Välkomna på min vernissage !

I vintras nämnde jag i förbifarten att en av mina stora drömmar gått i uppfyllelse - jag skulle få ha fotoutställning!
Nu är det juni och endast några få dagar till juli och utställning!
 
Den kommer att äga rum på Skråmträsk Kvarn 1 juli till och med 14 juli.
 
Kvarnen är en förtrollande fin plats, ett kafé i två våningar med hembakt, ekologiskt fika och fin personal.
Ägarna Erik och Asta gör så mycket för vår by och jag känner mig otroligt hedrad som får äran att ställa ut mina bilder på kvarnen. Kaféet är också omnämnt i White Guide !
På lördag (1/7) kommer jag att vara på plats för vernissage med allt vad det innebär.
Det vore jätteroligt om just du ville komma och hänga lite med mig, annars hänger bilderna kvar tills den fjortonde.
 
Bilderna är framkallade och inramade, det känns så stort att detta händer!
 

Nu tar vi och hoppar av karusellen

Tiden rusar iväg. Som jag skrivit så många gånger förut.
Jag får ofta höra orden "hur hinner du?" och "Det verkar som att ditt dygn har 48 h" men sanningen är ju förstås annorlunda. Har sovit för lite och stressat för mycket för länge nu. Skjutit upp min vila till "nästa vecka" så länge jag kan minnas nu. "Bara jag skickar in exjobbet får jag vila", "bara jag redovisat exjobbet och firat festival så får jag vila", "bara jag får detta gjort, och detta.... och detta... så får jag vila". Kvällarna är så fullbokade med telefonsamtal som ska ringas, djur som ska tas omhand, renoveringar och allt vad det innebär, personer som ska träffas och saker som ska ordnas. Och mailas. Och besökas. Och hämtas. Och lämnas. Och ja bevare mig väl vad det varit mycket på sistone. Så nu måste jag rensa. Prioritera. Andas. Och inte glömma bort mig själv i virrvarret.
 
Det är nu jag bygger rutiner för resten av mitt liv. Jag mår inte bra av att ha kalendern full med (visserligen roliga) saker. Dags att äntligen få fokusera på backen. Jag har riktigt begär efter ensamtid i bagarstugan, få göra egen saft, bunkra upp frysen med bakverk. Läsa ut boken till bokklubben (helst i hängmattan ... jag inte hunnit hänga upp ännu) och ta en morgonpromenad innan grannens tupp ens vaknat. Så det får jag sträva efter nu.
 
Det är märkligt hur det kan bli på detta vis. Att tiden springer iväg och nätterna blir korta, att jag tar på mig för mycket och glömmer bort personen som ska bolla med alla bollar. För i själva verket är inte mycket av det jag pysslar med saker som jag brinner för. Det är en fot här och var, och jag tänker gång på gång "Denna sista sak, sedan är det klart och då kan jag fokusera på huset och gården". Men när det väl kommer till kritan så, är det just dessa små saker som tar upp all min tid. Detta känns extra viktigt då jag valt att jobba hela sommaren på drömjobbet. Jag vill ta chansen, att lära mig precis allt om allt.
 
Ikväll efter ridturen sprang jag upp och ner för beteshagen med stängseltråd jag rusade genom Granngården för att hinna köpa mellan jobb och middag (som visst fick värmas på 3 gånger i micron pga alla telefonsamtal jag satt i). När jag stängslat klart och var påväg upp mot huset för att ladda upp bilder på hästföreningens Facebooksida så såg jag snabbt en fyrklöver susa förbi på min näthinna. Jag tvärstannade, plockade upp den, tog det djupaste andetaget på flera veckor och tänkte att, såhär kan det inte vara mer. Hur kul det än är med alla saker som händer och sker och jag får äran att vara involverad i. Det går inte att göra allt.
 
Så från och med NU går jag in i en ny period i mitt liv. En hälsosammare livsstil med mer tid just precis här. På backen med Fredrik, djuren och naturen. Med kvällar som fylls av ridturer och renovering istället för små skitsaker som tar upp all min tid. Från och med nu och förevigt framåt. Hejdå stresslivet, hej härliga lantliv.

