Att stanna upp och titta tillbaka

Publicerad 2017-10-31 10:00:00 i Text från hjärtat,

Bilder från oktober 2016.
 
Jag är ofta duktig på att fokusera framåt, sätta mål och sedan stäva efter dem. Jag älskar tillfredställelsen ett uppnått mål ger och blir väldigt driven av att tänka på framtiden och vad jag vill uppnå, hur jag vill leva och så. Däremot är jag ganska dålig på att titta tillbaka. Att inse att man påbörjat en lång resa och att man idag, trots att målgången kan kännas långt bort, ändå har kommit en bra bit från starten. Det slog mig nytligen, medan jag gjorde veckans matlådor. Hur annorlunda livet var för ett år sedan. Höstterminen 2016 läste jag till största delen 125 % på universitetet. Ett universitet som ligger 12 mil från backen. Dit jag busspendlade varenda dag, och spenderade uppemot 5-6 timmar i bussen varje dag. Jag jobbade varenda söndag på travskolan inne i Skellefteå, två kurser med småflckor hade jag tillsammans med min kompis Wilma. Utöver det gick jag ett hålbarhetsprogram med kvällsträffar i Umeå där vi gjorde studiebesök och löste case åt företag. Så bygget och hästarna på det. Så annorlunda allt är nu. Trots att dagarna fylls, oftast till fullo, så är livet så mycket enklare nu. Jag jobbar tre mil från backen, en halvtimmes bilfärd, då jag passerar två affärer och två bensinmackar om något skulle behövas eller bilen tankas. Jag behöver inte plumsa en kilometer i nysnö för att ta mig till en busshållsplats, febrilt stå och blinka med pannlampan i mörkret så att bussen överhuvud taget ska se mig. Åh, så bra det blev, såhär ett år senare.
 
Jag lever idag ett liv jag bara kunde drömma om för ett år sedan. Trivs så bra med jobbet, med de lediga helgerna som dyker upp där lagomt till veckans slut. Lönen kan gå till bygget och sparkontot. Tiden kan gå till vadhelst jag vill lägga den på. Dagarna har en tendens att fylla sig, jag är ganska flitig på att jobba några timmar extra varje vecka, och reser en del inom jobbet. Örebro, Rovaniemi/Sodankylä och Idre i Dalarna har jag hunnit med de senaste tre veckorna. Men jag fyller dagarna med liv numera, inte med timmar i en buss, timmar i en föreläsningssal med en enorm längtan efter hemmalivet och allt vad det innebär. Målet var hela tiden livet jag har nu, när jag satt där bland spiralblock och med en tentaångest molande i magen. Kvällar att spendera i stallet, på bygget, med vänner eller familj. Dagar att jobba med det jag brinner för. Och helger att avnjuta i precis den takt man känner för.
 
Jag känner ju det, att det är nyttgt att stanna upp. Inte bara ånga på, vara lite snäll mot sig själv och vara stolt över vad man faktiskt ådstakommit. Som vanligt vill jag passa på att hylla de jag har runt om mig. Fredrik och mina föräldrar samt svärföräldrar, utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Så glad att de gav mig utrymmet att studera i Umeå i tre år. Med hästskötsel, skjutsning och en stor kram när det har behövs som mest. Lite svårt att inse det, men detta är mitt nya liv. Livet på backen - på heltid liksom!

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela