Att stanna upp och titta tillbaka

Bilder från oktober 2016.
 
Jag är ofta duktig på att fokusera framåt, sätta mål och sedan stäva efter dem. Jag älskar tillfredställelsen ett uppnått mål ger och blir väldigt driven av att tänka på framtiden och vad jag vill uppnå, hur jag vill leva och så. Däremot är jag ganska dålig på att titta tillbaka. Att inse att man påbörjat en lång resa och att man idag, trots att målgången kan kännas långt bort, ändå har kommit en bra bit från starten. Det slog mig nytligen, medan jag gjorde veckans matlådor. Hur annorlunda livet var för ett år sedan. Höstterminen 2016 läste jag till största delen 125 % på universitetet. Ett universitet som ligger 12 mil från backen. Dit jag busspendlade varenda dag, och spenderade uppemot 5-6 timmar i bussen varje dag. Jag jobbade varenda söndag på travskolan inne i Skellefteå, två kurser med småflckor hade jag tillsammans med min kompis Wilma. Utöver det gick jag ett hålbarhetsprogram med kvällsträffar i Umeå där vi gjorde studiebesök och löste case åt företag. Så bygget och hästarna på det. Så annorlunda allt är nu. Trots att dagarna fylls, oftast till fullo, så är livet så mycket enklare nu. Jag jobbar tre mil från backen, en halvtimmes bilfärd, då jag passerar två affärer och två bensinmackar om något skulle behövas eller bilen tankas. Jag behöver inte plumsa en kilometer i nysnö för att ta mig till en busshållsplats, febrilt stå och blinka med pannlampan i mörkret så att bussen överhuvud taget ska se mig. Åh, så bra det blev, såhär ett år senare.
 
Jag lever idag ett liv jag bara kunde drömma om för ett år sedan. Trivs så bra med jobbet, med de lediga helgerna som dyker upp där lagomt till veckans slut. Lönen kan gå till bygget och sparkontot. Tiden kan gå till vadhelst jag vill lägga den på. Dagarna har en tendens att fylla sig, jag är ganska flitig på att jobba några timmar extra varje vecka, och reser en del inom jobbet. Örebro, Rovaniemi/Sodankylä och Idre i Dalarna har jag hunnit med de senaste tre veckorna. Men jag fyller dagarna med liv numera, inte med timmar i en buss, timmar i en föreläsningssal med en enorm längtan efter hemmalivet och allt vad det innebär. Målet var hela tiden livet jag har nu, när jag satt där bland spiralblock och med en tentaångest molande i magen. Kvällar att spendera i stallet, på bygget, med vänner eller familj. Dagar att jobba med det jag brinner för. Och helger att avnjuta i precis den takt man känner för.
 
Jag känner ju det, att det är nyttgt att stanna upp. Inte bara ånga på, vara lite snäll mot sig själv och vara stolt över vad man faktiskt ådstakommit. Som vanligt vill jag passa på att hylla de jag har runt om mig. Fredrik och mina föräldrar samt svärföräldrar, utan dem hade jag inte varit där jag är idag. Så glad att de gav mig utrymmet att studera i Umeå i tre år. Med hästskötsel, skjutsning och en stor kram när det har behövs som mest. Lite svårt att inse det, men detta är mitt nya liv. Livet på backen - på heltid liksom!

Tabata, helgen som var och gråa hårstrån

En liten livsuppdatering då. Nyduschad och luktar gott. Nöjd med vetskapen om att fina, nygamla stallet är nysopat och boxarna fulla av spån och nattamat till hästarna. Årvak med sina lyxiga "back-on-track" stallbandage om benen. Porslinshästen. Eller hur det nu var. Kroppen är mör, ikväll tränade jag så att svetten rann i byns gympasal. Med ena svägerskan vid min sida och den andra som ledde själva passet - Tabata! Det har gått en och en halv månad, ungefär, sedan jag läste min kära bloggkompis Emmelis inlägg om träning. Blev lite sorgsen långt inne i kroppen. Mitt i allt byggande och jobbande och lagande av mat och hästeriande så har jag helt gömt bort min egna arma kropp. Så senaste månaden har jag pinnat på med både promenader, hittepå-yoga, någon ynka liten joggingtur och annat gympaaktigt. Så skönt för en kropp som hänger på kontor och så.
 
Förr tränade jag massor. Helst sex dagar i veckan. Löpning, gym, promenader, styrka och ridning utöver det. Men sedan skrev jag papper på ännu en häst, flyttade dem hit hem, köpte gården med Fredrik och. Ja ni vet. Ursäkerna blir många och långa. Hur som helst. Jätteskönt att röra på min stackars kropp mer än "bara" ridningen. Tackar min svägerska för träningsvärken som förmodligen kommer äta upp mig innifrån imorgon. Bara en sån sak, tackar jag tabatan för!
 
Nog pratat om träningen. Nu vill jag prata om helgen jag hade. Som innehöll massor av den där sällsynta varan - tillsammanstid. Det blev massor med god mat (typ svärfaruppfödd oxfilé, frukost/rostmackor i soffan och obegränsat med kantarellsås), det blev besök av föräldrar och syster och hejbara vad vi hann med på gården. Hann iväg på babyshower för en kär vän också. Och det bästa är, att det bara är fyra dagar tills en liknande helg kommer igen. Med tillsammanstid och så.
 
...
 
Men det var inte bara glitter, guld och gröna skogar. Det var några gråa hårstån med. Vi har sedan länge planerat att förstärka bjälklaget. Nya balkar i samma dimension som de befintliga balkarna. När vi började undersöka exakt hur och var dessa skulle sitta tillsammans med en släkting som jobbar med dessa typer av beräkningar så kom vi (han) fram till att - det räcker inte!! Hur vi än skulle vända och vrida balkarna så skulle arbetet bara leda till förlorade timmar och förlorade tusenlappar. Så vi har fått tänka om helt. Nu har vi istället bestämt oss för att byta ut alla balkarna i tv-rummet. Stora tv-rummet som består av ungefär en fjärdeldel av huset, alltså halva övervåningen.
 
Vi vill förstås kunna sätta igång med detta så fort som möjligt. De befintliga balkarna som plockas bort kommer istället att sättas i köket bara för syns skull. Det kanske inte låter som så mycket att bli gråhårig över. Men grejen är den att vårt fina, pärlspontade kökstak är spikat i de gamla balkarna. Det kommer att vara omöjligt att få ner det helt, hur mycket tid vi än skulle lägga på det. Så taket kommer att rivas ner och jag kommer få börja se mig omkring efter ett exakt likadant, nytt tak, men med samma enorma charm. Älskade lilla tak. Nåja, som ni resonerade i helgen - konstruktionern är viktigare än allt. Vi kommer ångra oss så mycket om hela tv-rummet känns svajigt, knarrigt och ostabilt. Ett nytt tak i gammal stil, det går att ordna. Det löser sig. Utöver att kökstaket försvinner så förlorar vi också 3 cm takhöjd i köket, vilket överkomligt ändå
 
Känner att jag pratar på en hel del om rumsindelningen. Kanske är ni sugna på en planlösning för att hänga med bättre?

Renovering 2017 - Gjutning av stallgolv

 
I fredags flexade jag ut tidigt och slirade hem på isiga, snötäckta vägar. När jag kom upp för backen så stod stora betongbilen (eller "gjutarbilen" jag envist kallar den) på gårdsplanen med svärfar bredvid. De hade redan hunnit hiva ut all betong, men finliret skötte jag själv. Knut hann springa över det nygjutna golvet inte bara en utan TVÅ gånger. Jag fyllde med mer betong och försökte göra övergången så jämn som möjligt. På lördagsmorgonen var det härdat och klart, och hästarna fick premiärgå ut i hagen på nya golvet. Idag har jag städat och ställt iordning i hela stallet. Det blev då h i m l a bra! Är så nöjd!
 
Jag tänkte det. Att mitt stall är verkligen mitt drömstall. Ett stall där var sak har sin plats, plats för två hästar och med bra utrymmet att sadla, sko, massera och pyssla på. Det är numera lättskött och stallsysslorna går snabbare än någonsin efter dessa renoveringar och förbättringsjobb. Allt för att få mer tid med själva hästarna och mindre tid för de dagliga sysslorna. Förmodligen går det att göra ett snyggare stall. Hade vi blåst ut hela golvet hade det kanske sett bättre ut rent estetiskt. Vi hade kunnat isolera och ha ett varmstall, köpa dyra boxfronter och så vidare. Det hade kunnat gå att göra hur mycket som helst. Men för mig. Duger det så gott. Med ett stallgolv, lite lappat och lagat, men stort som en dansbana. Med garderober för förvaring, lagomt stora boxar med förhöjt tak. Med rinnande vatten i stallet, krokar för att hänga täcken i taket och numera ett varmt rum ett byta om i, att torka täcken i, att tinda stelfrusna händer i. Så, så, så nöjd. Mitt och hästarnas lilla krypin.
 
