Skråmträsk
Bild över "norra delen av byn", som idag är "centrum" med affär och Kvarncaféet.
Vy över Västra Skråmträsk. Vår gård syns nästan i mitten av bilden.
Skråmträsk. Min älskade, lilla by. Vår gård syns lite till höger om bildens mitt.
 
På 1500-talet fanns fyra hemmarn fördelat på 5 hektar åkermarki Skråmträsk, på 1800-talet var det 13 stycken. Första bybon tros ha hetat Herman och kom till byn på 1400-talet. Dock har man hittat stenredskap här i krokarna som vittnar om att folk rört sig i området så långt tillbaka som på stenåldern (år 2500 före kristus). 
 
Namnet Skråmträsk kommer från ordet "skråma", att samla ihop boskap. Någon annan hävdar att det kommer från "skrymma i betydelsen stor", alltså Storträsk.
 
Här har funnits både mejeri, såg med tillhörande damm i Finnforsån. Bagare, skomakare, skräddare och möbelsnickare var förut verksamma i byn. Det fanns det två affärer här. Ett försäkringsbolag för arbetshästar och en hel massa finska flyktingar, som flydde från kriget och fick bo i granngården till oss, som senare flyttades. Skråmträsks första hemmarn låg på norra delen av byn (dagens centrum) och den östra delen. Västra Skråmträsk var länge skog. Vår gård är en av de absolut äldsta gårdarna på västra sidan.
 
Skråmträsk är idag en levande by. Det finns ett 20-tal företag här. Bland annat en lantaffär, en kvarn med sommarcafé (som är med i White guide!), en skoaffär (med skor gjorda i Skråmträsk!) och inte mindre än två jordgubbsodlingar. I hela området finns ungefär 180 hushåll (då tror jag att byarna runt om också är inräknade) och få hus står tomma, fler och fler unga vill bosätta sig i vår fina by. 
 
På sommaren har vi badplats med bastu och tennisplaner, café med evenamang och i år hade en driven bybo ordnat countryfestival på hans hemmarenoverade Saloon han inrett i en lada. På vintrarna träffas många av familjerna i byns pulkabacke eller grillar korv vid någon av byns grillplatser. Här möts man alltid av ett vänligt leende från bybor. Man möter inte alltid folk under promenader och ridturer - men när man gör det - så är det bara trevligt folk man möter.
 
Byn har en egen skola (om jag förstått det rätt har de allt från förskola till åk 5) och flera upplevelser som är få förunnat att ha runt knuten. Som några av Sveriges äldsta aspar, den fina sjön Kyrkbäcken med röding och regnbåge. En söt kvinna i byn har en loppis där pengarna går till ett sjukhus i afrika och byn har en så fin skyltsöndag att folk innifrån stan ibland kommer ut hit istället för att trängas i affärerna.
 
Det är en levande by och det är helt fantastiskt. Men jag älskar byn för stjärnhimlen, mörkret och vintern som blir redig och sällan brun-slaskig. Skogsstigarna över berget där det går att rida en hel dag. Grusvägarna som är kvar på vissa delar av byn. Att vi har världens bästa grannar, men ingen som ser in i vårt hus eller passerar utan att vi vet om det. Här får man vara ifred och samla tankar och energi. Jag ser vilda djur varje vecka och älskar att rida under norrskenet på kvällarna.
 
Jag älskar att bo i en levande by!
Jenny

Åh vad mysigt det låter! Vill också bo så :)

Svar: Det är verkligen jättemysigt. Det är snöskottning, vatten som fryser, gräs som ska klippas, rabatter som växer igen, skog som ska gallras osvosv, men mest vara härligt och mysigt och allt man kan drömma om :)
Isabell Lundberg

Jenny

Hehe, ni behöver ju inte oroa er för att vara sysslolösa iaf ;)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress