10 strålande grejer med att bo på landet;

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Glimtar från augusti 2016.
 
1. Kliva av bussen, höra hur den brummar iväg bakanför en och bom, mörker, tystnad och stjärnhimmel. Stjärnhimlen syns aldrig så bra som på vår backe. Minimalt med ljusföroreningar och en hög punkt. Folk säger ofta att det är som att vara i ett annat universum att hänga här hos oss.
 
2. Djuren. Att ha en katt som får springa ut och in som han vill, jaga möss och ligga och spinna i höet. Knut har inte behövt ha kattlåda och har aldrig någonsin haft halsband på sig. (Såklart ska man ta sitt ansvar som djurägare och kastrera sin katt trots att man bor i glesbebygda områden)
 
3. Närheten till allt livsviktigt. Naturen, den friska luften och alla fantastiska ljud som kroppen mår bra av (susande björklöv, storspoven på våren, isen som sväller på vintern). Det är nödvändigt. Affärer och caféer kan jag gärna åka till, detta vill jag ha utanför dörren.
 
4. Att ha en egen gård innebär; "långkalsong-med-skoterskors-outfit", även "lämna-soporna-i-trosor-och-filt-över-axlarna". Detta är en viktig punkt. Snacka om härligt att ingen kommer att kolla vad man springer runt i för kläder.
 
5. Att ha ett långsiktigt projektOfta (inte alltid) när man bor på landet så innebär gården en del jobb, det kan vara renoveringar, odlingar som ska skötas om eller uthus som måste målas. Dessa projekt är som mindfulness. Så älskar jag tanken av att laga det som är trasigt och muntra upp trötta, ledsna gårdshus till exempel.
 
6. Plocka fredagsbuketten på åkern/ängen bredvid huset.
 
7. Årstidernas växlingar. De är  mycket tydligare ute på landsbygden. När man får följa naturen från varenda fönster dag för dag. Hur morgonvyn i sovrumsfönstret går från att vara en dimmig septembermorgon till en frostig oktobermorgon på bara några dagar.
 
8. Känslan av att vara rik. Detta behöver inte vara rik som i att ha mycket pengar (kanske snarare tvärt om om det är mycket projekt och djur på gårde, haha). Men känslan av att man äger mark att odla på, skog att jaga och plocka bär på och äran att få låna en bit mark på denna jord att kalla sin egen. Vi skulle klara oss väldigt länge på vad våra marker har att ge oss.
 
9. Självständigheten man lär sig tackla och tacka. När jag flyttade hit som nittonåring hade jag ingen aning om vad man gör när en säkring går, hur man får igång vattenledningar som frusit eller frångar in en flock med stutar som rymt. Ännu har jag mycket om livet på landet att lära. Men för varje dag som går lär jag mig ytteligare lite till.
 
10. Lycka är inte lika med materiella ting. Är jag inne i stan så vill jag ha väldigt mycket. Det är kläder, fin inredning och slingor i håret. Så kommer jag hem och skrattar nästan åt mina egna tankar. Här finns allt som betyder något. Jag mår bra av att ha få materialla saker runt mig och älskar känslan när alla sinnen får vila från uttryck. Här är mina relationer till mina nära och mig själv viktigast. Här är jag hemma.

Veckan som gått - vecka 4

Under 2017 kommer jag att summera mina veckor. En kort uppdatering om vad som skett under veckan som gått med lite ovisade bilder.
 
Drömmens utsida.
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
I veckan har byggåret 2017 dragit igång tror jag minsann. Fredrik och pappa hjälptes åt att sätta den sista balken uppe i vardagsrummet, nu är alla på plats. Byggställningen jag pratade om förra veckan är nedmonterad och hämtad. Vi har städat ur köket helt och rivit ut köksinredningen för att kunna börja ta upp golven i vår. Vi har försökt att rita en ordentlig planlösning och är i stort sett överens över vart allt ska vara och vilken känsla vi vill åt i huset. Funderingar kring större matsalsbord har också klarnat lite. Vi har också sorterat allt skräp i förväg så det blir enkelt den dagen vi fyller släpen och åker på återvinningscentralen.
 