 
... Som jag skrev på Instagram idag så har det känns så tungt, så tungt att vara hästägare denna höst. Men nu lämnar vi stallrenoveringen för i år, och all ledig tid ska bara spenderas med en massa mys och härliga ridturer. Så mycket bättre det känns, äntligen.
 
Jag tänker att ni ska få se hela stallet som det ser ut just nu någon dag.
Vi har fortfarande lite jobb kvar nästa år. Men sedan, så är det banne mig klart!
 
...
 
Om du vill se mer av stallrenoveringen:

Första snön och - Tillsammans

  

Första snön är här och jag känner mig överrumplad. Hade nog tänkt ha höst ett litet slag till. Men vintern är fantastisk och vår backe likaså.


Kommer hem från körning i snömådden. Trots fyrhjulsdriften var det småläskigt ibland, men jag kör försiktigt och försöker rensa bort jobbtankarna och välkomna hemmalivettankarna. Väl hemma äter vi köttbullar gjorda av älgfärs och hemgjort potatismos, han är fantastisk på det mesta, min F. 

Sedan slumrar han i soffan, precis som min pappa alltid gjorde under hela min uppväxt. Det känns tryggt och hemtamt. Sedan klär han sig med varma snickarkläder och går ut med pannlampan skrikande från den mössklädda pannan.

Jag hivar in tvätt i tvättmaskinen, packar in disk i diskmaskinen och börjar med torsdagsstädningen. Vattnar blommorna, skurar med såpa och när jag vädrar mattorna så pirrar det till i magen. Det lyser i Drömmen. Så overkligt verkligt. Han jobbar där i, för varje skiva till trossbotten blir vi lite närmare inflytt.

Tillslut känns lilltorpet någotsånär som färdigt. F kommer in. Han är smutsig och trött, men glad och berättar ivrigt att han lagt klart skivorna till trossbotten i ännu ett rum. Vi hinner inte ses så mycket nu för tiden. Så jag har förberett och dukat fram fika till oss.

Vi sitter där, alla tre, Knut är alltid med oss. Vi pratar om framtiden och vad som väntar framöver i vårt liv. Vi pratar om helgen och Drömmen. Bestämmer oss för att umgås i helgen, äta god mat och arbeta tillsammans på gården. Tillsammans - ett av mina favoritord.

Så nu väntar först en fredag med kortdag, besök av gjutbilen, gourmetpåse från restaurang Stadskällaren. Och sedan, kånkande av plankgolv, sista höstfixet och hästfixet. Lite träning och ett litet besök hos en kär vän också. Men mest, tillsammanstid. Vad det behövs känner jag!

Baka bröd under natten!

Två nätter borta i jobb. I vackra Dalarna har jag hållit hus. Så lycklig över mitt jobb.


Men nu är jag hemma, och sannerligen lycklig över det med. Backen är inbäddad i snö och grävarna har packat ihop och avslutat arbetet här. Hästarna har såklart prickat in att vara på rymmen när jag varit borta. Då gör hjärtat ont att man är så långt borta. Måste få ett slut på denna rymningsbenägna shetlandsponny. Tips tas tacksamt emot och tills vidare får jag införakaffa reflexgrimmor. Billig "försäkring" trots allt.

Men i alla fall, tänker bara titta in för att tipsa om något så fantastiskt gott. Och enkelt. Brödet som blivit vårt vardagsbröd. Jag gör en dubbel sats under helgen så har vi hembakt bröd hela veckan. Och så enkelt! Och så otroligt gott!

Blanda ihop;

25 gram jäst
4 dl vatten
1 dl mjölk
1 msk honung
1,5 tsk halvssalt
9,5 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
Jag brukar köra i mer grahams och lite mindre vetemjöl - men det gör man ju som man vill!

På kvällen;

Rör ut jästen i en skvätt av vattnet. Tillsätt resten av de blöta produkterna, sedan honungen och sist mjölet. Rör ihop det hela i en stor bunke med en träslev. Det ska vara en kladdig och kletig deg! Inte knåda, bara röra! Låt den stå framme en halvtimme eller så med en bakduk och sedan swish in i kylen...

... morgonen efter;
Häll ut degen på en plåt, tryck ut den så den är jämn och fin. Toppa med lite grahamsmjöl eller lite spexiga frön. Grädda i 225 grader i ca 15-20 min.

Sedan har du, supergott bröd hela veckan lång (dubbla gärna receptet!)

