Drömmen om Drömmen - FÖREBILDER

Publicerad 2017-11-21 22:52:46 i Renovering - Drömmenhuset, Sagan om backen - Historik,

2011 flyttade vi till gården. Vi hyrde lilla huset vi bor i nu i 4,5 år innan vi köpte loss hela hemmarnet. På gården finns en stor ladugård, timmerbod, bagarstuga, loge och två bostadshus. Det ena, "lilltorpet" bor vi i tillfälligt medan vi renoverar det andra, huset vi kallar "Drömmen". När vi köpte gården var Drömmen obebodd sedan femtio år tillbaka. Huset var fullt av möbler, prytlar och pinaler, de förra ägarna hade en hel drös med grejer som hamnat i huset på ett eller annat vis.
 
Eftersom att vi bott in oss på gården så pass länge, så kändes det självklart att det var här vi ville bo. Vi började vara sugna på att köpa oss en egen gård att pyssla om och kunna flytta hem hästarna. Men vi hade tänkt vänta tills mina studier var klara. Vi funderade på gårdar i byn och omkringliggande byar. På landsbygden ville vi slå rot. Lite hemmablinda var vi nog, övertygade om att Drömmen var omöjlig att renovera. Vi pratade till och med om att bygga ut lilltorpet åt något håll. Eller riva husen och bygga ett sprillans nytt hus. Tankarna var många och långa, och medan vi funderade vi kändes en helrenovering av Drömmen just som en avlägsen, omöjlig dröm.
 
Men under vintern 2014/2015 hade vi verkligen bestämt oss, att det var på backen vi hörde hemma. Jag hade fått lov av hyresvärdarna att bygga ett litet stall i ladugården och ha hästarna hemma. Vi hade oändligt många gånger gått runt i Drömmen och dragit händerna över plankgolven, klöst lite bakom en tapet och och funderat om timret bakom fasaden verkligen var så gediget som både grannar och våra pappor påstod.
 
Så en dag bestämde vi oss. Vi köper gården. Med skog och mark och allt jobb det kommer att innebära. Vi hade vid det här laget blivit så förälskade i huset, i takhöjden, i kakelugnarna och i prälsponten. Vi började med att prata med Fredriks föräldrar, vilka ägde 1/4 av gården. Vi fick grönt ljus och åkte med bankande hjärtan till Fredriks faster med man som ägde 1/4 av gården. Även där fick vi grönt. Aldrig har jag varit så orimligt nervös över att ställa en fråga. Fick knappt ner fikat ner för matstrupen. Aldrig varit så rädd för ett nej någonsin. Slutligen åkte vi till Fredriks farmors syster med familj som ägde den resterande hälften av gården. Vi förklarade vår kärlek för gården och våra planer med huset. De fick några dagars betänketid och sedan var alla ägarna överens om att sälja gården till oss.
 
Så blev det juli och vi satt med svettiga händer på banken och skrev under papper efter papper. Så började vår renoveringssaga där. Vi var vid det här laget tjugotre år och hade aldrig någonsin varit i närheten av ett liknande projekt. Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på, och det tror jag såhär i efterhand var väldigt bra.
 
Nu för tiden har vi blivit ett med huset. Folk frågar sällan hur vi mår eller vad vi gjort under helgen, de frågar om bygget. Jag älskar att prata om vårt projekt och är sjukt stolt över vårt fina, gedigna hus. För mig är just själen och känslan i huset det allra bästa. Timret, golven, de stabila väggarna och spegeldörrarna mellan rummen gör mig knäsvag. Jag känner en sån enorm kärlek till huset.
Vi är väldigt tacksamma att just vi fick köpa loss gården. Alla gånger jag gått in och drömt mig bort inne i huset går inte att räkna. Det hade förmodligen varit enklare att riva det och bygga ett nytt hus. Det hade förmodligen redan stått klart, mitt på backen. Men det räcker liksom med att vandra runt i huset så blir man kär. En sån känsla går liksom inte att köpa för pengar. En sån känsla måste upplevas. Vi kommer att ändra utseendet på huset väldigt mycket, men det är liksom helt omöjligt (för oss) att bo i huset och bevara exakt allt. Hur fina de stora rummet än må vara så vill vi kunna leva livet på våra villkor i huset. Då krävs det en del ombyggnationer och så. Men vi gör vårat allra bästa, att bevara känslan och låta själen bo kvar inom de fyra väggarna.
 
 
...
 
och här kommer en film, bara till er, mina fina insta/blogg-vänner där ute i landet. En film jag filmade 2015 när vi precis skulle börja renoveringen av huset. Så får ni lättare en överblick över huset och hur rummen ser ut. Det är som vanligt läskigt att lägga ut sånt här, men mest kul. Så ni får ta vissa saker med en nypa salt. Som rumsindelningen, vad som ska sparas/rivas bort och så vidare. Planerna har ändrats under dessa två år. Så, taa-daaa, här har ni - en liten film från Drömmen.
 

Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Camilla

Publicerad 2017-11-23 07:05:02

Det er så dejligt at have drømme. Glæder mig til at følge jeres ombygning og liv der :-)

Svar: Tusen tack, det värmer gott <3
Isabell Lundberg

Postat av: Maja

Publicerad 2017-11-23 11:24:26

Jättekul med film! :)

Svar: Åh vad kul att du gillar, kanske kommer fler :)
Isabell Lundberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Isabell, 26 år, Skråmträsk. Mellan sjön, byavägen och skogen ligger vår backe. Backen vi köpte 2015 som nu håller på att förvandlas till vårt drömboende. Här renoverar vi Drömmenhuset från 1864, bor i lilltorpet från 1909 och pysslar på med ekonomibyggnaderna - ladugården som blir till stall, logen, timmerboa och bagarstugan. Här bor vi, Fredrik och jag, tillsammans med mina två hästar Årvak och Fapriola, hönsen och tuppen Caesar samt katten Knut. Följ med på vår renoveringssaga!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela