Hejdå 2017

Årets allra sista dag. Jag älskar tanken av ett nytt år. 2018. Ljuvligt. Har gått igenom bloggen och skrivit ihop en årssammanfattning till er. Vad som riktigt hänt i live på backen detta år. Jag ser tillbaka på året som att första halvåret var ganska tungt. Sedan kom juni och hela livet vände. Sedan dess har det varit lite som att gå på sockervadd, härligt att känna så. Lite ledsamt är det att läsa i vart och vartannat inlägg att jag inte har tid, att jag säger åt mig själv att ta det lugnt och inte ånga på. Att dygnen känns för korta och att kreativiteten dör lite i stress.  Men i alla fall, knyter ihop säcken om året 2017 och kan i det stora hela sammanfatta året som väldigt, väldigt fint. Och bästa av allt - att få dela alla med- och motgångar med min Fredrik. Min stora kärlek i livet.
 
...
 
I januari fyllde jag tjugofem. Hade influensa och fick skjuta fram firandet någon vecka. Blev så uppvaktad och kände mig som en prinsessa. Jag började skriva på mitt examensarbete - om övergödning i sjön Skråmträsket. Det var väldigt intressant och jag lärde känna helt underbara personer under veckorna på miljökontoret. Elisabeth, Bo-Göran och Leif gjorde exjobbet till något riktigt kul. Utöver det så började året riktigt dåligt för Fredrik och mig. Det kändes som att allt vi rörde gick sönder, vi gjorde oss ständigt illa och hade det halvjobbigt ekonomiskt då precis allt gick sönder samtidigt (som t.ex. en bilreparation på 30 000 kr) och många stora utgifter kom tidigt på året (t.ex. försäkring för gården), men som F resonerade "Detta är bara en negativ sak av tiotusen positiva saker i vårt liv". Det gick så långt att vi klädde upp oss, lagade god mat och skålade i bubbelvin i mitten av månaden, och bestämde oss att nä nu får det bli 2017 2.0, så vi får lämna all otur bakom oss. Det funkade rätt så bra faktiskt. I och med att exjobbet tog vid så slutade jag att pendla till universitetet i Umeå (12 mil enkel väg). Vi planerade årets byggen och projekt på gården.
 
 
Februari var en jättefin månad. Jag blev moster till en underbar liten tjej. Jag börjar landa i mitt "nya" lantliv och spenderar mycket tid ute i skogen. Vi spikade planlösningen i Drömmen och började plocka upp plankgolven på nedervåningen. I ett blogginlägg skrev jag "I veckan har jag verkligen inte funderat mycket alls. Har nog mest hängt i nuet och härjat. Känns som att 2017 håller på att formas framför mig precis som jag vill ha året. Mindre skärmtid, mer promenader på skaren och produktiva arbetsdagar. Trivs." och så blev det. Jag landade i att det var hemma jag skulle vara hädanefter. Vi började att skotta sågspån i Drömmen vilket sträckte sig tills det blev sommar, vilket hästjobb. Det blev också klart att jag skulle få ha fotoutställning under sommaren, vilket gjorde mig hur lycklig som helst.
 
I böjan av mars åkte vi till fjällstugan utanför Hemavan. Väl hemma igen satte jag frön i jorden som blev till mycket glädje under sommaren och hösten. Arbetet med plankgolven fortsatte och jag började fnura på konsten att hitta en ny vardag. I ett blogginlägg skrev jag "Jag har funderat mycket över våra prioriteringar i veckan. Känns ofta som att vi ställer upp för andra, far och flänger för andras räkning och våra egna projekt blir stressiga och åsidosatta. Så nu ska vi prioritera oss. Oss och backen, vi kommer att dräpa oss annars, och jag vill att livet ska fortsätta att kännas härligt. Bästa vi gjorde i veckan var att gå runt på gården och bestämma samt diskutera vart vi ska ha skotergarage, vart vi ska ha bilarna, vart hönsen kanske får bo, vart hästarna ska hålla till och hur stor köksträdgård vi helst vill ha. Vi är duktiga på att drömma, det är viktigt". Det är sunda tankar tycker jag. Dessutom började praktisera på företaget jag jobbar åt nu. En stor milstolpe under 2017.
 
April kom med besök av en tidning där vi snällt fick posera framför kameran. Denna gång ställde också Fredrik upp på reportaget. Här är det fina resultatet! Jag fick veta att jag skulle få sommarjobba på min praktikplats - som utvecklingsingenjör och sa i samma veva upp mig från mitt jobb. Där jag jobbat till och från sedan jag var fjorton år. Var ladugårdsvakt och hittade nyfödda lamm i ett av båsen. Städade under trossbotten i Drömmen och gjorde klart och anlitade en rörmokare.
 