Gillar ni recept får ni gärna hjärta inlägget !

Renovering 2017 - Avlopp, jordvärme & internet del 3

Lördag körde vi idag. Vi var barnvakt på förmiddagen. Små, knubbiga, armar runt halsen gör vem som helst glad. När lilla killen åkt hem återstod ett pärlband av timmar med arbete. Höpp, höpp, bara sörpla upp snabbkaffet och bita tag i arbetet

Avloppet och fiberbredbandet är färdigt, kvar är jordvärmen. Fredrik håller på att fylla igen slangen för hand (FÖR HAND !!) för att skona den från tunga stenar och så. Jösses vilket jobb!

Ena slingan är klar, andra blir färdig måndag eller senast tisdag. Jag längtar så - speciellt dagar som denna - när minusgraderna smygit sig på och trots dubbla byxor, polotröja och tjocksockar - så fryser jag. Filtar och ligga nära, nära, är allt som fungerar. Men om något år så. Jordvärme. Aaah.

Gården börjar se okey ut. Till våren kommer vi att bada i gegga. Men efter det, får vi göra en fin grusplan här. Och nya dörrar. Och... och... ja arbete finns det gott om här!

Jag passade på att byta däck på ena bilen. Känner mig så redig när jag klarar av sånt här. Som en riktig glesbygdsgirl.

Min pappa svängde förbi och sågade skivor till trossbotten. Fredriks föräldrar forslade bort en hel del massa sten från gården. Tacksam för all hjälp.

Under tiden gick flytten söderut för bygdens alla svanar. Som en motorväg med fåglar har flugit över oss idag. Sjungande. Nästa gång vi hörs - är det ett av vårens första tecken!

Sedan åkte Fredrik och hämtade hem kött från årets älgjakt, städade i slakteriet medan jag veckohandlade och köpte med mat vi ätit i soffan. Lördag och arbetsdag. Imorgon söndag och en likadan dag. Några timmar närmare inflytt i Drömmen. Men först - en lång och härlig natts sömn. Så härligt det ska bli !

Renovering 2017 - Avlopp, jordvärme & bredband Del 2

Alla våra projekt är liksom inte så bildsköna. Men värda att dokumentera ändå. Gården har sett ut som.. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. Men roligt har det knappast varit. Grävmaskin parkerad mitt i, med en stoooor vallgrav mellan husen. Fått hoppa som Ronja Rövardotter för att ta mig till stallet. Trångt och jäkligt. Massor med stenbumlingar har kommit upp i dagen. Ett älskat träd och fyra buskar har fått sätta livet till. Ganska ledsamt, då det ju tar tid - att få just träd och buskar att växa till sig. Nåja. Vi har i alla fall en laglig trekammarbrunn nu. Känns väldigt bra i miljöhjärtat. Att vi faktiskt renar vattnet vi lämnar efter oss, innan det rinner ut i vår fina sjö. Det är en del kvar. Som fiberbredbandet som blir ända ner till vägen (ca 300-350 m) och jordvärmen som kommer att dras ner mot sjön. Fick lite stresspåslag ikväll när jag insåg att grävandet skulle äga rum rakt över potatislandet. Så det fick bli en inställd ridtur och istället plockade jag upp potatis efter potatis och nu är landet tomt. Redo att bli uppgrävt.
 
Det känns riktigt bra att vara igång med detta. En stor milstolpe för oss. Vi har liksom alltid haft denna höst som hösten vi börjar "på riktigt", när skolan är över, inkomsten snäppet större och tiden är lättare att styra. Så nu, nu kör vi bara. Dock har jag tyckt att det varit överranskande jobbigt att ha folk på gården. Jag är otroligt social när det kommer till mitt arbete och andra sociala sammanhang. Men här hemma på backen, vill jag helst ha det så stillsamt som möjligt. Tur att det faktisk bara är några små dagar kvar, innan detta är gjord och vi blir lämnade kvar med en hel del lyxigheter. Kan ni tänka er, ett uppvärmt hus med wi-fi? Snart på vår backe!! 