För sjätte året i rad; Midsommar på vår backe

Igår; hög musik dundrande ur högtalarna, grillar med askgrå kol i. Långbord för femtion personer och en midsommarstång som tillslut hamnade i potatislandet. Det var midsommar på backen och vi firade med besked.
 
Jag gick runt med träskorna men sparkade av mig dem när blommorna till kransarna skulle plockas. "Det är obligatoriskt, det har min vän Kajsa sagt" sa jag. Sedan trippade vi nerför backen och plockade blommor i dikeskanterna. Satt i ring och band kransar tillsammans, jag har dåligt tålamod så Amalia fick hjälpa mig att få ordning på den. Grillarna tändes och vi dukade upp med papperstallrikar på långbordet. Sexton personer blev vi tillslut. Vi dansade runt midsommarstången, hand i hand, till Räven raskar över isen, Små grodorna och Vi äro musikanter. Vi lekte lekar och blev snurriga av snaps och "isländsk julafton" som det numera får heta. När musiken dunkade som högst smet Amalia och jag bakom stallet och hade en lugn stund med hästarna. Fapriola somnade en stund i midnattssolen och jag var så himla lycklig över att få fira midsommar med Amalia där ute i hästhagen.
 
Vi skålade i öl och prosecco, stod på händer och drack snaps, lekte orimligt många lekar och kramades mycket.  Poppade popcorn när natten övergått till morgon och ville aldrig att gästerna skulle åka hem. Idag - midsommardagen - har inte dugit till mycket, gjorde en plättsmet och låg i sängen tills det blev eftermiddag. Ätit spräpmat och sneglade på min älskade F och tänkte "Genom livets bakisdagar med dig, Fredrik".
 
Midsommarhelg på backen, så roligt och tröttsamt på samma gång.
Tack till alla som kom och firade med oss. Tycker om er.
 
 

Att visa en glimt från jobbet och ge turisttips

Hej på er.
Hoppas allt är fint. Här surrar diskmaskinen och huset luktar såpa, imorgon är det midsommarafton på backen med ett dussin vänner. Det ska bli väldigt mysigt. Jag kom hem från två dagar på resande fot med jobbet. Kommer aldrig kunna säga det nog många gånger, hur glad jag är att få jobba med det jag gör.
 
Jag och min kollega Helena jobbade en snutt på morgonen och åkte sedan bil resten av arbetsdagen. På aftonen/kvällen passade vi på att turista lite. Vi åkte till kyrkbyn Fatmomakke utanför Klimpfjäll. Det var så otroligt vackert, måste dela med mig lite av turisttipset och bjuda på några bilder. Helt klart värt ett besök.
Vi hade en riktigt härlig stund med svenska jordgubbar på en träbänk i lä. Kikade in i kåtorna och suckade högt över hur fint det var. Imorse hade vi jobbmöte och sedan åkte vi iväg på tillsyn. Jag jobbar med nedlagda gruvor och idag var det dags för Stekenjokkgruvan. Om jag suckade över Fatmomakke, ja då skulle ni hört mina suckar här. Det pirrade i magen när vinden bet tag i kinderna och jag kunde inte se mig mätt på utsikten.
Så tacksam att få besöka dessa fantastiska platser på jobbet.
 
Nu ska jag sova några timmar innan midsommarfirandet drar igång, det kommer att bli så mysigt.

Renovering 2017 - Målning av fasad

Idag efter jobbat hoppade jag i snickarbyxorna, kopplade in elen till lyften och satte igång att måla första varvet toppfärg på sista gaveln.
Trots tre år på måleri och att hundratals liter färg förbrukats på gårdens byggnader så kan jag inte låta bli att söla.
Jag tycker att det är ganska rogivande att måla. Vi har valt en täcklasyr från Nordsjö (s 0502-y), vi är supernöjda med hur det ser ut och dessutom är den väldigt lättmålad.
Jag började längst upp och arbetade mig neråt. Längst upp på gaveln kommer vi att ta stege och måla från.
Jag tror inte att jag visat denna vinkel på huset förr. Det är gaveln som vetter ut mot ängarna och helt magisk utsikt. Därför har vi planerat för ett fyra meter långt panoramafönster ut från vardagsrummet! Det kommer att bli så himla mäktigt, fönstret ligger inne i huset och väntar på att bli ihopmonterat.
Drömmen i skrivande stund. Med byggställningar och målarfärg lite här och var. Sakta men säkert växer det fram.
Annars då? Fredrik fortsatte arbetet med att byta ut golvåsarna i huset. Han har gjort drygt hälften av nedervåningen. Han är fantastiskt duktig.
 
Knut har som vanligt sprungrit runt och lekt i potatislandet och rejsat över gårsplanen samt klättrat i träd. Aldrig har han tråkigt.
Hästarna har fått beta hela kvällen. Jag vänjer in dem sakta. Tycker att deras beteshage ner till sjön är så mysig. Snart kommer sommargästerna med <3.
En lugn arbetskväll på backen med andra ord. Lite målning här, lite balkar där. Djuren njuter i kvällssolen och jag ska välja ut de sista bilderna till min fotoutställning och skicka iväg på framkallning. Så mycket som händer nu, är så lycklig och glad över livet.

Junikvällar i hästhagen

När jag kommer hem från jobbet tar jag hästarna med mig och släpper i sommarhagen. Två och en halv hektar prunkande hage, från gården och ner till sjön. Vid läggdags går jag ner mot sjön. Backen lutar neråt och hästarna står ofta i svackan. Jag har gummistövlar, mjukisbyxor och morgonrock. Eller träskor, shorts och stickad tröja. Men hästarna bryr sig inte, de bara tittar på mig med deras stora, snälla ögon och tuggar vidare på gräset.
 
Det är en ljuvlig tid att vara hästägare i juni. Förutom oron att inbetningen går för fort och isekterna som är besvärliga så är juni en fantastisk tid. Det är svårt att gå in om kvällarna och allt som oftast hittar jag mig själv i svackan med hästarna. Jag sitter i långgräset eller står bredvid någon av dem och stryker pälsen. Fapri har kvar lite vinterpäls medan Årvar är så blank, så blank. Det är verkligen en ära att få vara ägare till dessa två individer, de ger mig så mycket. Känslan inom mig när jag är i deras närhet är så oslagbar. Helt villkorslös kärlek, de bara ger och ger och ger.
 
Om jag fick skriva ett brev till mitt tolvåriga jag så skulle jag skriva om just detta. Hur jag kan gå ut ur mitt hus i gummistövlar, trippa över gårdplanen och ner mot sjön för att mötas av två mjuka mular. Då skulle jag skriva om känslan jag har när jag ligger i höggräset i svackan med ett grässtrå i munnen och hör hästarna tugga. Jag tror att jag hade blivit en mycket glad tolvåring då.
 