I maj blev världen lite gråare när min underbara morbror lämnade oss alldelens för tidigt. Han var en sann glädjespridare och jag minns honom med glädje. Omtumlande och så sorgligt. Det blev vår och när jag inte var på kontoret/på fältjobb så jobbade vi i huset. Gjorde klart examensarbetet på nätterna i stort sett, vilken pers.
 
När juni kom med all grönska så vände det. Jag tog min efterlängtade examen från Miljö- och hälsoskyddsprogrammet. Redovisade mitt exjobb i Umeå, skålade i bubbel och gick på festival för att fira, allt tillsammans med de fyra tjejerna som verkligen satt guldkant på mitt liv i tre år. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er så. Sedan kom jag hem till backen igen, efter tre år av pendlande och pusslande. Och hade bestämt mig, för att nu, ja nu ska jag bli hemmakatt och satsa precis allt på livet här. Beskrev det så bra i bloggen då: "Han och jag. Vi suckade djupt över livet, pratade ivrigt om hur mycket vi längtat efter detta. Att framtiden är vår, att allt från och med nu blir vad man gör det till. Vi skrattade ikapp och planerade sommarens småprojekt och sedan blev det tyst. Så klöste jag bort en fläck torkad avokado från mina byxor och sa "Kan du vänja dig vid detta då?" och han svarade "vadå?", "Det här, att ha mig hemma, umgås mer och bygga ett liv ihop?", så log han med colgateleendet och smilegroparna och sa "Jag tror att jag redan vant mig". Så bestämde vi det. Nu är det Han och jag och gården och djuren och Livet på backen som gäller. Från och med idag och resten av våra liv". Vi hade kalas för F som fyllt tjugofem och jag som fått min examen och mitt sommarjobb. Målade på huset, firade midsommar med vänner på vår backe och satte golvåsar på nedervåningen.
 
 
I juli hände ungefär allt. Sommargästerna Gaten och Vide anslöt sig till sommarbetet som sträcker sig från backen ner till sjön. Vi hässjade hö, var på NH-kurs med Årvar och upplevde årsdagen av min älskade Trollfrejs plötsliga död. Var både hundvakt, kaninvakt, hamstervakt och hönsvakt. Jobbade hela juli lång och när jag hann vara hemma så sågade vi (nåväl, grannen Pelle hjälpte oss förstås!) plankgolven. Hann ut till en kompis stuga och bada badtunna lite. Hade fotoutställning med tillhörande vernissage och sålde tydligen någon sorts rekord på Skråmträsk Kvarn. Helt golvad av denna upplevelse, vill ha fotoutställning igen och igen!
 
Älskade augusti gjorde storstilad entre med svamp och fem dagars semester. Dagar som spenderades i Norrtälje, Sockholm, Höör och Varberg. Fick gå på ett efterlängtat bröllop och se en av mina finaste vänner bli till fru, och en annan av vännerna bli mamma till en liten flicka. Vi målade klart huset och njöt av årets bästa månad.
 
 
I september åkte vi en snabbvisit till fjällen och sov nästan mer än vi var vakna. Och plockade årsransonen av kantareller. Hängde i skogen här hemma, plockade lingon och gula kantareller som jag stoppade kläderna fulla med och bar hem på Årvars rygg. Pappa snickrade ihop en stalldörr till stallets baksida. Fredrik byggde en sadelkammare åt mig (så har han ändå mage att fråga vad jag önskar i födelsedagspresent, alltså tokfrans!!). Denna månad gick jag på ett års långt vikariat som utvecklingsingenjör. Jobbet där det inte märks om det är måndag eller fredag, det är lika kul ändå!
 
 
I oktober regnade det så jäkla mycket. Vi fick grävt jordvärme, avlopp och fiberbredband. Det dyraste projektet hittills. Men så bra att ha det gjort. Vi firar vår kärlek, att vi varit ihop i nio år. Åker till Umeå och bori svit, badar bubbelbad, handlar kläder och äter god mat. Finaste mannen, jag håller honom så kär.
 
I november får lilla Fapri kolik och sedan komplikationer från veterinärbesöket. Arbetet med att förstärka bjälklaget tar vid och jag har en temavecka om gården och byn den ligger i här på bloggen. Det märks att ni uppskattar när jag lägger lite mer tid här hos er. För jäsiken vad vi varit flitiga på hjärtat, på kommentarer och att titta in hit. Jag uppskattar det. Massor.
 
