Arbetshelg på backen

Min härliga helgkänsla infann sig redan på torsdagen när huset var nystädat, nyskurat, tvättmaskinen och diskmaskinen gick för fullt och Knut bara njöt av friden hemma.
Jag fick äntligen (efter att jag sagt åt mig själv på skarpen) tid till att ta hand om backen. Trimmade runt alla byggnader i ett nafs.
Det blev fredag och jag hade tre timmars övertid att ta ut lagom till helgen. Jag tråcklade av mig fältbyxor, varseltröja och tankade upp jobbilen inför nästa veckas äventyr och krängde på mig randiga favoritklänningen och åkte på affären. Handlade hem allt jag kunde komma på som var gott och åkte hem till lugna backen.
 
Fredrik och jag tog en tupplur i soffan med armar och ben virade runt varandra. Vaknade upp ett ögonblick senare och packade iordning grepar och räfsor. Fredrik hämtade traktor med hövagn och jag tog crossen ner till hässjan. Så satte vi igång. Han och jag. Vi jobbade metodiskt och efteråt var vi svimfärdiga av hunger och värmen. Precis när Fredrik parkerat vagnen under tak och tänt grillen så öppnade sig himlen.

Så njöt vi av att ha helg och arbetshelg framför oss.
Till middag grillade vi högrev från svärfars gård. Plockade in minsta näven med persilja och några av tomaterna som blivit mogna. Blir glad för det lilla vi får att njuta av nu och då från odlingarna. I framtiden tänker vi större och mer, men just här och nu - mycket glad över minsta näven persilja och tre klarröda tomater.
Det blev lördag och ställningarna flyttades från ena gaveln till den andra. Nu är denna gavel färdigmålad på 10-15 år. Lyften ska återlämnas till ägaren och gräset runt huset ska klippas och lite skrot bakom huset ska sorteras och sedan ska förstås panoramafönstret in här också. Magiskt kommer det att bli.
På lördagen var våra föräldrar här och hjälpte till. Flyttade ställningar, skottade spån, körde spån till återvinningen och målade. Så fikade vi och åt svärmors goda pajer. Skrattade och pratade och hade kul utimellan. Riktigt mysigt om jag får säga det själv. Jag hade bakat sockerkaka med kakao. Mamma kom med chokladbollar och daimsnittar. Vi hade det himla fint med andra ord.
På första parkett låg Klara, vår lånehund, och hejade på.
Så målade vi gavel nummer två. Mamma och jag, sedan kom svärmor ut från spånskottningen och när våra höjdspärrarsatte stopp kom Fredrik - han är inte rädd mycket. Så blev gaveln klar. 
Sedan påbörjades sommarstädningen av stallet och vi höll på till tio om kvällen, då var det fortfarande varmt ute.
 
Sedan följde söndagen med mera målning, mera familjehäng och mera god mat och fika.
 
 
...
Jag känner att jag har noll skriv- och fotoflow, men ville bara titta in och visa en glimt av allt som händer på backen.

Höns på prov

Dessa dagar med fullt upp. De fylldes inte med några tråkigheter precis. Jag fick nämligen äran att pyssla om grannarnas djur under några dagar. Grannflickorna gav mig allvarliga instruktioner, hamstern skulle ha 3/4 fylld matskål, varken mer eller mindre, och kaninen Bosse skulle ha olika blad från gräsmattan, så det så. Själva skötningen var så himla mysig. Sprang ner över åkern på morgonen, fort, fort så hjärtat dunkade och blodet rusade runt i kroppen på mig när jag kom fram. Öppnade dörren till hönsen och hade orimligt stort leende när jag stod med blodsmak i munnen och kastade ut kornkross över hönsgården. Hönsdrömmen alltså.
 
På kvällarna var det som att vara på skattjakt. Hade hönsen lagt ägg? Hur många? Var de ljummet bruna eller med mörkare prickar? Jag satt i hönsgården och bara tittade på hur hönsflocken fungerade. Drömde mig bort till min egna flock. Suckade högt över att jag fick lov att fylla matskålen en sista gång och sedan stänga dörren för att gå hem. Så nu går tankarna på högvarv. Vart ska hönshuset vara, hur stort ska det vara och hur i hela friden gör man för att bygga ett? Hur svårt kan det vara?
 
Så var det igång igen, hönsdrömmeriet.
(Bjuder på några bilder på kaninen Bosse också, så söt!)

Att ha fullt upp ... jämt

Det känns lite som att sommaren går lite för fort nu. Jag jobbar på dagarna och om kvällarna ska alla semesteraktiviteter hinnas med. Senaste tiden har jag varit på bio, konsert, häst-kurs med Årvar, sovit hos mina föräldrar (händer aldrig, så hör och häpna!), jobbat borta, varit höns-, kanin-, hamster- och hundvakt, hämtat hem fyrbenta sommarlovsgäster som flyttat in i hästarnas beteshage, hälsat på i svägerskans sommarstuga, ätit på kaféet, träffat barndomsvänner, hälsat på min fina förskolefröken, hässjat hö och hunnit med ungefär allt mellan himmel och jord utom livet på backen.
 
Det är väldigt frustrerande när jag vill lägga timme efter timme på huset och gården. Jag måste tvätta fönstren, plantera om blommor, trimma runt huset, sommarstäda stallet, skotta sågspån och läsa ut boken jag håller på med. Men ändå så bokas dag efter dag upp med saker som visserligen är jätteroliga men gör att jag inte kan prioritera det som ska göras här hemma. I måndags hade jag skrivit i kalendern att jag inte får boka in mer nu. Så det ska jag hålla fast vid. Spontana fikastunder med nära och kära, semestra i närområdet och våra kommande semestertrippar kommer också att få plats i livet men just nu måste jag skala ner och prioritera.
 
Det är så skönt att ha bloggen, för att ventilera. Jag vet att ni är många som läser, men det känns så definitivt att skriver ner känslorna. Så brukar det kännas bra i magen efteråt, som när man var liten och grät hos mamma. Jag har haft en så otroligt social och händelserik sommar. Men just nu välkomnar jag dagarna framöver; dagar med bra väderlek och inget alls skrivet i kalendern. Kanske hinner jag till och med ha lite långtråkigt någon liten stund framöver. Det vore skönt.
 
 
 
...
Jag har lovat mig själv en bloggstund om kvällarna nu. Livet har varit lite hit och dit och jag har inte haft lust att skriva om allt som händer och lämnat kameran hemma en hel del senaste tiden. Jag vet att jag inte behöver förklara mig - men återigen, så skönt att ventilera och bestämma med mig själv, att det får vara såhär från och med nu (punkt slut) - mindre rällande och mer tid för långtråkiga saker som att skura fönster och trimma gräs. Oh vad jag längtat.

Att vara nervös inför träningshelg och ha planerat ingenting

Hujeda mig. Nu har det varit sådär hektiskt igen. När allt ska hinnas med och det känns som att inget hinns med. Men så blev det torsdag och jag hann rida ordentligt innan vi packade in oss i bilen, åkte till svägerskans sommarstuga och bara andades. Surrade över ett gäng fikabröd med tända ljus. Fredrik spelade tv-spel med sin systerson och jag fick kvalitetstid med min svägerska. Så värdefullt. De har det få fint i stora lilla stugan med magisk sjöutsikt. Där kan själen vila. Det är så mysigt att ha dem i byn, höra hur svägerskan nynnar på någon sommardänga inne i köket medan hon gör fika och bara vila ögonen på naturen utanför de stora, handblåsta fönsterrutorna.
 
Men kroppen får inte riktigt ro, den är lite för nervös. På lördag packar jag in höpåsar, en spånbal, lite borstar och eventuellt sadeln och åker iväg med Årvak på kurs. Har aldrig gjort något liknande förut. Jag är så h i m l a nervös. För våra turer hittills har inte direkt varit några halleluljah-moments. Vår första tripp 2015 slutade med att han slog huvudet i transporten och blev både åkrädd och kanske lite "åka bort"-rädd. Efter det har det tagit två timmar att lasta ibland. Ibland har det varit väldigt kaosiga tripper där han inte fått någon ro alls medan andra gånger har det gått riktigt bra. Vi har provat allt för att få hoom att varva ner och vilja gå på transporten. Ibland stänger hjärnan av och kvar blir vara 600 kg muskler att hantera. Ryser av tanken över att det skulle kunna hända något allvarligt. MEN herregud vad nära vi kommit varandra senaste året, och sedan dess har vi ju faktiskt inte åkt en endaste meter med transporten. Så jag hoppas att denna nerv-sjuka är onödvändig.
 