Arbetssöndag på backen

Igår var det söndag och äntligen fick vi ihop till en åttatimmarsnatt. Så himla skönt. Matade hästarna under den ljusgrå junihimlen i bara shorts. Stånkade fram påsar med jord och tjusiga krukor från vårt utedass. Det låter helknäppt men det har helt enkelt byggts om till hundkoja och därefter använts som kruk-förråd. Så ett gäng terrakottakrukor från dasset kånkades alltså fram. Det vankade arbetsdag på backen!
Innan förstärkningen kom så gjorde vi sommarfint på altanen. Måste visa hela sen. Blev så hemtrevligt. Här står min älskade Mårbacka jag fått av min bonusfamilj. (Tack och återigen tack för all uppvaktning, hoppas denna goding ska trivas på backen).
Sedan drog vi igång. Mamma och pappa kom med min systerdotter iklädd prinsessklänning för en hjälpande hand. Svärfar kom på fyrhjuligen, sedan blev det jobb.
Jag oljande ändträet på den stående panelen, hjälpte pappa med knutbrädor och började skotta spån från övervåningen.
Fredrik och hans pappa satte klart alla golvåsar i det som ska bli toalett, tvättstuga och kontor/bibliotek. Här syns också förnstret som vi flyttade för att få in toalett och tvättstuga på ett fint vis.
De jobbar så metodiskt. Starka som oxar, envisa och lugna. Aldrig en svordom eller några dumheter, bara hårt arbete. Jag tänker mig att de trivs så, tillsammans, bland tumstockar, golvåsar och skruvdragare. Far och son.
Pappa satte fast knutbrädorna, Fredrik fick klättra allra högst upp. Han är inte ens lite höjdrädd den här mannen. Sen kom snällaste pappa tillbaka idag och kapade dem i rätt längd och nu är det så himla fint, kan inte förstå att detta är VÅRT hus. 
Sedan hojtade Aisha att hon var hungrig. Mormor fixade frukt, nötter, skorpor, kakor och kaffe.
Så styrde hon upp picknick. Den finaste lilla flickan jag vet.
Arbetsdag i all ära. Men lite Aishamys hinner man alltid med. Tycker hon är så ljuvlig som dyker upp i prinsessklänning och lackskor när det vankas arbetsdag på landet. Hon går sin egen väg <3.
Så swishade dagen vidare och medan mamma/mormor skjutsade hem lilla loppan så fick hon stanna av och handla skräpmat. Under tiden hann F och pappa sätta galler på ladugårdens och bagarstugans skorstenar. Kajorna är besvärliga med oss och bygger igen ventilationen.
Så var ännu en arbetsdag i drömmen avklarad. En dag närmare inflytt. Kan inte förstå att vi får sån värdefull hjälp. Även om vi försöker jobba massor själva så får vi så goda tips och värdefull hjälp på vägen. Kommer vara så evigt tacksam till våra föräldrar som gör detta möjligt. 
 
Vissa tror att våra föräldrar i princip bor här och bygger åt oss. Men vi gör allt i vår värld för att lära oss mer och mer och bli mer och mer självständiga. Så tacksamma för hjälpen vi får och så glada att vi, Fredrik och jag, kan hålla på så mycket det bara går själva också. Det går knappt att tänka tanken, men om något ynka litete år så kommer vi bor där inne, bland timmerväggar, pankgolv och mårbackapelargonier.

När vi kalasade på backen.

Igår var det lördag och vi hade bjudit in på kalas på backen. Vi hade så mycket att fira. Fredrik som blivit tjugofem och jag som tagit min efterlängtade examen. Vi bjöd in våra familjer och startade morgonen med städkaos, matlagningskaos, skura altanenkaos och allmänt kaos. Men det var mödan värt, för vilket kalas vi fick till!
Jag gjorde en somrig buffe på allt som är gott. Som sallad med rödlök och gula tomater
Somriga fruktspett
Världens godaste vattenmelonsallad med koriander. Jag tycker att den är så vansinnigt god.
Sedan var det ju förstås foccacian jag pratat så varmt om. Kallskuret älgkött och nötkött. Kall potatissallad med ärtskidor, lax/avokadosnittar, beasås (inte så hemgjord men) och oliver, med kärnor förstås.
Fjorton stycken var vi som mumsade och åt. Så himla mysigt att ha (näst intill) alla samlade. Med små och stora syskonbarn, våra systrar och våra fantastiska föräldrar. Allihopa samlade på backen, så ljuvligt.
Självklart skulle vår glädjespridare vara med. Ligga invid syrénen under paketöppning och försiktigt hoppa upp bredvid min mamma under lunchen och få smaka lite älgkött med beasås.
Sedan blev det brownie med chokladkräm på samt morotskaka med limeglasyr. Min systerdotter på fyra, snart hem år ropade förskräckt "Men vart är tårtan då? Det är ju inget kalas utan tårta", men konstaterade sedan nöjt att kakorna dög de med.
Världens bästa numera tjugofemåring. Så fin att det gör lite ont.
 
När kalasmaten var uppäten så skulle hästarna klappas förstås. Så glad att ha fostrat en liten, liten hästtjej.
Så glad att Fapri börjar komma och hälsa på våra gäster. Bästa ponnyn i världen.
Min yngsta systerdotter, Allie, fick göra sitt första hästmöte.
Hade så tur att denna lilla solstråle också ville komma på kalaset. Fredriks yngsta systerson, Ebbe.
För några månader sedan stod vi här på skaren och fotograferade bebismagen. Nu är min syster mamma, det är nästan för stort för att kunna ta in <3.
Så fick de små stifta bekantskap. Så sockersött.
Så avslutade vi kalaset. Med mätta magar och så mycket kärlek i luften att jag nästan blev gråtig. Fick så fantastiskt fina presenter också, men bäst av allt. Att få samla (näst intill) alla på backen och ha det mysigt.
 