I december hann jag med en massa julstök. Julbak och julpynt och julfirande. Med familj och vänner. Värme och kärlek och också en del sorg. Det är ju så, upp och ner, det här livet. Vi fick en magisk, vit jul med massor av snö här i norr. Slutligen så blev hönsdrömmen sann och jag bygger tillsammans med pappa ett gulligt litet hönshus till mina blivande tjejer. Tänk, snart är vi en hel tjejarmé här på backen, vi mot världen, Fapri, hönsen och jag.
 
...
 
 
 
Högt och lågt. Glädje och sorg. Arbete och lediga dagar. Ett riktigt fint år. Men jag är ganska säker på att 2018 kommer att toppa detta år ändå.
 
 
FRÅN OSS ALLA PÅ BACKEN - TILL ER ALLA - GOTT NYTT ÅR !!

Vi bygger hönshus del 1

Jag är ganska envis. Inte på ett jobbigt vis, utan mer att om jag väl bestämmer mig för något, så är jag inte rädd för att jobba för att ta mig dit jag vill. I detta fall var det ett hönshus jag bestämt skulle ha. Såklart. Vill inte involvera Fredrik, han bygger så mycket på huset, och behöver lägga alla timmar där. Så jag bestämde mig för att jag helt enkelt får bygga ihop ett själv. Hur svårt kan det vara, liksom? och Jag är ju inte den första i universum som bygget ett hönshus själv, liksom? rusade genom mitt huvud. Bollade lite idéer och ritningar med pappa. Han är så himla snäll, erbjöd sig att bygga hela hönshuset hemma hos sig i Åbyn och köra det i moduler till oss i Skråmträsk. Men då var jag envis igen, sa att jag minsann också vill lära mig hur man bygger saker. Så tillslut hade vi kommit överens om att jag ska bygga hönshuset med hjälp och stöd av pappa. Vilken lyx va!
 
Så vi följdes till Bygg Max, handlade släpen full med material efter mina skisser som pappa omvandat till reglar, skivor och plaster och räknat på hur mycket material som kommer att gå åt. Sedan slängde vi av skivor och sånt i vårt ena garage och så tog pappa hem alla reglar för att kapa dem hemma i sitt garage-snickeri han byggt under hösten (min pappa han kan, han!).
Så blev det äntligen ledig-fredag och pappa kom med släpen. Såklart har han förberett i riktig Äntligen-Hemma anda. Gjort mallar och kapat allt i exakt rätt längd.
Vet ingen som har sådan ordning och reda som pappa. Var sak har sin plats. Hur som helst, det märkte jag när vi satte igång, hur enkelt det var när reglarna var förberedda, kapade och klara!
Vi började med att göra en ram. 2 m på höjden och 3 m på längden. Använde en skruvtving för att få hörnen raka och skruvade med 2 st 80´s skriv. Åh just det, innan vi skruvade så förborrade vi, mycket enkelt. När ramen var klar så mätte vi diagonalen så att den inte skulle bli så väldigt sned. Superrak blev betyget från pappa.
Vi använde oss av mallar som pappa förberett med rätt längd. Här ser ni också att det sitter en list till vänster, där kommer botten på trossbotten (utrymmet mellan golvbalkarna) att ligga. När vi gjorde modulerna utan trossbotten så satte vi istället fast mallen med en skruvtving. Även dessa reglar förborrades som skruvades med 2 st 80´s skruv.
Slutligen låg första ramen bockarna (som förövrigt också pappa gjort!). Sex stycken blev det totalt. Ungefär 45 minuter tog det per modul på oss två. Då hann vi prata, vissla och bära runt reglar lite härs och tvärs också. Sedan gick jag in och duschade inför stadsbesök och middag med vänner, och pappa, ja han gjorde klart de sista modulerna själv (denna person alltså, så snabb och ivrig att arbeta!). Så orimligt bortskämd. Men han gör det av egen fri arbetsvilja, det ska ni veta! Han berättade att han när han blev själv, la reglarna på varandra och skruvade ihop, så att modulerna hamnade på varandra, då behöver man inte vara två stycken att hålla och hjälpas åt på samma vis.
 
Sex stycken moduler är nu klara. Golv med början på en trossbotten, ett tak, två långsidor med reglar för fönster och lucka och slutligen två kortsidor, ena med en vädringslucka och andra med en dörr. Nästa gång vi ses ska vi sätta ihop schabraket! Längtar!

Ledighetslunk

(null)
Dagarna går ihop. Vi spenderar dagarna på backen med att bygga på hus och sadelkammare. Hela lilla familjen hinner umgås, både de fyrbenta och de tvåbenta njuter av tiden, tiden vi får spendera tillsammans!
(null)
På kvällarna ser vi film, eldar i kakelugnen och äter godis, dricker upp överblivna julmusten och somnar i ett virrvarr av kattassar, långa armar, julsängkläderna och sover många, långa timmar. Så har vi hunnit handla en ny bil också. Och träffa några älskade vänner. Ah, ledighetslunk.
(null)
Ikväll packade vi stora ryggsäcken med bacon- och ostkuber, karamellpåsen, frallor med salami och ost samt mackjärnet F fått från pappa i julklapp. Sedan puttrade vi över isen till Gröna Lund. En underbar liten rastplast här i byn. Där har vi spenderat kvällen framför en eld.
(null)
Middag över öppen eld och prat om stort och smått. Mer än så behövs inte. Ah, vad härligt det är, den här fina ledigheten !

Hur bygger man ett hönshus?

Hur mycket kostaar ett hönshus att bygga? Vilka material kan man bygga hönshus av? Vad ska man tänka på när man bygger hönshus? Frågorna har varit många under mina hönsdrömmarstunder, jag har läst böcker, i forum och på bloggar, pratat med folk och ställt ungefär hur mycket frågor som helst. Och kommit fram till en sak. Precis alla gör och tycker olika. Vissa säger att det inte är så noga, att det "bara är höns", medan andra lägger ner betydligt mer tid och pengar för att hönsen ska få bo fint och bra. Det verkar som att alla har olika uppfattningar av material och utformning. Mitt i denna soppa har jag bildat mig en egen uppfattning om vad som är rimligt och såklart får ni följa med på mitt hönshusbygge! (Mitt och pappas, faktiskt!)
 
Eftersom att bygget redan är igång och allt är inhandlat så tänkte jag i detta inlägg förklara hur tankarna går kring mitt hönshus. Sedan går vi igenom vilket material som är tänkt att användas och sedan kostnad för detta. Hoppas ni blir precis lika taggade som jag är, att bygga ett eget litet Höns-Hilton!
 
Utformning.
Först och främst. Eftersom att min blivande hönsflock inte var så planerad såhär mitt i vintern så har vi fått kompromissa lite. Vi har resonerat fram och tillbaka och kommit fram till att ett fristående hönshus blir bäst för oss, trots alla våra uthus och vår stora ladugård. Både för att höns luktar en del (vill inte ha dem i närheten av bilarna vars garage är i ladugårdslängan) och dammar en del (vill således inte ha dem i stallet då hästar är dammkänsliga). I logen skulle det egentligen passa bra, men där har vi så mycket byggnadsmaterial, och projekt-"flytta på allt det" ville vi inte dra igång mitt i vintern. Så, ett fristående hus på baksidan av ladugården känns rimligt. Nära och bra då jag hänger där ute med hästarna varenda morgon och kväll. MEN här kommer vi till kompromissen, då det är mitt i vintern och hela backen är täckt med massor av snö så kommer det inte att vara möjligt att bygga ett hönshus ute just nu. Därför bygger vi en isolerad låda nu. Lådan kommer att stå inne i hörummet, där det är högt till tak och nära till kommande platsen, på stallets baksida. Den kommer sedan att monteras ner (vi förbereder för det) och monteras upp ute, sedan kommer vi att sätta på små takstolar, plåttak och panel med små blomlådor och göra fint rent visuelt.
 
Storlek & inredning
Yttermåtten på hönshuset blir 2 x 3 meter. Två meter i tak och med två fönster. En lucka där hönsen och tuppen kan spatsera ut i det gröna under sommaren, och på ena kortsidan kommer en vädringslucka att finnas, för att under de varma månaderna snabbt kunna vädra ut om det behövs. Inne i hönshuset kommer det att finnas ett gäng reden, tänkte börja med 4-5 st. Sittpinnar med "bajslåda"under. Tänker beställa en låda på ett lokalt plåtslageri som är enkel att rengöra och går att bära ut och spola av då och då. Vattenautomat hängandes från taket och matskålar med foder och snäckskal. Ett generöst sandbad för deras fjädrar. Sågspån på golvet och mysigt hö i redena.
 
Material & Kostnad
Vi köpte nästan allt material på Bygg Max i Skellefteå. Isolering har vi kvar från då vi isolerade huset. Några frigolitplattor till blivande dörren med. Förmodligen går det att få till ett billigare bygge och använder man mer spillvirke så blir det definitivt billigare. Men, hursomhelst, här är materialet vi tänkt oss för den isolerade lådan och kostnaden för det;
Kortare reglar - 45 x 95 kortlängd regel, 65 m á 18,95 kr = 1232 kr
Längre reglar  - 45 x 93 regel, 21,60 m á 14,95 kr = 322 kr
Väggar - 10 x 2390 x 1197 mm OSB-skivor, 8 st á 119,95 kr = 960 kr
Väggar - 11 x 2390 x 897 mm OSB-skivor, 4 st á 99,95 kr = 400 kr
Golv - 12 x 1200 x 2500 mm Formskiva, 2 st á 399 kr = 798 kr
Golv - 12 x 600 x 1200 mm Formskiva, 1 st á 99 kr = 99 kr
Trossbotten - 3 x 1220 x 2440 mm Oljehärdad board, 6 st á 109 kr = 654 kr
Isolering dörr - 50 x 1200 x 600 mm Frigolit/Cellplast, 8 st á 29,95 = 239 kr
Vindpapp till lådans utsida - 30 x 1,25 m Vindpapp, 1 rulle á 269 kr = 269 kr
Fuktspärr - 25 m Ålderbeständig plast, 2 rullar á 359 kr = 718 kr
Beslag för att kunna ta isär & flytta lådan - 40 x 160 mm Hålplatta, 14 st á 5,95 = 84 kr
 
I övrigt kommer möjligen lite regelvirke, gångjärn och handtal att komma till, då min snälla pappa ska snickra ihop dörren. Isolerrutor till fönstren hade pappa hemma i bra storlek (ca 500 x 500 mm) och jag räknar med att bygga reden, bajsbräda och liknande av material vi har hemma. Totalt hittills kostar hönshuset 5775 kr. Då räknar jag med att kostnader för dörren och fönstren/luckorna tillkommer och såklart husets utsida med plåttak, panel och målarfärg både utvändigt och invändigt tillkommer nästa sommar. Jag håller er uppdaterade om det!
 
Tidsplan
Jag ogillar att stressa med projekt som dessa, de ska ju vara kul! Men känner att jag vill lägga tiden på huset framöver och kommer därför att försöka vara helt klar någon gång i januari. Jag kommer att få hjälp av min kära pappa och utöver det kommer jag att göra några timmar under ledigheten. Så förhoppningsvis får jag ge mig själv ett hönshus med en liten hönsflock i i 26-årspresent, vilken present va!
 
...
GIlla gärna inlägget om du gillar mina hönshusbygge-inlägg!
 
 

Julfirandet 2017

 
Det har varit jul med allt vad det innebär. Ridning med en tomteluva dinglandes runt öronen på Årvak, skoterutflykt till slakteribacken. Där vi åkte bob och pulka i mörkret, på ett spår svärfar förberett med skotern dagen innan. Vi har druckig glögg och ätit pepparkakor i blåsten med skenet från den lilla elden och ett antal pannlampor. Jag hade varmaste dunjackan jag äger och Fredriks täckbyxor och bara myste av att ha hela bonusfamiljen samlad. Vi gick i samlad trupp till ladugården på svärmor och svärsfars gård och fick se alldelens färska små-lamm. Ena med hängöra och långa, små ben som skuttade runt inne i båset. Det har varit julmat och julklappslekar och bli runtburen av min favorit tolvåring. Blir lite skör, för han var ju faktiskt bara tre små år när jag lärde känna honom, älskade V. Och D som för länge sedan vuxit förbi mig. Som går i samma kläder som morbror Fredrik och påminner rätt så mycket om en sjuttonåring jag brukade känna. Som idag är tjugofem och min allra bästa vän. Den växer, älskade bonusfamiljen. Lilla E som precis passerat fjorton månader och är så sockersöt att man smäller av lite. Och så svärföräldrarna på det, och svägerskorna, och deras respektive. Nä, orden räcker inte till för hur tur jag haft som fått denna familj som bonus att hänga med. Att få spendera uppesittarkvällar med och äta julegröt med, och dela liv med, alla dagar på året utöver det.
 
