Vill känna livet i mig

Det är sent. Klockan rusar fram nu och dagarna likaså. Det känns som att tiden är knapp vart jag än befinner mig. Regnet smattrar mot rutan och jag mår gott över att hästarna sover inne i värmen på bäddar av sågspån istället för ute i lervällingen. Här inne har jag precis skickat iväg ett utkast på mitt examensarbete till min handledare. Jag trodde att en känsla av lättnad skulle skölja över mig men jag blev snarare bara mer fast beslutsam att göra klart det så fort som bara möjligt. Så jag kan få livet tillbaka. För det känns som att jag är frihetberövad så länge jag måste spendera all min vakna tid vid en dator. Jag saknar smutsen under naglarna, tiden med djuren och att få vårpyssla på gården. Men jag har lovat mig själv, som en klapp på axeln, att det blir en näst-intill-ledig helg i helgen. Med djupa andetag, sommarvärme i luften och lantliv pulsernade i kroppen. Liv är allt jag behöver just nu och kanske speciellt livet på backen.
 
Imorgon (eller ja, om några få timmar) ska jag gå på en vädligt tung begravning. En begravning som gör att världen förlorade en färgnyans och en av de snällaste, omtänksammaste själar jag någonsin mött. Så det känns som, att liv är det enda som känns relevant just nu.
 
När man är mitt uppe i detta också. Med veckor av spännande saker, stor sorg och mycket tankar på högvarv. Så blir det så påtagligt, hur lite ett examensarbete är värt i ens liv. Hur mycket värde det ligger i hästmular, vårvarma vindar, kaffe på altanen och att få umgås med nära och kära. Hur lite det spelar roll om referenser är rätt angivna, om resultatet är korrekt tolakt och om felkällor detekterats. I slutändan är det ju just så, att allt som spelar roll, är det där meningsfulla i det som pulserar i en och kallas passionen i livet. 

En efterlängtad dag med premiärer och heimlich maneuver

Imorse vaknade vi upp till en decimeter snö. Där och då bestämde jag att näe, nu får det vara bra, nu får det bli vår. Det verkade som att världen bara lyssnade för hujeda mig viljen ljuvlig dag det blev;
Vi sov hos våra vänner Klas och Amalia inatt, vi såg både Eurovision och de som orkade vara vakna (dvs inte jag och Amalia) såg UFC mellan fyra och sju på morgonen. Jag kollade med ett öga sådär ibland så var ändå ganska trött på morgonen. När jag släppt ut hästarna och mockat så satte jag igång med brunch.
Det är tredition för oss, att se UFC och äta brunch dagen efter. Snittar med avocado, amerikanska pannkakor, nutella, melon, juice, skagenröra, ja det mesta som är gott fanns framdukat.
Och Fredriks fredagsbukett han fått av mig. Som tack för att han ställt upp och lagat mat, gjort matlådor och hjälpt till med städningen medan jag jobbat över och gjort exjobb om kvällarna. Lite kul att Fredrik också hade köpt en fredagsbukett till mig, rosor i fina vårfärger. Uppskattning och tacksamhet till varandra <3
Vi åt och åt innan de åkte hem till sitt. Jag stökade bort och la mig för att sova i någon liten timme. Så himmelskt skönt för en trött hjärna och en trött kropp.
När jag vaknade sken solen in och dränkte hela sovrummet i ljus och hade smält bort varenda liten snöflinga. Drog fram krukor, blomjord, skottkärra och alla odlingar. På mig hade jag dessa trädgårdshandskar som min mamma köpt till mig, tack <3 Grejade på med odlingarna så länge det fanns blomjord kvar. Gurka, chilli, sallat, smltron och paprika.
Sedan fick Fapriola besök av hennes fd. sommarmatte med man och barn. Efter det satte jag igång med projektet att kratta hela backen. Jag brukar inte bry mig mycket om vad andra sysslar med men jag måste erkänna; senaste tiden har jag varit såå avundsjuk på folket i de södra delarna av landet, som njutut av vackert väder, kunnat kratta gräsmattan och sitta i en lävägg och sola. Här har det snöat, och blåst. Men idag, äntligen fick det bli premiär med krattan.
En annan sorts premiär med; i höstas investerade vi i en så fin skottkärra. Det är så bra att ha när man i princip jämt drar runt på något skrot eller ska flytta jordhögar eller sten. Har en äldre version av denna i stallet som jag tycker så mycket om. Har riktigt längtat efter att få inviga den. Under tiden var F i huset och började plocka upp golv från övervåningen.
"Made in Sweden", precis så som jag gillar det. Hann drömma mig bort till livet i Drömmen, till en trädgård som ska väckas till liv varje vår och det där växthuset jag vill ta en kaffekopp i om vårkvällarna.
Så körde F bort virke med svärfars blåa monstertraktor. Storspoven spelade hela tiden i bakgrunden, jag krattade så att händerna blev röda. En härlig stund mitt i livet.
När framsidan var klar satte jag mig med näsan i vädret och njöt några minuter av fåglarna, den friska luften och solen som äntligen vågat visa sig. Mitt i allt kommer denna sötnos och biter tag i en pinne och rätt som det är står jag och gör heimlich maneuver med min stackars lilla katt som håller på att kvävas av en pinne i halsen. Åh herregud så rädd jag hann bli, trodde verkligen att vi skulle förlora vår lilla glädjespridare där och då. Men det gick tack och lov bra. Älskade skrutt.
När jag sett till att Knut var okey och stängt in honom inne för att kunna hålla koll på honom så tog jag ett varv. Runt gården som är till hälften min och till hälften min älskade Fredriks. Årvaks feber har gått ner och han är betydligt piggare. Tacksam över mina djur, att de (trots incidenter och saker som sker) (oftast) är friska, krya och harmoniska. Trots att det är mycket jobb, tidiga morgnar och en del tusenlappar som ska läggas på mat, skoning, utrustning osv så är det en livsstil jag aldrig hade bytt bort mot något.
Så tog jag varvet runt Drömmen. Här får ni en tjuvkik på vad som hänt i veckan ("hawaiikjolen" har blivit rakkapad) och det är svårt att inte le stort så fort man tänker på att vi ska bo här en dag. Vårt drömmars hus, vitt med liggande panel, midja och rejält takutsprång. Enkupat tak och fönster med mycket spröjs. Stenfoten som är så magiskt fin, handgjord för många, många år sedan. Ett arv att bevara och sakta förvandla till vårt.
Så såg jag det tillslut, vårtecknet som varit så efterlängtat. Nu händer det, nu är våren på gång.