Tack till er alla som gjort det möjligt för mig att studera i Umeå. Med utfodring av hästar, snöskottning, skjutsning, mockning. Och framför allt alla peppande tillrop, sms och stöttande kramar. Äntligen är jag i hamn.

Världens godaste Foccacia

Idag hade vi kalas på backen, med föräldrar, syskon, sykonbarn och respektive. Så himla mysigt att samlas (näst intill) alla! I väntan på kalasbilder så bjuder jag på detta recept, på ett jättegott foccaciabröd jag bakade till buffén.
 
 
25 g färsk jäst
3 dl ljummet vatten
0,5 dl olivolja
2 msk honung
1 msk flingsalt
ca 7 dl vetemjöl
Olivolja till plåten
fyllning, t.ex. fäsk basilika och körsbärstomater
 
1. Vispa ut jästen med vatten, olivolja, honung och flingsalt i en bunke.
 
2. Tillsätt lite vetemjöl i taget och arbeta samman till en deg och knåda den i ca 5 minuter.
 
3. Jäs degen till dubbel storlek i en bunke under en bakduk, det tar ca 35 minuter.
 
4. Sätt ugnen på 200-225 grader
 
5. Häll ut degen på ett mjölat bord, knåda den lite och lägg på en oljad plåt med lite flingsalt i botten.
 
6. Platta ut degen så att den blir ca 2 cm tjock, lägg på en bakduk och jäs i en halvtimme.
 
7. Stick ner fingrarna härs och tvärs i degen så att det bildas gropar, ringla över mycket olivolja och salt
 
8. Stoppa i sånt som är gott. Förslagsvis körsbärstomater i olika färger och färsk basilika
 
9. Grädda i mitten av ungnen i ca 10 minuter, tills brödet är gyllene.
 

Nationaldagspicknick

Idag handlade jag på byns lanthandel efter jobbet, när jag kom hem bytte jag om till lilla randiga favoritklänningen och hängde tvätt i tjugo plusgrader. Stack fötterna i och ur mina birkenstocktofflor, planerade helgens festigheter på backen och tog en tupplur i solen på altanen. Livet är ljuvligt.
 
Igår hade jag en annan ljuvlig dag. Vi packade in filtar, picknickkorg och melon, åkte förbi mataffären i stan och hamnade här. På ett av våra små smultronställen, Bonnstan i Skellefteå.
Vi hamnade liksom här, med benen dinglande och näsan i solen. "Det här kommer jag minnas som ett av sommarens bästa minnen tror jag" sa han.
Vi hade köpt med oss ungefär allt som är gott. Läsk, kryddiga kamben man måste gnaga på, surdegsbröd med oliver, vitlösost, brieost, körsbärstomater, potatissallad och choklad. Värdens bästa picknickmat.
Runt oss luktade det hägg. Jag tjöt rakt ut när doften kom mot mig. Fy sjutton vad efterlängtat.
Kände gräsets dagg under fötterna, smög fram för att inte sticka mig på något vasst, fötterna känns så ömtåliga efter en vinter i skor.
Sen satt jag mest här och dinglade med benen som en annan Ernst. Mätt och belåten i alldelens för varma kläder. Med en kvist hägg i handen att lukta på ungefär hela tiden.
Med mig fick jag ha min stora kärlek här i livet, visst är han fin? Få förunnat.
Sedan gick vi hand i hand längst Bonnstan, ner för en trätrapp och längst älven. Där flöt två tjejer i varsin gummibåt, vid sidan av satt tre tonårskillar och spelade gitarr och sjöng. Det kändes som att jag drömde.
Överallt, så vackert att det nästan gör ont.
Avslutade nationaldagen med att mata änder och vandrade sedan sakta tillbaka hand i hand. Älskade juni.
 
Så vad kan vi konstatera av detta?
Livet måste innehålla mer picknick och mer turistande i vår egna stad.
Visa fler inlägg