Sedan red jag igen. Med tomteluvan dingandes runt öronen igen, galopp på en stor hästkropp i snön. Barbacka genom skog och mark tillsammans. Jag tänker, att dig släpper jag aldrig. Vad än du skulle kunna tänkas på. Min trogna springare. Sedan är det tjugo minuters bilfärd till mina föräldrar. Där maten aldrig tar slut, där tryggheten ligger som en slöja över gården. I år med nyaste tillskottet, systerdottern Allie, så älskad från första stund. Vi åt maten, hade besök av tomten, öppnade klapparna, spelade spel, drack julölen och hann avverka samtal om allt och ingenting. Sov gjorde vi tätt intill, F och jag. I min sytsers flickrum. Med tryggheten och familjen nära. Vi sa till varandra, att nästa år får bli året vi hänger i Åbyn med. Min fina hemby. Där jag är uppfödd bland åkrar och skogar, med drömmar om egna hästar, på en alldelens egen gård.
 
Sedan har det varit juldag och någon timme ute på gården. Med hönshusförberedelser och uppsättande av balkar i Drömmen. Sedan svirade jag om och gick på hemvändarkväll i klackeskor och drack drinkar med vänner från förr och nya bekantskaper. Åkte taxi till min systers lägenhet mitt i natten med en stor påse med skäpmat och F med. Bara en sån sak, inte så dumt att avsuta julfirandet med.
 
Så knyter vi ihop julsäcken för i år. Överfull med kärlek och värme från familj och vänner. Så glad att ha dem allihopa. Och framför oss ligger en veckas ledighet här hemma på backen, bara en sån sak!

Första dagen på ledigheten

Nämen nu är det verkligen julanda här på backen. Visserligen är julkärven fortfarande liggandes på bron, julskinkan är ogriljerad och julklapparna varken inköpta eller inslagna. MEN känslan är den rätta och så länge det känns så - så blir det ju jul ändå.
 
Idag vaknade jag tidigare än skrutt, var liksom förväntansfull inför denna ledighet och allt kul som händer de kommande tolv dagarna. Städade klart huset, åt jullimpa och skickade iväg de sista jobbmailen medan Knut satt bredvid och kurrade. Sedan har vi skruvat på Höns-Hilton som jag så fint kallar det, min pappa och jag. Han har varit företagare i ungefär femton år innan han gick i pension och försöker lära mig att vara effektiv, ja effektiv kan man vara på jobbet föreläser jag, och försöker njuta av stunden som tinnbringas med min far. Den stunden får gärna dra ut på tiden, tycker jag minsann. Och oj vad jag när mig, om mått och förborrning och knep med tvingarna, av mallning och vikten av att lägga tid på planeringen. Då går det som hejsan att jobba sedan. "Vad är det för sak!!!" gastar vi medan vi jobbar på, visslar på samma julsånger och är ungefär lika ivriga på hönshuset båda två (eller okejdå, jag tror pappa är snäppet mer ivrig än jag, han bara älskar livet med en skruvdragare i handen).
 
Men nu har jag lämnat Höns-Hilton, skruvdragaren och arbetet ute. Hunnit mig genom duschen och inväntar en hel aftermiddag på stan. Julklappar ska handlas. Julölen ska köpas och sedan ska jag och min väldigt saknade vän Matilda från stor-stockholm äta på Pinchos med våra karlar. Vilken start på ledigheten och härligheten.
 
Så trots ogriljerad skinka och oköpta julklappar, så har ledighetslunket redan lagt sig över mina axlar och hela backen. Nu vänder det dessutom, och från och med idag går vi mot ljusare tider igen. Ah, jag njuter.

Nyårslöften här på bloggen

Nu är det midvintertid och dagarna känns så korta. Som att de inte ens hinner börja så är de slut. Dagarna fylls av saker. Bakar så många sorters julkakor jag bara orkar äta mellan varven. Jobbar på stora kontoret och får till några kanonpass på min fyrbenta, lurviga dressyrhäst. Vi eldar i kakelugnen och planerar livet i Drömmen.
 
Pratar om bjälklagsutformning. Städar bort spån från trossbotten och drar bort spik som inte ska vara kvar i fina timmerväggen. Försöker resonera oss fram till hur köket ska se ut. Vart överskåpen ska sitta. Hur många el-uttag man behöver i sovrum och skafferi. Är helt överens om hur utbyggnaden/glasverandan/entren ska se ut invändigt men blir gråhåriga över utsidan på den. Nästan precis allt är på ett ungefär bestämt. Ja så känns det, så säkert men så osäkert på samma gång.

Jag önskar att ni fick se mer, höra mer och hänga med mer. Vi (speciellt Fredrik) lägger ser så mycket tid på huset nu. Och det pyssas, pyntas, bakas och mys så mycket på backen att bara det skulle kunna fylla bloggen med inlägg efter inlägg. Men jag är ju så ofantligt dålig på att ta bilder i mörkret. Det får nog bli mitt nyårslöfte. Att våga bjuda på de fina - och mindre fina - vardagliga bilderna härifrån.
 
Men nu är det måndag och en ny, färsk vecka väntar. Älskar ändå nystarten varje måndag innebär. Och denna måndag är väldigt speciell. Det är bara tre små dagar efter denna jag ska jobba på kontoret och sedan ska jag vara ledig. Här ska snickras (byggas hönshus förstås), ridas i snön och djupandas skogsluft. Bara en sån sak, lediga dagar på pärlband att fylla med lantliv. När hände det senast?
 
Så i veckan ska ni få några hållbara tips av mig, få läsa några rader om katten Knut och sedan kör vi julspecial här. Med julfirande och allt vad det innebär. Åh, vilken fin tid vi har nu. Och sedan så får ni tjata lite på mig, om de där halv-fula bilderna från bjälklagsbyggande, husritningar på plöanlösningen jag utlovat och så. Tjata lite på mig, så jag kommer ihåg, att visa allt det där härliga som inte gör sig så bra på bild. Så säger vi så, att också det lite skrufsiga och kantstötta bilderna får lov att synas här i framtiden. Om ni tjatar lite så.
 
Nyårslöften blir det alltså. Som utlovat på instagram - mer film 2018 ! och nu utlovat på bloggen - mer byggbilder, mer kantstötta, skrufsiga bilder från nattsvara kvällar och gryniga morgnar. Det ska jag bjuda er på!
 
Stor kram till er alla. Och ta hand om er där ute.
 
 

Hönsdrömmen blir sann !

 
För ungefär två veckor sedan fick jag ett telefonsamtal som fick hjärtat att ta ungefär tretton dubbelskutt efter varandra. Jag blev erbjuden en alldelens egen hönsflock med Hedemorahöns. En flock med fem damer och en tupp, som är friska och krya. Jag tänkte på husprojektet, hur mycket jobb vi har. Hur mycket mer tid jag skulle vilja lägga på vännerna, på familjen, på hästarna. Vägde det mot drömmen om hönsen. Drömmen jag burit på så länge jag kan minnas nästan. Tänkte att jag borde vara realistisk och säga nej. Men hörde mig själv säga att jag ville ha helgen på mig att fundera hur det skulle gå till rent praktiskt.
 
Men så somnade mina vänners mor in och jag satt och stirrade ut i tomma luften. Och tänkte. Att man lever ju för fasen bara en gång. Tog upp telefonen, ringde ett samtal och sedan var det klart. Dagen jag har byggt klart ett hönshus så kommer de att få flytta hit till backen. Hela flocken med friska, krya Hedemorahöns. Drömmar är till för att uppfyllas och livet till för att levas. Varför inte fylla det med höns och ägg och annat man blir glad av.
 
Jag är orimligt taggad på detta. Har ritat och vänt och vridit på det där hönshuset som på något märkligt vis ska bli till. Har bollat utformningen med Fredrik och pappa. Har sprungit runt på gården med måttband och försökt få fram en bra plats för hönshuset. Tanken är att bygga en stor, isolerad låda nu i vinter. Sedan när sommaren är som vackrast ska vi släpa ut lådan, sätta den på plintar/någon sorts grund och sedan ska jag klä in den i panel och tak. Snicka små blomlådor att ha panséer i och låta hönsen bo i anslutning till (utanför) hästarnas hage på baksidan ladugården. Kanske blir det någon dag en voljär i anslutning till huset. Eller så får de springa lösa med småbenen sprättandes i gödselstacken.
 
Min egna flock med höns. I en isolerad låda. Med sittpinnar, skitbräda och sandbad. Kunde inte hålla mig så har redan inhandlat matbord, vattenbehållare att hänga i taket och en värmelampa. I onsdags åkte jag och Pappa till byggvaruhuset och handlade allt som kan tänkas behövas till den isolerade lådan. Hade gärna gjort precis allt själv, men min pappa är lika envis som jag, och har bestämt sagt att han minsan ska vara min mentor i bygget. Så nu bygger vi hönshus, pappa och jag. Han har reglarna hemma på kapning i sitt snickeri. Och jag raknar dagarna till ledigheten när stommen till väggar, golv och tak ska skruvas ihop. Sedan ska det ju bara isoleras, på med skivor, byggas reden ... dit med spån och snäckskal och mat. Och ja ni vet i mitt huvud är det ju i princip redan klart.
 
Såklart får ni hänga med, i hönshusbygget.
Bygget som kommer att resultera i en isolerad låda.
Där min alldelens egna hönsflock ska få bo.
 

Det värsta med att vara hästägare...

... (förutom när ens fyrbenta bästisar blir sjuka förstås!!)...
Jag älskar att vara hästägare. Det har liksom blivit en stor del av min identitet. Jag blir fort igenkänd som hästtjejen och pratar ofta och mycket om hästarna i mitt liv. Jag har hållit på med hästar i tjugo år nu, sedan jag var fem. När jag var tolv fick jag ha min fösta sommarponny, en shetlandsponny vid namn Kalle. Året efter hade jag en foderponny, shetlandsponnyn Belinda. Året efter fick jag min alldlens egna Trollfrej, den framgångsrika kallblodstravaren som fångade mitt hjärta. Sju år senare, 2014 hämtade jag hem en stor, tovig kille vid namn Moe Årvak som numera är min bästis och trogna springare. 2016 vändes livet upp och ned när Trollfrej akut fick somna in i sommarhagen, och på höstkanten trillade Fapriola helt oplanerat in i mitt liv. Så det kan bli.
 
Jag älskar att vara hästägare med nästan allt vad det innebär. Det finns dock två saker jag tycker är sååå tråkigt. Att 1. kånka på vatten till hästhagen och 2. att fylla hö-påsar med frukost, lunch, middag och kvällshö. Den tiden vill jag ju lägga på att rida, gosa, pyssla i stallet och borra in ansiktet i hästarnas manar. Under åren har vi istället hittat lösningar som underlättar vardagen med hästarna. Istället för att kånka, släpa, fylla och tömma mat och vatten så kan jag nu ägna tiden till mycket annat.
På sommaren går hästarna på bete. Då jag har erfarenhter av fång (hemska sjukdom!) så lider också jag av "fångest" på vår och höst. Jag brukar ha en lååååång inbetning under våren. Som inte tar slut förrän i början av juli, ungefär när semestern tar vid. När de har vant sig vid allt grlngräs så släpper jag hästarna på betet på morgonen och hämtar de åter på kvällen när det är dags för ridning eller den dagliga dosen mys. Sedan får de skrota i vinter-hagen på nätterna. Mycket lättskött. Under sommaren slår vi vårt eget hö och hässjar till torr-hö. Samtidigt lejer vi bort arbetet med inplastning av stora hö-balar. Men gräset slår vi från våra egna marker.
 
När det närmar sig höst så får hästarna beta mindre och mindre äta av det hässjade höet. Här är den bökigast perioden när hö-påsar måste fyllas. När det är för kallt för att beta men för varmt för att öppa en stor plast-höbal. Frukost, lunch, middag och kvällsmat. En herrans massa hö-påsar.
Sedan kommer perioden när hästarna vänjs in på det inplastade hösilaget i några veckor. När jag blandar in lite mer hösilage i det torra höet för varje dag. Sedan vips äter de bara hösilage och nu börjar det vara kallt ute.
 
När det blir vinter är det dags att ge hästarna fri tillgång på mat för att de ska hålla värmen. Fredrik har byggt en fiin foder-häck där Fapriola inte kommer åt att äta så mycket. Hon får ta hand om Årvars spill, och håller kaggen således i schack. På kvällarna får de gå in och äta sin lilla bytta med mineraler. Och dricka vatten. Så får magen vila i någon timme från den fria tillgången.
Under vintern släpper jag bara ut hästarna på morgonen, så står balen i foderhäcken, redo att ätas ur. Sedan håller den i två veckor innan det är dags att köra en ny. I år har vi ställt foderhäcken så nära stängslet det bara går, så kan Fredrik köra en bal med stora traktorn trots att hästarna är i hagen och jag är på jobbet. Det är så himla skönt, och funkar så bra. Så lättskött på något vis. 
 
När våren kommer tillbaka blir det några bökiga veckor med fyllande av hö-påsar och invänjning på torr-hö igen och sedan betet. Men gudar så skönt det är, att under de allra flesta månaderna på året, inte behöva riva, kånka, fylla och svära runt höpåsarna. Det ska ju vara just det - roligt och enkelt att ha djur!
 
Bökigt eller inte med utfodring. Men tänk ändå, att få vara hästägare ändå!
Visa fler inlägg