Några snabba, oroliga ord från mammahjärtat

Han är min klippa och mitt allt. Jag tänker på honom osunt mycket om dagarna, önskar att jag kunde skicka sms till honom eller ha honom på Skype när längtan efter hans mule blir för stor. Som jag nämnt tidigare är det Årvar som hjälpt mig genom min stora sorg och förlust av min självfrände Trollfrej. Han är så viktig för mig, vi delar så mycket. Idag är han för första gången på våra tre år tillsammans sjuk. Han har aldrig varit halt, sjuk eller liknande (förutom ett skärsår han fick i transporten en gång). Han har "bara" feber och är snorig, men det räcker för att mammahjärtat ska hamna i halsgropen. När Trollfrej rycktes ifrån mig så snabbt och han var borta bara så direkt så tänkte jag att jag kommer att bli så hypokondrisk. Det har gått ganska bra fram tills nu. Nu vill jag ju förstås bara flytta ut till stallet och pyssla om honom. Min stora glädjespidare, vad jag är lycklig över den där pussmulen, hans hals som är perfekt att borra in sig i och hela hans aura som utstrålar kraft och nyfikenhet.
 
Jag vet att jag är så pjåskig det bara går, men hästarna ger mig så mycket.
Håll en tumme att detta bara är en snabb vårförkyldning som drabbat honom.
 

Renovering 2017 - Sovrum övervåningen

Dessa två bilder är från 2015, innan vi började med huset;
 
 
Detta stora rum ligger på husets övervåning. Tanken var att riva ner alkoven (den var jättesöt men helt enkelt för liten och smal), riva ner tapeter, "köksinredning", bära ut vedspisen och innertaket. Sedan dela av rummet till två sovrum och en liten wc med bara toalett och handfat.
 
I helgen rev Fredrik och hans pappa Eskil ner innertaket, pang, bom, brak, krasch lät det för oss som jobbade på undervåningen. Men ner kom det. I samband med detta fick Fredrik in något obra i ögat också som orsakat en infektion i ögat så det blev senare ett besök på akuten inne i storstan och några sjukdagar hemma. Väldigt tråkigt, men alltid lär man sig något; glasögon på nästa gång!
 
Såhär ser rummet ut nu. Det är taget åt andra hållet än den första bilden (detta med före & efterbilder kommer aldrig att bli min starka sida), men här är "köksinredningen" utriven, alkoven är riven men reglarna får vara kvar ett tag till. Rummet kommer att delas längst med golvet i mitten av rummet, så en ingång blir från vardagsrummet och en ingång blir från hallen (i ryggen på fotografen).
Golvet här inne är helt fantastiskt och ska förstås sparas. Ser helt orört ut. Vilka fynd vi gjort under tapeter och plastmattor. Här syns det också att vi flyttat fönstret. Det var en estetisk grej, fönstret nere skulle flyttas för att vi ska rymma en tvättstuga och då flyttade vi på övervåningen med bara för att det blir mer enhetligt utifrån. Denna bild visar samma hörn som bilden längst upp.
... och slutligen taket som numera är ett minne blott. I hela huset var det bara detta tak som var i dåligt skick (och då var ändå ovansidan av taket i mycket gott skick, vilken gåta!). Vedspisen kommer att få flytta ut ur huset (vi tycker att det räcker med två kakelugnar och en vedspis) och nytt innertak ska ta form.
 