Livet på backen, om att våga dela med sig

Nu har jag bloggat här på min lilla blogg som handlar om min lilla backe i över ett år. Instagramkontot har hängt med i lite mer än två år. Och vad kul jag fått ha. Haft besök av X antal tidningar, hittat tillbaka till mitt fotointresse, fått inspirera och ha åsikter. Dela med mig av erfarenheter och dokumentera husbygget. Skrivit några ledsamma inlägg men för det mesta glada, vardagaliga inlägg om det enda och det andra. Mest om lantlivet. Vilka möjlgheter jag har fått, har fått bli sponsrad med grejer och ha en alldelens egen fotoutställning. Posera för fotografer och blygsamt tagit emot komplimanger från bekanta på stan, på baren och på affären. Har skaffat en och annan bloggvän. Vilket bara det, är ju värt att fortsätta producera blogginlägg och instagrambilder. Så mycket bra tjejer jag har kontakt med. Nästan dagligen. Och nu, är ni tretusen personer som följer mig och mitt liv på instagram.
 
Jag upplever att bloggeriet och instagrammandet har en dålig klang här uppe i norr. Att det inte är ett bra och gediget intresse. Att det är ett rop på uppmärksamhet och ett sätt att sluta leva sitt liv för att bara följa andras liv - alternativt att leva ett låtsasliv. Oj vad jag har blivit påverkad av detta. Jag pratar sällan stolt över mina plattformar på internet. Oftast vill jag inte prata om det alls med nya människor, jag blir generad och "påkommen" när folk får veta att jag, just jag, både bloggar och instagrammar. MEN DET ÄR JU SÅ KUL. Att fotografera i vardagen. Att få trolla ihop bokstäver till ord. Dela med mig av tankar och funderingar - de är så många - de måste ventileras! Tänk om jag vågade stå helt rakryggad gällande mina små internetplatser. Vad jag skulle våga utvecklas. Jag ser framför mig hur jag delar med mig mer, av bygget, av vardagen, av mina ridträningar, av maten jag lagar och jag ser framför mig hur jag gör filmer, med innehåll från landsbygden, med innehåll från huset och sagan om backen. Men det känns lite läskigt, faktiskt.
 
Men jag tänkte faktiskt att. Det vore ju rätt så kul, om ni faktiskt fick hänga med på lite mer. Titta in i lilltorpet vi bor i. Hänga med på mer byggbilder. Inte bara de snajdiga "efter-bilderna", utan svettiga, toviga och mindre städade "under-bilderna", kanske borde jag till och med posta "före-bilder", för sådana har jag ju ett helt gäng av. Jag tänkte att jag skulle dela med mig mer av livet på gården. Hur vi sätter potatis på våren, hur pellisarna mår efter övervintringen och kanske vill ni smaka på brödet jag bakar så fort jag kommer ihåg att köpa hem jäst? Jag har i alla fall en liten tanke om att det vore kul. Att få gå lite mer på djupet. Och inte bara visa en liten, liten glimt hela alltet. Jag brukar ju beundra de så, de som kör sitt egna race och sin egna stil.
 
Det kommer att krävas lite mer tid från mig. Men när jag tycker att det är så himla kul. Så är jag beredd att släppa lite på rädslan. För vad kan hända? Jag kanske råkar inspirera någon?, om det så bara är en person. Till ett liv på landet, och har jag kommit dit. Att kunna vara landsbygdens röst. Och visa vad lantlivet har att erbjuda. Så tycker jag själv, att det är värt alla rädslor i hela världen.