Plankgolven nere som ska flyttas till övervåningen
 
» Veckans hästaktivitet
Efter en "andan-i-halsen"-vecka så har det blivit få hästaktiviteter, förutom obligatoriskt mys förstås. Fapriolas ena medryttare har varit här vilket min lilla dam verkar uppskatta väldigt mycket, så kul! Årvak har verkats och skotts om, Fapriola fick lite kortare tår. Bästa stunden jag haft var kvällen jag pysslade om Fapri från topp till tå, hon är så mysig mot mig nu och jag bara längtar efter mer snö så vi kan ta en tur med släden.
 
» Veckans tips
 
I veckan länkar jag till tre kloka inlägg jag snubblat över:
1. Hur man blir morgonpigg
2. Kloka tankar om att prioritera rätt i livet
3. Om att klappa sig själv på axeln
 
 
Bilder från vårt nyårsfirande i fredags.
 
» Livet i veckan
Livet i veckan har varit så stressigt. Mycket på alla plan. Är så LESS på att säga "nästa vecka, då ska jag ta det lugnt". Nä det ska bli ändring på mina prioriteringar i livet. Jag har varit så less på att jag ständigt gjort mig illa, varit besviken på mig själv och att exakt allt jag rört vid 2017 gått sönder, så i fredags lagade vi fyra rätters middag, klädde upp oss till tänderna och skålade med bubbel på "tolvslaget" (23.03 för att vara exakt). Ut med det gamla och NU redo för ett nytt, krispigt, fräscht år att erövra. Utan att göra detta till en lång novell kan jag sammanfatta det som att Januari 2017 hittills går till historien som livets misär-januari. Förutom det så har jag varit glad, fått hänga med min ena syster en hel dag, träffat tjejerna i Umeå, varit hos Klas och Amalia och blivit ompysslad samt träffat Amalias fina, nya häst (!!), så helt katastof har det inte varit. Dessutom fått sitta på miljökontoret inne i stan och skriva exjobb, lite pirrigt och spännande sådär, som det ska vara!
 
Bild från en väldigt värdefull morgonpromenad.
 
» Veckans funderingar
 
Förra veckans funderingar var väldigt ytliga och handlade om sociala medier. Mina funderingar i veckan har varit väldigt djupa och själsliga. Har funderat mycket över hur jag prioriterar i livet, vad jag vill lägga tid och energi på konta vad jag faktiskt lägger tiden på. Nyttiga funderingar.
 
» Veckans blogg/insta
I veckan är jag lite extra stolt över detta blogginlägg. Det var riktigt kul att skriva. Del två är på gång det med.
 
 

Bara en söndag

 
 
Det är söndag men känns som lördag i hela kroppen. Jag får sova till halv nio och när jag stiger upp står håret åt alla håll och kinderna är mosiga efter en lång natt. När vi kommer igång med dagen sitter vi länge, länge vid köksbordet och skissar på Drömmens insida. Diskuterar storlek på soffa, vart tallrikarna ska få plats i köket och hur vi ska möblera på jul för att få plats med alla fantastiska personer vi vill rå om då. Vi skrattar och skojar, mitt i allt sneglar jag på F och tänker att det är för bra nu, jag får bygga bo med den här fantastiska killen i den här fantastiska byn.
 
Sedan går vi ut, båda matchar i stora varseljackor och vi jobbar flitigt i Drömmen. Sorterar metall för sig, F hämtar traktorn och vi slänger ut träbitar som ska eldas upp. Sorterar brännbart i sopsäckar och när det börjar mörkna har vi tömt och städat hela köket. Rivit ut "köksinredningen" och jag är nästan förvånad själv över hur bra vi jobbar tillsammans och hur flitiga vi är när vi är igång. Sedan går jag in, värmer hembakta bullar i micron och gör kaffe. Häller upp i sprillans nya muggar från IKEA och kryper upp i soffan med nya filten. Knut kurrar, annars är det tyst, lugnt och skönt. Jag har haft min sista "andan-i-halsen"-vecka på så himla länge, är så less på att stressa runt, så himla glad och tacksam över livet just nu.
 
Bara en söndag tillsammans på vår backe.
 

En morgon på landet ändå

Imorse vaknade jag till sju plusgrader. Jag hade sovit katastofdåligt (händer mig nästan aldrig) och missat mitt alarm (händer aldrig!!), men efter stallbestyren såsom mockning, morgonmorot och frukost så kände jag bara för att fortsätta vara ute. Så jag la frukosten i bästa svampkorgen jag äger och traskade ut i vårvädret.
Ofta när jag sitter hemma och skriver har jag pyamas på mig. Det är riktigt illa för man blir dagavill och jag känner mig oproduktiv och lat. Hoppar jag ur pyamasen gillar jag att gå klädd såhär. Mjuka, sköna material och jeans.
Jag slog mig ner mot läsidan på bagarstugan. Hördbröd med leverpastej och varm choklad.
Min hjärna är väldigt kreativ efter att ha sovit en ordentlig natt. Skulle ha tagit med block och penna insåg jag när jag satt och filosoferade.
Varm choklad i kockumkopp
Som sagt, bästa kläderna och bästa frukosten, blir en kalasdag förstår man rätt fort.
Den här mössan är verkligen min all time favourite, den är så tjock att jag knappt hör vad någon säger när jag har den på.
 
Hörrni, att börja dagen utomhus va. Har hittills haft en väldigt produktiv dag och det är nästan så att kinderna är rosiga ännu.

Sammanfattning av renoveringsåret 2015

Här kommer ett inlägg med bilder i varierande kvalitet från 2015. Året vi blev gårdsägare och började med vårt livsprojekt. Ni får ha överseende med att det är otroligt mycket bilder, men det är ju så kul att spara.
 
Vi tjuvstartade hela karusellen i maj, här ägde vi alltså inte gården. Vi började med att städa i "stallporten" där vi har garage.
Vi sorterade massor med bråte. Lånade Pappas släp och körde till återvinningen. Eldade en brasa med gammalt trävirke och sopade rent golven som är skeva och lutar åt alla möjliga håll.
 
» Så blev vi ägare till vår fina backe
 
När vi kom hem från banken inne i stan där vi skrivit på papper efter papper så möttes vi av en stor del av våra familjer som ordnat en överraskningsmiddag åt oss. Här fick vi klippa bandet och inviga vår egna gård !!
Här var jag så lycklig att jag grät, tårtna forsade ner för kinderna.
Detta är backen som livet kretsar runt. Vi flyttade hit hösten 2011 och hyrde stället fram till 1 juli 2015 när vi köpte loss stället. Gården är Fredriks släktgård och fanns därför inom familjen, vi är så tacksamma att vi fick chansen att köpa detta lilla paradis.
Gården består av två bostadshus, en ladugård (används som garage, traktorgarage, höförvaring, skotergarage och den murade delen är stall åt mina två hästar), en timmerbod, jordkällare, en loge, X antal lador som står utplacerade på vår mark och så har vi några hektar skog också.
 Här är vårt livsprojekt, "Drömmenhuset", ungefär 200 kvadratmeter gediget timmerhus från 1854 (tror vi), huset saknar exempelvis avlopp, el och uppvärmning (förutom kakelugnarna förstås). Tills vidare bor vi i det mindre huset på gården "Vårt lilltorp", det har lite mer bekvämligheter. På fastukvisten står jag (Isabell), mannen i mitt liv (Fredrik) och vår håriga lilla bebis (katten Knut).
 
» Första projektet: Ladugårdens utsida
 
När vi kom hem från jobbet och skulle ta en snabb dusch innan banken så stod svärfar, svärfar och min ena svägerska och målade ladugården med faluröd. Fredrik hade fått ett gäng hinkar av sin syster när han fyllde tjugotre. Så första projektet blev att måla.
Det blev ganska snabbt mitt projekt. Fick hjälp av svägerska, mamma, syster och Fredrik förstås.
Fredrik målar.
Vissa dagar var jag så slut efter allt vi höll på med. Här vilar jag visst i gräset (Misstänker att jag byggde hästhage här också, därav stängelstolpen under mina ben, haha)
Så genuint lycklig över lite röfärd va.
Så tillfreddsällande att se färg.
Mina hästar hade under några tråkiga vårvinterdagar tuggat på ladugårdens gavel. Fredrik fick i uppdrag att laga.
 
Vi använde oss av brädor från en del på logen som blåst sönder under våren. Det blev riktigt kalasbra. Sedan flyttade vi ingången till hästarnas hage så de inte kunde hända igen.
Fredrik i full fart med att kapa nya brädor och lappa.
Så småningom var rödfärgen uppmålad och vi funderade länge på hur vi skulle göra med foder och dörrar. Efter mycket om och men köpte vi billig färg, skrapade/sopade bort det mesta som var löst och grundade/målade ett varv vitfärg trots allt. Vi kom fram till att vi vill byta ut både dörrar och foder men var inte redo att ta beslut om utseende och dimensioner ännu. Så de gamla fick en ansiktslyftning.
Fredrik har gruvat sig för att vi skulle måsta riva ladugården för att den var i så dåligt skick. Men hujeda mig vilken din ladugård det började bli med lite färg.
 Gillar verkligen kontrasten mellan det murade och det faluröda träet.
Dörrarna ska bytas ut så småningom men de gamla får hänga med ett tag till.
Att skrapa färg är det tråkigaste jag vet. Här ser ni också vilket dåligt skick dörrarna är i. 
Jag målade med svart slamfärg. Vi tänker oss att dörrarna ska vara gråa (möjligtvis grön/gråa eller blå/gråa) sedan. Men nu, svart slamfärg.
Lille stalldörren med nymålade foder till det murade. Så fint.
 
 Vissa dagar var jag så less på att skrapa och måla, kände mig aldrig klar. Då pausade jag här, hos mina myskillar.
 Efter att ha levt 3,5 år på gården i totalt mörker så införskappade vi stallampor att sätta på fyra olika ställen på ladugården.
När vintern kom var all målning (sånär som på några vindskyddsbrädor och ett foder som ska bytas ut ganska omgående) klar, det var skönt i själen.
 Som kronan på verket fick vi lyse också.
 
» När stallet fick sig ett ansiktslyft invändigt
Jag flyttade hästarna hem till gården hösten 2014, samma dag som jag började studera i Umeå, jag ville ha dem nära. Ska jag vara ärlig så har stallet fungerat otroligt dåligt. Trångt, problem med luften och väldigt nergånget. 2015 blev det mer utav en ansiktslyftning.
Alla dörrar inklusive den enkla boxinredningen målades med den svarta slamfärgen som blev över från ladugårdsdörrarna.
Vi hade inte hunnit städa ur stallet ordentligt innan de flyttade in. Så det blev Prio 1. Det var så himla smutsigt.
 
Detta var sommarens outfit när jag inte bar målarkläder. Jag kan tillägga att hästarna inte bodde i stallet under den här tiden, ville inte utsätta dem för detta damm som jag yrde runt med. 
Ont om plats att hålla till att sko och sadla hästarna. 
Blev en liten skillnad i alla fall.
Jag lagade sprickor i väggen med betongspackel.
Sedan köpte jag hem en säck med släckt kalt som jag kalkade väggar och tak med.
Efter några strykningar
Ytteligare några
Så småningom började det likna något. Jag vet inte hur många varv kalk jag la på, möjligen sju.
 
  
Även denna vägg fick ryka för att komma åt mer plats åt hästarna och få ett mer luftigt stall. 
MEN det största projektet är inte så väldokumenterat. Hästarnas boxar är lite upphöjda (10-15cm) och jag tyckte helt klart att taket var för lågt för mina kallblodskungar. Så Pappa, Fredrik och Svärfar hjälptes åt och höjde taket ovanför boxarna. Det gick bra, men herregud vad spån ajg fick skotta från taket, och herregud vad man inte var sugen att göra detta projekt när man har tusen andra saker att prioritera. Men djuren får komma först och efter detta skitgöra hade hästarna ett helt okej boende. Fortsättning följer...
 
» Så kom turen till drömmen och takbyte
 
Drömmen, fina trötta Drömmen. De där buskarna hade fullständigt förstört den charmiga fasrtukvisten och taket hade några mindre hål vi kände var ganska akuta att åtgärda. Så takbyte var det vi började med.
Före - Drömmens baksida
Före - Drömmens västra gavel
Före - Drömmens takutsprång
Före - Drömmens farstukvist
 Före - Drömmens farstukvist
Före - Drömmens östra gavel
 Före - Drömmens fastukvist sett innifrån
 
Vi köpte tidigt hem reglar att använda (främst till fasadbyte 2016).
 Fredrik och hans pappa mäter upp taket.
Vi hittade en annons i tidningen att just det taket vi bestämt oss för var på 15 % under Noliadagarna. Så vi åkte dit och här hade vi just köpt oss en herrans massa plegel (vuxenpoäng).
 17 augusti - Det kändes som en stor dag när ställningarna blev uppsatta. Det hände något.
28 augusti - Svärfar och svärmor kom me detta tips, en ränna att skjutsa ner gamla tegelpannor ner för.
Husets baksida
Den magiska utsikten
 
30 augusti - Vår fina skorsten var i så dåligt skick att den fick ryka. Fredrik berättade att den bara smulades sönder.
 Husets baksida med byggpresenning över (kanske vårt bästa köp?!).
Slutsligen kom plåten på plats. Vi valde plåt för att vi tycker att det var otroligt snyggt och lättarbetat. Jag skulle kunna tänka mig mörkgrå betongplattor också men vi är supernöjda med valet vi gjorde.
När vi skulle börja med framsidan så fick vår farstukvist säga adjö. Det kändes lite sorgligt, den var ju så charmig. 
Under den kom originalpanelen fram - liggande panel, midja och stående panel längst ner. Så fint.
 Så upprepades proceduren på framsidan.
Husets framsida
För att bära upp taket ordentligt (+ all snö vi får här uppe i norr) så satte vi in limträbalkar. Vi hade hit en konsult som fick beräkna hur kraftiga balkar vi behövde.
Återigen var det Fredrik, Pappa och Svärfar som fixade. Det är högt, högt till nocken i drömmen.
Sex balkar blev det till slut. Nu kan vi ha öppet till nock, precis som vi vill.
 
Tillslut (det tog lite mindre än två månader för oss) så var taket K L A R T (augusti-oktober). Stort ögonblick för oss. 
 
» Ett litet steg för bagarstugan och hejdå flaggstång
 
Vår bagarstuga var lite inklämd. Svärfar och svärfars söta timrade stuga skulle de få ta hem och vår bagarstuga skulle äntligen få glänsa ifred.
 Titta så glad den blev.
Så sprättade vi upp det som var kvar av flaggstången med. Det tog sin tid.
 
 

Drömmen om Drömmen

Jag har alltid tyckt att det stora huset på gården med avskavt falurödfärg och ledsna gamla fönster har varit så charmigt. På utsidan har det sett så trött, trött ut men på insidan har det fullkomligt blomstrat. "Drömmenhuset" som jag så fint kallar det på sociala medier är vårt livsprojekt, det tar upp en stor del av vår lediga tid och mycket av min tankeverksamhet går till takutsprång, golvvärme och kakel. I dagsläget har vi renoverat i ett och ett halft år med största fokuset på sommarhalvåret. Det känns så självklart att vi renoverar detta fantastiska hus att jag nästan glömmer att det inte ens var vårt för två år sedan.
 
Här kan jag gå runt hur länge som helst och dra händerna över trägolven, pilla på gammalt spindelväv på fönsterfodren och sopa ihop smuts i små högar. Längtan är enorm efter att få börja på insidan, vi har gjort hela planlösningen klar och plötsligt känns allt på riktigt. När jag blundar kan jag se dubbeldörrarna och terrakottakrukorna med Mårbackapelagonierna i. Livet i Drömmen känns så nära men ändå så långt bort.
 
För mig är det en ära att få rusta upp ett sånt hantverk som Drömmen är. Med timmer (säkert från gårdens egna skog) så noggrant timrat och varsamt utvalt och torkat, processen måste ha tagit minst två år. Bara en sån sak som stenfoten till huset gör mig knäsvag. Jag är så partisk och löjlig när det kommer till detta hus, men efter all tid, allt arbete och all själv vi lägger ner i detta hus så vet jag att livet i det kommer att bli det bästa tänkbara livet.
 
Framöver tänkte jag berätta om vad vi hittills gjort i Drömmen och vad som händer under 2017, hoppas ni vill haka på.

Veckan som gått - vecka 3

2017 kommer jag att börja summera mina veckor. Jag tänker att det blir kul. En kort uppdatering om vad som skett under veckan som gått. (Rubrikerna kan komma att ändras efter årets gång, vi ser väl)
 
Fin vinterväg påväg till möte inne i stan.
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Drömmen vilar här utanför, ännu har vi inte satt igång med årets "att-göra-lista". Ska jag vara ärlig är nog inte den listan riktigt klar heller. Fast nu när jag tänker efter så har Fredrik faktiskt gjort ett pass uppe i blivande vardagsrummet. Han har satt fast kilar uppe vid de nta limträbalkarna. Hans moster ska få tillbaka sin byggstälning vi fått låna, så han har förberett inför detta. När vi hade femton personer på besök i lilltorpet så började mina tankar om ett riktigt stort matsalsbord snurra, det måste givetvis kollas upp.
 
» Veckans hästaktivitet
Mysigaste var helt klart när jag red dressyr på ängen bredvid gården och Fapri fick springa lös och leva rövare på gården under tiden. Båda hästarna kändes pigga och glada. Årvak har fått vila en del på senaste och känns supertaggad till att sättas igång. Fortsätter att rida mest barbacka.
 
Bild på Hanna som driver bloggen Blandskogochhav.se
 
» Veckans tips
I veckan vill jag tipsa om min internetvän Hanna. Jag hoppas verkligen att hon ska äventyra längre upp i landet i vår eller sommar så att hon kan svänga förbi oss här. Det känns som att vi skulle komma bra överens. Jag blir alltid  inspirerad av hennes blogg.
 
Min storasyster bakade denna magiska tårta som jag föreviga innan vår mellansysters babyshower.
 
» Livet i veckan
Livet i veckan har varit väldigt märkligt. Jag har slutat att pendla till Umeå efter 2,5 år. Dagarna är så långa, jag har så mycket fritid. Jag skriver på mitt exjobb och har haft två lyckade möten om detta. Veckan avslutades med kalas för att fira min tjugofemårsdag i lördags och babyshower för min fantastiska syster i söndags. Annars har jag gått långa morgonpromenader och äntligen fått höra krispiga tulpaner glidas mot varandra, vårkänslor!
 
En snabb bild på mig som Fredrik fick knäppa från farstukvisten.
 
» Veckans funderingar
Jag har funderat mycket på hur jag vill göra med mina sociala medier och har blivit så härligt peppad och inspirerad på senaste. Jag tänker att jag nu förbjuder mig själv att ta bort gamla blogginlägg och fokuserar istället på att lägga upp inspirerande och givande inlägg om mitt liv på landet. Jag frågade på min instagram vad ni ville se mer av, många svarade renovering vilket givetvis ska ordnas. Har alltid tyckt att det varit så kul att skriva om men haft en tanke om att det är tråkigt att läsa om. Håller på med ett långt inlägg om renoveringarna 2015/2016 as we speak!
» Veckans blogg/insta
 Veckans instagrambild får bli min magiska tårta. Jag är faktiskt väldigt stolt över den, haha!

Tidningar jag syntes i 2016

Under 2016 fick jag synas i inte mindre än tre tidningar, vi tar en titt:
 
foto: Thea Holmqvist
 
 
1. I februari blev jag tillfrågad om jag ville visa upp båda mina klädstilar för Västerbottens Folkblad (man behöver premium för att läsa denna artikel, men går att läsa här ovan). Jag tycker att bilderna som Thea fotograferade blev så vansinnigt fina. Tycker att det är kul att jag blev tillfrågad då jag verkligen inte ser på mig själv som någon med "säker stil", men när jag tänker efter är det ganska kul, hur jag ena dagen skrotar runt i gummistövlar, mössan på sned och raggsockar och dagen efter har kostymbyxor, fancy klocka eller kjol. Vilket dubbelliv man lever ändå.
 
foto: Jonas Westling
 
2. Skellefteåtidningen var här och jag bjöd in till äppelpaj och kokkaffe. Emma och Jonas som var här fångade hela besöket så fint, det var så kul att de ville använda mina bilder också. När Emma ringde mig och frågade om jag vill vara med så hade jag tänkt säga nej (pga lite blyg) men hörde mig själv säga "Ja, men självklart, så kul!", och det är jag mycket glad för idag, tycker det var ett otroligt kul besök. Tycker att den svart/vita bilden här ovanför är väldigt fin, om jag inte missminner mig sa Jonas "tänk dig att du äger hela den här jäkla gården och du renoverar den med dina bara händer, allt du ser här är DITT", ser riktigt ut som en stolt hemmarnägare, haha.
 
foto: Jeanette Lövgren
 
3. Norran här här och kikade in i varenda litet uthus och hela tiden sprang Knut efter oss. Det hela slutade med att Knut satt sig i Drömmen och skulle gå på toa, oj så arg jag blev på stackarn då, det har som tur vad inte hänt varken förr eller efter. Det är så himla typiskt vår gråa lilla kattskrälle, alltid hyss i blicken.
 
Eftersom jag tar 95 % av alla bilder på mig själv till instagram, bloggen och liknande så var det minst sagt en utmaning när någon annan höll i kameran, även att få ut orden på ett vettigt sätt då jag är så mycket bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal. Jag blev lite blyg efter att de varit här men nu i efterhand tycker jag att det är så himla kul och smickrande att bli omnämnd såhär. En del har undrat varför inte min Fredrik är med i reportagen (eller mer på boggen/instagram) men det är helt enkelt för att han inte vill, att skriva och fota är mina intressen (dessutom var han på jobbet båda gångerna, haha).

Välkommen in på kalas


Idag var det ingen vanlig dag på backen. Nej det var min födelsedag ! (ish.. fyller år den elfte men lite influensa satte käppar i hjulet för det ursprungliga kalaset). Jag har fyllt tjugofem och det om något är ju värt att firas.
Jag tog på mig kalasblusen, kammade håret och bakade chokladtårta deluxe.
 

Detta är Fredrik, min fina kille, förresten. Tänker att ni nog inte fått se så mycket av han som delar backen med mig, så här har ni honom <3.
Här väntar vi in gästerna, femton personer (+ en bebis i min systers mage) blev vi i vårt lilla kök, det är kärlek det.

Fredrik är morbror (och jag "moster" förstås <3) till denna stiliga kille, Ebbe. Han är så fin.

Jag tror att jag fikat aningens för mycket idag, är.så.himla.mätt.


Nu är det slut på kalasdag och tjugofemårsfirande för denna gång.

Om att äntligen ha en helg på landet

Jag sitter i soffan och lyssnar in tystnaden. Äntligen är det dags för en helg på landet, precis som min själ skrikit efter den senaste tiden. Idag har jag kännt genuin lycka ut i blodkropparna, att få baka massor med olika sorts kakor, knäskura golvet med såpa och rotborste, arrangera om allt kraft och pynt och städa bort julen, det är sånt som får min själ att pusta ut och skrika "här, nu, precis här och nu är du hemma", så glad för min lilla plats här på jorden. Tidigare idag tog jag in båda hästarna, borstade av dem lite snabbt och hoppade upp barbacka på Årvak, red sedan runt i snön och övade galoppfattningar och galopp på volt medan Fapriola gick lös och inspekterade verenda buske på gården. Efter min höst och vinter med helger fullspäckade av fester, resor och kompishäng så är var det precis detta jag behövde. En dag för mig själv och mitt inre.

Imorgon fortsätter helgen. Jag tänker mig en rask promenad i skogen, klä om till kalaskläder och ta emot gäster hela dagen. Hänga i stallet och gå ett varv sakta i Drömmen medan dagsljuset dröjer sig kvar. Kanske finns det tid för en brasa, tjocksockar och överblivet fika i soffan också. Blir alldelens pirrig av tanken. Herregud vad jag längtat efter detta, en helg på landet med små och stora sysslor. Med djuren, Fredrik och lite nära och kära.
 
Så har vi haft bilproblematik ikväll. Väldigt irriterande men materiella ting är inget att lägga energin på. Nyskurade golv, barbackaridning och kalasförberedelser däremot, det är grejer det.
 
Visa fler inlägg