Hursom helst. Jag ser fram emot en helg fylld med Natural Horsemanship-inspiration och massor med nya kunskaper och knep att använda. Jag är så himla stolt över hur långt vi kommit och hur jäkla fin häst jag har. Nu behöver vi bara åka iväg ofta, ofta för att få in rutinen. Allt hänger på mig. Är matte trygg så är hästen också trygg, det tror jag verkligen. Så - framför oss: en nyttig träningshelg någon mil bort. Så passande att mamma och pappa bor i samma by. Så jag kan avsluta ena träningsdagen med hängmatta, bok, en kall öl och badtunna med mina favoritföräldrar. Cykla fort, fort till stallet och kvällsfodra och njuta av en semesterhelg från allt annat. Det ska bli så himla roligt, och nyttigt.
 
Annars händer det så mycket annat också. Jag tar bilder precis varenda dag som jag inte hinner med att publicera eller lägga ut. Det är så mycket när jag försöker klämma in sommaraktiviteter varenda dag. Men på måndag står det med versaler i kalendern "BOKA INTE UPP NÅGOT, VARVA NER OCH NJUT". Så nu ser jag fram emot tid hemma, på gården. Det kommer jag att behöva.
 

Veckan som gått - vecka 26-29

 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Senaste tiden har vi hunnit med en del i Drömmen. Det känns som att det går så fruktansvärt sakta nu, kanske för att jag inte har semester och kan lägga en hel arbetsdag varenda dag på huset. Men vi kör lite här och var och snart har Fredrik fyra veckors semester. Jag skottar spån ännu. Fredrik sätter golvåsar på nedervåningen, han har hunnit till tredje rummet, sedan är det bara hallen kvar. Vi har i dagarna fått hem ett beslut på att vi får gräva jordvärme och inväntar nu avloppsbeslutet. Vi har rörmokare och grävare. Pjuh så mycket papper, telefonsamtal och planering det krävs när man involverar folk utifrån. Men vi har fått tag på riktigt duktigt folk så det känns bara bra. Vi har fått sista gaveln målad ett varv med toppfärg. Nu ska hela huset målas ett varv igen, det känns som att det behöver bli gjort i år. 
 
Förutom det vi faktiskt gör så planerar vi för farstukvisten. Det är så himla svårt att designa en ny farstukvist. Vi är fast beslutna att bygga ut hallen för att få mer space, det kommer att ändra utseendet på huset en hel del så vi vill få till en gammaldags feeling över bygget. Riktigt trixigt.
 
» Veckans hästaktivitet
Jag har tränat dressyr rätt flitigt i vår. Det har varit så himla roligt. Vi har blivit bättre men jag inser också hur himla lång väg vi har kvar. Så mycket jag behöver lära mig. Fapri njuter av turer med sina medryttare då och då. I onsdags flyttade min kompis Wilmas hästar hit. Det har varit livat sedan dess och när vi släppte ihop dem fick Årvak fnatt och spöade på Wilmas häst. Så himla onödigt. Men nu är det förhoppningsvis gjort och vi hoppas att det blir en lagomt lugn sommar för hästarna tillsammans.
 
Så har vi tagit in vinterfoder. Ensilagebalar och en stor hässja med torrhö som står på tork.
 
» Veckans tips
1. I veckan vill jag bara tipsa om en sak (som till och med kom ut denna vecka och inte förra), Linnéa Claessons sommarprat
 
» Livet i veckan
Mitt liv just nu är så mycket drömtillvaro. Jag rider, hänger hos hästarna, träffar vänner, är i huset, bakar och pysslar. Sover för lite och stannar uppe för länge och dricker en kvällskopp på bron till huset. Trivs så himla bra med allt. Fantastiskt. Vi är hundvakt ett par veckor framöver och det är så roligt. Jag har plockat ner min alldelens egna fotouställning nu. Jag sålde en hel del tavlor och kan inte beskriva hur kul det varit. Vilka hejjarrop jag fått <3
 
» Veckans funderingar
I veckan har jag funderat mycket på min bästa vän som ska få en liten bebis vilken dag som helst <3. Hoppas allt går bra och om du läser detta Julia så älskar jag dig <3
 

Att komma hem från (dröm)jobb

Bilen rullar upp för backen, jag har tagit fart, frikopplat och rullar hela vägen upp. Lägger i tvåan och gasar till över krönet till garaget. Golvet är slitet och sviktar under bilens tyngd. Slår av motorn, hör tystnaden. Samlar ihop väskor, fikakasse och telefonladdare. Kommer in i lilltorpet. Det står disk på diskbänken, kläder ligger i kökssoffan och posthögen är redig. Men jag är mest nöjd över att var hemma och ha en oplanerad långhelg framför mig. Hivar ut hinken med matrester och startar en diskmaskin av bara farten. Kastar av mig varseltröjan och fältbyxorna och klär mig i hemmakläder. Ser allt som behöver göras men blir inte stressad, bara glad att få var här och påta på.
 
Jag har tillbringat två dagar med jobb uppe i fjällvärlden. Det är en ynnest att få åka dit på jobb, jag trivs så bra med det jag gör. Jag blev inbjuden till en gammal man och hans fru igår, vi drack nattsvart kokkaffe och åt läfsa, ett norskt bakverk med kanel och socker. Pratade älgjakt, husbyggen, miljöarbete och recept på hemgjorda köttbullar. Frun i huset hade precis rullat ett gäng köttbullar av älgkött med rostad lök i och på köksbordet fanns alla ingredienser till rulltårta. Hon sa att nu när hon blivit gammal virkade hon "diskslarvor" (disktrasor) och satt mest och kollade på sonens får som höll hus i en stor, kuperad hage utanför huset. Innan jag åkte ut på jobb igen visade hon bilder på sina barnbarn och sa "synd du följ' med nån redan, annars had' ja' para' ihop de' me' nån av barnbarna' mine. De är tjugofyra och tjugosju, fina pajka'." Jag blev varm i hela kroppen. Tänkte att om femtio år är det där nog jag. Så åkte jag ut i regnet och jobbade vidare på drömjobbet.
 
Men nu är jag hemma. Har avnjutit en kopp snabbkaffe på bron (farstukvisten) och borstat av hästarna, matat med fjolårshö och morötter. Få sitta där och filosofera är så värdefullt. Reder ut så mycket grubblerier. Det har hänt så mycket på backen senaste tiden och mycket är på gång. Måste skrämma liv i bloggen nu, så ni får hänga med på allt kul som händer. 
 
...Men först, en lång, oplanerad helg på backen. Det kan inte bli bättre än så.

Ett år utan dig.

Imorgon är det den elfte juli och ett helt år har passerat utan min Trollfrej. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle överleva utan honom men här är jag ju, och jag lever i allra högsta grad. Det har gått ett år och jag kan äntligen sluta bryta ihop när jag pratar om dig och istället glädjas åt alla tretton år jag fick spendera mig dig. Jag är idag, ett år senare, till och med glad över den där dagen du försvann från mig. Hur jag fick spendera förmiddagen åt dig, säga hejdå och ge dig orimligt mycket pussar och kramar. Hur jag kunde skratta mellan tårarna som bara rann och rann i flera, flera dagar efteråt. Just för att du var du in i det sista och bjöd på show som vanligt. Jag vet att livet aldrg mer kommer att bli som när du fanns vid min sida, en bättre kompis än dig finns inte. Men jag vet också att livet är fantastiskt nu och kommer att fortsätta vara det trots att du vandrat vidare till de evigt gröna ängarna.
 
Jag var så rädd att jag skulle glömma bort dig och hur du kändes. Men jag minns till och med hur du luktade på ett speciellt sätt, så sött och ljuvligt. Jag minns att jag var livrädd att jag skulle tycka att hästar är ingenting för mig men för varje dag som går tycker jag att det blir roligare och roligare. Jag var rädd för att släppa in Årvak så djupt som jag släppte in dig, men jag idag så glad att jag har en sexhundra kilos vackerhäst att fylla tomrummet med. För det är vad du lämnat efter dig. Ett jäkla stort tomrum.
 
Men också. Vad du gett mig. Göran och Barbro. Jouni och Sari. Wilma. Ellen och Kajsa. Jerker m familj. Bea. Till syven och sist har du också gett mig Årvak och också Fapriola. Ja det är möjligt att du gett mig hela backen och kärleken till landsbygden också.
 
Jag minns hur jag lovade dig att stå vid din sida tills den dagen du inte fanns mer och idag är jag glad att jag fick ha dig i mina armar tills du somnade in. Precis som jag lovade, när jag bara var ett litet flickebarn. På något vis är det en stor lättnad att allt är över. Jag kommer aldrig mer behöva oroa mig över att dagen ska komma, för nu är den gjord och trots att det är bland det värsta jag varit med om så är jag också glad. Glad att jag fick ge dig alla morötter, glad att mamma och pappa var där och fick säga hejdå. Glad att Fredrik fick krama om dig en sista gång. Glad att jag fick växa upp bredvid någon som du. Så mycket du lärt mig om livet trots att vi inte pratar samma språk.
 
När jag stod där framför dig och du föll ihop i mina armar för att aldrig mer komma tillbaka så tänkte jag på orden som du själv berättat för mig "Jag älskar dig, mer än livet".
 
Ett år har gått och jag har överlevt.
Och jag kan till och med glädjas över det som varit.

Sommartider på backen

Idag jobbade vi båda på våra vanliga jobb. Jag hade en riktigt, ruskigt bra dag på jobbet idag men hade jobbat över och var trött. Vi tog en tupplur och vaknade av att svärfar stod i sarstun och funderade om vi ville ha lite hjälp i huset. Självklart följde deras hund Jaffa med också, alltid lika mysigt att borra in näsan i hennes päls.
Vi jobbade en och en halv timme i huset. Jag skottade spån tills svetten rann och Fredrik fick hjälp av sin pappa att bära in golvåsar och sätta på plats. Sedan gav vi oss för dagen. Tänker att det lilla som blir gjord varje dag är bättre än inget. Under tiden dök grannen upp med traktorn och slog till hästarnas grovfoder i vinter. Skönt att ha det på gång. Fint blev det med, så snällt av honom.
Fredrik och jag åkte sedan iväg till kaféet och kikade på min utställning och kvällsfikade. Planerade inför helgen och fikade gott.
När vi kom hem stökade jag bort inne. Hujeda mig vad stökigt vi hade. Hängde tvätt med, hujeda mig vad tvätt vi har. Men lite i taget så ska jag komma ikapp från stressvåren.
Sedan traskade jag ner på betet. Hästarna betar från tidig morgon till sen kväll nu. De kommer glatt och hälsar när jag skuttar visslande ner för backen ner mot sjön.
Så får de stå bakom stallet där vi har vinterhage. Mina hästar är lättfödda och behöver inte beta dygnet runt. Så har jag rejälare hage och här och mer skydd mot väder och vind. 
Men först blev det några minuter lösa på gårdsplanen. De gick till den nyslagda åkern och smakade på vinterns blivande mat.
Årvak hann med några turer fram och tillbaka till grannens potatisland de har uppe vid oss, till hästtransporten för att inspektera och några varv till ut på nyslagna åkern. Tycker om dem så mycket. Blir så lugn av deras semestermagar, trivselprickar och härliga tuggande på gräs.
 
Sommartider, hej vad jag gillar dig.

Sammanfattning av juni 2017

Juni sprang fram så himla, himla fort. Inga veckosammanfattningar har jag hunnit med, känns som jag knappt haft tid att duscha. Men nu är juli här, som ett djupt andetag. Ska bara fylla hela lungorna med denna fantastiska månad. Men först juni. För trots att jag bloggat dålig och stressat på så har jag flitigt använt kameran. Dessutom hann jag med en he del roliga saker, vi tar en titt;
 
I mitten av juni satte jag potatis. Knut levde rövare i landet, sprang runt och kastade runt små jordklumpar och bet på grässtrån, tog en paus för att ligga i skuggan lite innan han röjde vidare. I år satte vi ingen mandelpotatis men två andra sorter (som jag inte minns namnet på). Jag hade låtit dem förgro hyfsat svalt och mörkt sedan första maj. Utöver potatisen så satte jag mangold och rödbetor, återstår att se om det kommer upp något.
Vår syren har varit m a g i s k i år. Jag har gått förbi och luktat på den precis varenda dag den blommat. Vi har bestämt oss för att ha syrénhäck runt gården sedan, det kommer att bli så bra.
Fredrik har satt klart golvåsarna i 2/3 rum nere. Det var lite pyssel att väga in det och kapa rätt samt bära åbäkena till golvåsar ut och in genom huset. Men bra blir det.
Har ätit SÅ mycket god mat. Som rotsaker i ugn, min egna gurka jag odlat fram själv (!!!!!) samt smushed potato. Vi har försökt att äta ute på altanen så mycket som möjligt.
Min vackra syster och hennes Linus bjöd in till namncermoni för min systerdotter Allie. Jag har fått den stora äran att vara Allies fadder <3. Det är alldelens för stort för att bara nämna lite såhär i förbifarten i ett blogginlägg men hursom - bland det största som hänt <3. Är så tacksam att få vara en liten pusselbit i deras livspussel. Höll tal till den där söta, goa, glada lillbebisen och på slutet sprack rösten och jag höll på att börja storböla av kärlek till min syster och hennes lilla familj. Ja gudars skymning, livet kan vara bra vackert.
Sedan jag satte ner foten för mig själv har jag hunnit med en del saftande. Först var det rabarbersaft som kokades i saftmaja. Var så glad över de där stjälkarna att jag fick föreviga ögonblicket innan de åkte i kastrullen. Saften? Den blev magiskt god.
Den första juli hade jag min Vernissage. Det var så himla kul. Det kom mycket folk, vädret var magiskt och allt gick över förväntan. Det var så himla mäktigt, kan knappt förstå att mina tavlor hänger i den fina lokalen. Måste åka dit och kolla till "de små liven" snart.
I helgen hann vi med en sväng ut till Emils stuga. Vi åt middag på festivalen inne i stan, satt sedan i solen och lyssnade på musik tills det blev dags för bad. Vi tog ett dopp både i badtunnan och i havet samt avslutade med lite bastu. Sedan satt vi på inglasningen till efter klockan två när Fredrik och jag packade in oss i bilen och åkte hem till Skråmträsk. Det var så kul att träffa alla och få till lite bra stughäng. Otroligt skönt att vakna upp pigg och alert i söndags också. Precis vad jag behövde.
Ikväll har varit en lite omtumlande kväll. Så vi åkte iväg och åt mjukglass, pratade och körde skogsvägar hem. Det var välbehövligt.
Annars har jag mest hängt här. Det byggs hästhagar, målas, planeras, saftas och promeneras mest hela tiden. Det är ett annat lunk nu. Jag gör saker jag mår bra av. Jag trivs så bra.

Renovering 2017 - Plankgolv del 5

 
Idag packade jag picknickkrogen med kakan, muggar, kokkaffe, hemkokt rabarbersaft och glass. Sedan stövlade jag över åkern till grannarna där Fredrik och hans pappa höll till. Vår ena granne Pelle hade lovat oss att hjälpta till med sågning av golv.
 
Eftersom vi ska ha golvvärme och nyproducerade golv på undervåningen (det golvet måste ha en viss tjocklek) så har vi valt att plocka upp de breda golvplankrona som legat på nedervåningen och ska ha de i vardagsrummet uppe vilket är ungefär 1/4 av huset. Vi började i vintras med att plocka upp golven, de var narade och fastspikade i golvåsarna. Fredrik jobbade på med att dra ut spik, märka och lyfta planken. När det var gjort flyttades de till ladugårdens övervåning där de fått ligga. Tidigare i sommar flyttades planken till vår granne och en dag för sågning bokades in. De var tre man som hjälptes till med lyftning, sågning och agera "tygnd" på planket (som Fredrik gör på bilden ovan). Planken blev så ljuvligt fina. Tanken är att den sågade sidan ska vara ner mot golvåsarna för att de ska ha en plan yta. 
 
Nu ligger golvet i höladan och väntar på att lyftas in i huset. Vi kommer att ta det genom öppningen till panoramafönstret. Så småningom ska golvet läggas, slipas och behandlas med någon snäll såpa eller olja (inte riktigt bestämt ännu) så de blir mjuka.
 
Det känns verkligen bra att bevara dessa golv. Planken är så rejäla och magiskt fina, något liknanade hade vi aldrig hittat nytt. Vi bestämde oss väldigt fort för att behålla golven och även om de inte fungerar att ha på golvvärmen nere så är vi väldigt glada att de kommer att pryda vårt blivande vardagsrum. Det känns så himla stort att ha börjat med husets insida!
Visa fler inlägg