgen. Öppnade frysen och plockade ut allt vi hade i den för att kunna fylla den med älgkött nästa helg. Kände mig så rik. Kantareller från fjällen, älgkött från Skråmträsks skogar, nötkött från svärfars gård, bär vi plockat och fått av våra respektive familjer. Bullar jag bakat, fisk min pappa fiskat upp och ute i potatislandet ska strax all potatis upp. Vilken rikedom. Denna del av året äter vi så billigt, så billigt. Och så gott, så gott!
 
Det är så kul att få blodad tand. Nu när mer hemmatid väntar så rusar tankarna iväg till den där köksträdgården som inte skulle vara så svår att anlägga. Hönsen förstås, de är ju givna. Större potatisland och möjlghet att odla mer på friland. Kol, betor och rotfrukter. Rusta upp jordkällaren med fina hyllor att fylla med glasflaskor fulla med saft, gelé och marmelader. Trälådor med potatis och morötter. Picklad gurka. Ah jag drömmer mig iväg så fort. De kommande åren kommer att vara så himla fantastiska på backen. Det är jag helt övertygad om.
 
Men först väntar tid till renoveringen. Vi har gjort en kraftsamling i stallet nu. Jag har bestämt hur vinterhagen ska se ut och börjat bygga om den. Då kommer Fredrik att kunna köra höbal till hästarna utan att köra in i hagen med traktorn. Dessutom kommer traktorn att kunna stå under tak och gödselstacken får en ny plats. Det kommer att bli så himla bra. "Sadelkammaren" är på gång. Det blir ljust och fint om än inte så stort. Alldelens lagomt för att få plats med högtrycksspruta, lite bilvårdsprodukter, stallkläder, arbetskläder och tork av hästtäcken. Någon vidare sadelkammare kanske det inte riktigt blir. Förråd/förvaring/torkrum i anslutning till stall. Men ändå. Sadelkammare. Låter så mycker mer drömmigt.
 
Min fina pappa har byggt finaste stalldörren som bara går att drömma om. Den ska målas grå (tror vi!!!) och karmen ska sättas in i hålet vi gjort i väggen. Rampen som går upp till stallet nu ska flyttas och gå ut till baksidan. Det går fort nu. Och skymningen jagar oss. Så vi passar på, att hänga ute så mycket som möjligt. Äter middag, går ut och går inte in förrän de är näst intill läggdags. Vi lägger av oss pannlamporna, duschar av kroppen och kvällsfikar. Jag trivs verkligen nu. Bland hästar, hammare, frigolit, hagstolpar och geggamojan som pryder hela hästhagen. Så tacksam över hela alltet.
 
Så, en liten lägesrapportering från oss,
Hoppas ni alla har det fint! Kram.
 

Renovering 2017 - Sadelkammare & Ny stalldörr

Vi började att renover stallet redan 2014, innan vi köpte gården. Jag hade fått tillåtelse av gårdens ägare att ha få använda ladugården som stall och bygga en hage. Det vi gjorde först var att städa ur stallet och bygga två boxar. Sedan gjorde vi detta 2015 och detta 2016. Så nu har stallet fungerat riktigt bra. Men suget att känna sig helt KLAR med någon del av gården har smugit sig på och nu när vi ligger bra till med huset har vi tagit tag i lite stallrenovering igen. Vi tar en titt;
Detta rum är det första man kommer in i innan själva stallet. Förr hade jag lite grejer här och förvarade spån m.m. med en dröm om att en dag kunna ha alla mina stallkläder + kunna torka hästtäcken här inne (vi har stallet kallt i övrigt).
 
Rummet är rymligt men dörrarna trånga, i samma veva föddes en idé om att ha stalldörren mot baksidan, i direkt anslutnign till hästarnas vinterhage. På så vis blir framsidan av stallet lite mer städad (inget spån, hästskit och hörester följer med), hästarna får en större dörr (primär orsak förstås) och morgonsysslorna kommer att gå dubbelt så snabbt då jag slipper gå runt hela ladugårdslängan. Det kändes som win-win.
 
Nåja, tillbaka till detta outnyttjde rum. I fjol lät vi gjuta golvet och nu var det dags att göra detta till ett omklädningsrum/sadelkammare.
Jag började med att städa taket. Jag borstade av det med först borste sedan en sop. Oj vad det dammade. Sedan satte jag igång att måla.
Och det blev så fantastiskt bra! Så himla ljust.
Bara en sån sak, som att kunna spara en sånhär fining till balk känns ju jättekul.
 
Sedan har Fredrik tagit över och håller på att regla upp och bygga skälva omklädningsrumet. Det blir isolerat med frigolit och utrustad med en ytterdörr vi fått tag i av svågerns föräldrar. Så där hästarna passerar in idag kommer min egna lilla passage att vara, och till vänster kommer det isolerade, varma rummet att vara. Det är en bit kvar - med väggarna och inpassning av dörren. Sedan lösa det hela med värme och el. Därefter ska jag inreda rummet smart, så det sväljer hur mycket kläder som helst och ändå kanske är hyfsat fint där inne. Eller egentligen, snygghetsfaktorn får vara noll, bara det sväljer en massa kläder, en högtryckstvätt, bilvårdsprodukter, blöta hästtäcken och alla ridkläder jag äger. En luftavfuktare kanske skulle vara något här ?
En kväll när himlen bestämde sig för att vara såhär fin så satte vi igång med stalldörren mot baksidan. Pappa och jag.
Här satt förut ett fönster, Pappa plockade ut det medan jag handlade hämtpizza. Sedan körde vi igång med rondellen, borrhammaren, släggan och spånsugen. Tillslut, efter lite svett, lite slit och lite jävlar anamma så var öppningen klar.
Sedan har pappa mätt upp alla möjliga mått i hålet och håller på att tillverka en stalldörr hemma i Åbyn. Så himla bortskänd jag blir. Av mina favoritmän i livet. Ett alldelens eget stall att styra och ställa över. Tills vidare satte vi för hålet med en presenning och inväntar dörrleverans samt sedan ett rampbygge så det lättare går att ta sig in och ut från nya dörren.
Tänk att de ska få bo så fint som de ska få göra. Mina älskade spånbeklädda springare. Endast det bästa är bra nog för dom!
 
...
Framöver kommer jobbet med stallet att fortsätta, vad tycker ni om dessa "avrapporterings"-inlägg? Är det kul att läsa om dessa projekt eller är de färdiga resultaten roligare att se?
 
Klicka gärna i det lilla hjärtat här nere om du gillar denna sorts inlägg !
Visa fler inlägg