Snart har vi rivit allt som ska rivas och kan påbörja byggandet, så stort!
 
 

Veckan som gått - vecka 18

Under 2017 kommer jag att summera mina veckor. En kort uppdatering om vad som skett under veckan som gått med lite ovisade bilder.
 
Utsikten från vårt blivande vardagsrum.. mmhm
 
En fredagsdrink jag snörde ihop i väntan på grillen i fredags.
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Fredrik har pysslat i huset i veckan då han jobbat natt. Sedan fick vi äntligen till en arbetsdag i Drömmen. Fredrik och hans pappa rev innertaket på sovrumsdelen uppe, mamma och jag städade klart trossbotten (så sjukt tråkigt göra att kratta och skotta träflisor från marken men så nödvändigt!) så nu är allt skräp och organiska material borta, resultatet blev så himla snyggt. Min klippa till pappa började att såga runt huset för att få midjan rak och nu är äntligen "hawaiikjolen" som jag kallat den borta. Så himla värdefull dag, vi fick massor gjort och det var skönt att arbeta med kroppen ordentligt.
 
» Veckans hästaktivitet
I måndags (röd dag) var jag och Amalia ute och letade efter björnspår med hästarna. Vi hittade riktigt tydliga spår, så himla häftigt och mäktigt. Sedan galopperade vi fort, fort genom skogen på våra trogna springare. Var lycklig över livet trots allt ledsamt som hänt. Så glad för henne, för våra hästar och för byn vi bor i.
 
» Veckans tips
1. Underbaraclara bor bara några mil från mig men hennes trädgårdsbilder ser ut att vara tagna från vilket tropiskt paradis som helst. Längtar tills detta är möjligt i mitt Skråmträsk med.
2. Isabellas klädstil är på pricken hur jag vill gå klädd jämt
3. Carolin har fått lamm, så söta !
 
» Livet i veckan
 Livet har varit lite som ett vakuum i veckan. Jag hann ingenting, helgen kom som en swoosh och försvann lika fort. Jag har hunnit vara ledig en dag (röd dag) och fira min underbara mamma som fyllde år, träffade stora delar av släkten en snabbis med för att ge varandra en kram. Hade möte med Jennifer angående en kurs vår hästklubb ska anordna i sommar, var på fältjobb runt om i Skelleftefältet i sommarvärme mot näsan. Har lånat hem en dressyrsadel att provrida i och redovisat mitt exjobb för samfälligheten i byn. Innan det mötet hann vi till akuten med Fredrik som fått in något ont skräp i ögat som fastnat och orsakat en infektion. Som jag brukar säga till min kära mamma "Det är aldrig tråkigt att vara Isabell", det händer ständigt saker utöver vad vi pysslar med på gården. Annars har dagarna på världens bästa praktikplats gått bara fint.
 
» Veckans funderingar
I veckan har jag funderat mycket på framtiden. Det är en spännande tid framöver med examen, jobb, renoveringar, beslut som måste tas och dagar som ska fyllas med liv. Jag har bara bestämt mig för att framtiden ännu bara är en fantasti, jag får ta det som det kommer helt enkelt, det brukar ju alltid ordna sig. På ett eller annat vis.
 
» Veckans blogg/insta
Jag tänker att mina veckosammanfattningar ska få ta lite mindre plats på bloggen. Någon enstaka bild och lite snabbare text. Vill gärna leverera lite bättre inlägg "mellan" veckoinläggen. Det tror jag blir bra!

Om att krama ut de njutbara sekunderna

(Bilderna är tagna i april 2017)
 