Renovering 2017 - Stall & Sadelkammare del 2

Vad händer i mitt lilla (svårfotograferade) stall? Jo äntligen är rännan på väg att gjutas! Det är nämligen så att den föredetta skitrännan blev kvar förra året när vi gjöt stallgolvet. Anledningen är att mina "byggkonsulter" (pappa + svärfar mao) tyckte att det kunde vara en bra idé med tanke på att man då kan spola ur stallgolvet och samla smuts och liknande på ett lätt sätt (bra tanke !). Jag tyckte det lät tokigt (pga ville använda platsen till annat) men gick med på det ifall att vi kunde bygga igen den med "trälådor" som skulle gå att lyfta för rengöring och liknande. Vi har inte haft tid/ork/engagemang för dessa trälådor. Istället har jag fått hoppa fram och tillbaka över skitrännan och svurit mig blå om tungan att vi kunde vara så otänksamma. Tar upp massor av värdefull golvyta med!
Så nu är det på gång. Jag skottade i nåra kärror med kol som legat under ladugårdsgolvet. Den som spar hen har. Klippte till sparad armering och fick ta några distanser av svärfar. Så nu inväntar jag ivrigt vår gjutgubbe. Det kommer att bli otroligt bra! När det är klart ska stallet få vila. Ska ställa iordning i skåp och köra en snabbstädning. Sedan lämnar vi detta projekt så länge. Kvar har vi att sätta upp någon sorts anordning (kedjor, rep eller liknande) på skötselplatsen och sedan byta ut de enkla skivorna mot fin panel på boxarna. Med fina boxskyltar på. Men som sagt. Det får bli - den dagen det blir. Inte ett till stallprojekt 2017 i alla fall. Nu vill både Årvak och Fapri ha lite lugn och ro i sitt lilla hem.
I sadelkammaren börjar det också vara färdigt. Lite lister saknas. Kommer lägga trasmattor på golvet och sedan kommer vi inreda med hyllor, krokar och lite möbler såsom en stol och ett litet bord eller liknande. Där ska jag sitta och filosofera om allt och inget. Så småningom ska jag måla och göra fint här inne, dörren ska få ett handtag också. Pappa har lovat att göra nya fönsterbågar och salning hit. Men tills vidare känner vi lugnet.
Hästarna har stått med lera upp till knäna. När vinterhagen äntligen var klar med ordentlig el, tre trådar och stabila hagstolpar. Så kommer grävargubbarna och ber mig snällt flytta hagen några meter, så hästarna fick snällt gå tillbaka till lera-upp-till-knäna-hagen. Blev lite gråhårig. Efter att grävgubbarna fått springa och jaga en missnöjd ponny (eller så var det ponnyn som jagarna grävarna - fortfarande lite oklart!) så fic jag snällt bygga en hage som föll både ponny och storhäst i smaken. Mycket illa för mig, då jag är så rädd för det kalla gräset. "Fångest" får jag ... Men, men, hästarna verkar nöjda och nu är det bara dagar kvar innan vinterhagen återigen står klar och förhoppnignsvis får den vara ifred hädanefter.
Det var liksom inte ens kul för några dagar sedan. Jag ifrågasatte varför jag ens har dessa fyrbenta underbarlingar. När det inte ens kändes kul att rida liksom. Bara en massa jobb med hagbyggen, hagrivningar, borstning, spolning av ben, mockning, höpåsefyllning och så vidare i all oändighet. Och geggan var precis överallt. Och hästarna - så, så missnöjda. Och matten med dåligt samvete över utebliven motion och dessa hagar som var totalt vattenmättare. Men så kom solen. Och jag hann glömma allt.
 
Är lite lur på att något misstämmer för min Årvak. Något jag förstås ska kolla upp.
Det har liksom varit lite hejsan hoppsan hemma hos oss på backen. Mentalt förberedd på att riva upp hela gården JA - men liksom inte förberedd på att stallet knappt ska få sig in i, en vinterhage som precis blivit klar och lika fort ska rivas upp och en massa andra saker som endast och bara är ilandsproblem. Liksom. Bara en sån sak att kunna ha hästar. Gör ju att jag känner själv - att gnälla det tjänar inget till. Geggiga hovskägg och runda, mätta ponnymagar till trots. Efter regnet kom solskenet och efter stallrenoveringsrace så kommer lite vila härifrån.
 
Skönt tycker både vi tvåbenta och de fyrbenta!

Renovering 2017 - Avlopp, jordvärme & bredband

Skriv inläggstext 

Det är på backen det händer; här grävs nytt avlopp, jordvärme och bredband!


Avlopp: vår gamla enkammarbrunn byts ut mot en trekammarbrunn, som uppfyller dagens alla krav och regler. Både lilltorpet vi bor i nu och Drömmen blir anslutna till det nya avloppet. Drömmen har aldrig haft avlopp så det känns sannerligen som ett stort ögonblick i husets historia!

Jordvärme: Drömmen får värme! Vi har valt en lösning med jordvärme, ca 800 meter slang ska grövas ner på åkern invid huset. Sedan blir det golvvärme och radiatorer kombinerat i huset. Vi ska försöka att myselda i husets vedspis och två kakelugnar med.

Bredband: Efter många om och men så gräver vi in fiberbredband i huset. Vi lever ett väldigt enkelt liv utan tv och wi-fi (vi har telefonerna mao) så detta känns som världens lyx.

Så, vårt dyraste projekt hittills är alltså igång! Känns både läskigt och väldigt bra. Könns som ett bra gäng med grävare och rörmokare som arbetar på om dagarna. Hela gården är som en lervälling och mitt inre jag ler, i alla år har vi dragit oss från trädgårdsprojekt och rabatter, endast för att kunna börja om från början när grävningen är gjord. Snart, snart slutar vi att bryta ner backen för att sedan bara bygga upp och utveckla. Känns kanon!

Visa fler inlägg