Fast att det kan vara sådär lite andan i halsen, hejsan hoppsan och upp och ner, så är det ju helt fantastiskt det här vi kallar livet och i synnerhet livet som får levas på landsbygden. Idag; en helt vanlig onsdag i kalendern. Inget extraordinärt med det egentligen, men ändå bubblar små stunder upp som bara fyller mig med livslust. Som när jag rullar upp för backen, parkerar bilen utanför huset och Knut har innan jag hunnit kliva ur bilen redan hoppat upp på huven (med leriga småtassar på den nytvättade bilen förstås) och ser ut att gå sönder över att jag har varit på jobbet heeela dagen. Han gosar in sitt lilla lurviga huvud i min hand och springer sedan till dörren och mjauar febrilt, han bara måste in och äta (eller sova, eller busa med leksaker eller ligga på soffan och spinna). Eller som när jag åker till en bekant (som till min stora glädje börjar bli min kompis) och får träffa hennes alldelens nya små kycklingar och kolla på deras nyinredda hönshus och fika blåbärskaka med två hundkroppar under köksbordet och prata häst hela halva kvällen, när jag åker därifrån på lerig grusväg så tänker jag - Tänk att det finns fler som jag, och ler stort. Eller som när jag rider barbacka på Årvak och han galopperar ett varv helt klockrent på en volt och i bakgrunden spelar storspoven mitt favoritläte och sedan skrittar vi bort svetten i solnedgången som skimrar i rosa och orange. Det må vara stökigt hemma just nu, jag skulle behöva både tvätta kläder, fönster och plocka i diskmaskinen, jag skulle behöva rensa bort vinterkläder och sitta med exjobb och lägga mig i tid. Men jag orkar inte med det när storspoven spelar, hästarna är arbetsvilliga och det finns tjejer i grannbyarna som jag blir glad av att träffa. Jag tror genuint att man (i alla fall jag) blir en lyckligare människa av att leva livet utomhus, hålla igång på kvällarna och njuta av stunderna man lever här och nu. Jag tror inte att det är dåligt att lämna tvätten, disken och exjobbet en kväll för att ha en sån kväll. Då man bara får ladda batterierna och känna att man lever ända ut i fingerspetsarna fast att det bara är en inte så extraordinär onsdag mitt i livet.
 
Jag vet att jag är expert på att romantisera livet på landet. Men jag tycker att det är just så - drömmigt fint - som jag beskriver det här. Det är stunder som dessa som jag lever för, som gör mig genuint lycklig. Under tiden jag skriver detta kommer Knut upp i soffan och trampar på filten bredvid mig med sina tassar och börjar försiktigt att spinna, hans päls mot mina händer är som att ta en Ipren mot huvudvärk eller laga ett läckande rör. Jag känner sån tillfredsställelse i dessa små stunder som bubblar upp i vardagen här. Jag har också smutstvätt, kläder på golvet, dåliga dagar och så, men jag väljer att tycka att det inte är så himla viktigt. Livet i Skråmträsk känns liksom lite på låtsas, som att jag bara lånat det, som att jag varje dag måste krama ut varenda njutbar sekund ur det.

Veckan som gått - vecka 17

Under 2017 kommer jag att summera mina veckor. En kort uppdatering om vad som skett under veckan som gått med lite ovisade bilder.
 
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Vi har äntligen fått ett av alla besked som behövs för att ro allt i land i år. Fredrik har beställt nya golvåsar och i övrigt har vi inte gjort mycket i huset i veckan. Vi har bokfört (eftersom att vår gård räknas som jordbruksfastighet) inför momsdeklarationen och försökt få bortgjort lite sånt.
 
 
» Veckans hästaktivitet
Skrattade utöver mig när jag försökte longera Årvak över bommar för första gången. Han gick in med inställningen att ju snabbare han sprang desto bättre skulle det gå. Nåväl, vi får jobba på med den biten helt enkelt. Så har jag varit på travet och fått träffa underbara prinsessan Lomita, en häst jag "födde upp" tillsammans med Trollfrejs förra ägare, Göran. Hennes nya ägare Jouni och Sari är helt fantastiska med henne och det är alltid lika kul att ses. Lomita har rehabiliterats under 1,5 år för ryggont och vilken comeback hon slog till med - trea! När Jouni och Sari tog Lomita till duschen så gick Fredrik och jag en sväng runt på stallbacken och jag blev tårögd av ögonblicket. Få vara på en plats där jag trivs så bra tillsammans med människor jag tycker om och en av mina drömmars hästar, Lomita, var så himla härligt. Trav när det är som bäst.
 
 
» Livet i veckan
Veckan började fint. Jag var på en tripp norrut som var väldigt viktig för mig och fick besöka gruvan i Kristineberg vilket var väldigt intressant. Jag suger åt mig kunskap som en svamp, vill lära mig allt, allt allt helst nu, nu, nu. Trivs så fantastiskt bra. Vi fick fylla på frysen med otroligt fint kött från svärfars djur och helgen närmade sig med massor med roliga saker inplanderade såsom utgång, drink"buffe", övernattning, brunch och ridtur. Så fick jag ett hemskt dödsbesked och sedan dess har allt känts så himla upp och ner. Vill bara kramas med nära och kära, stänga in dem allihopa i ett vadderat rum och pyssla om dem. Jag skänker alla mina tankar och kraft till mina kära, fina kusiner.
 
 
» Veckans funderingar
Jag har tänkt så mycket i veckan. Jag tror jag lämnar det så.
 
Jag hoppas att ni har överseende men att bloggen är lite si och så just nu.
Det tänker jag att ni har för ni är så kloka hela hopen.
Visa fler inlägg