Våtrum och en titt på övervåningen

Fredrik jobbar så flitigt i Drömmen. Jag har inte gjort många knop här sedan i somras. Fredrik gör desto mer. Dag ut och dag in. Ibland blir det en kvart. Ibland en hel full arbetsdag med övertid. Ibland kommer någon av våra pappor till oss och hjälper till. Rörmokare, elkonsulenterande morbror och så dyker också upp ibland. Men mest är det F, som sjåar på.
 
Det känns som att det händer grejer överallt i huset nu. Vi bestämde oss för att koncentrera oss på nedervåningen och få flytta in snabbare än tänkt nu när vi blir en till i familjen. Ett beslut som nu känns självklart, men som kändes så ogörbart när vi började år 2015. Då var vår vision att prick allt och lite till ska vara klart när vi flyttar in. Varje list, varje detalj, allt skulle finnas på plats. Sedan skulle vi bara bo och njuta. Men livet blir sällan som man tänkt och planerat - tur är väl det! - så numera jobbar vi efter att bli klara på nedervåningen och därefter flytta in. Sedan kommer övervåningen att jobbas med pö om pö medan vi bor i huset. Så klara, det blir vi inte i år heller. En bra bit på väg dock.
Just nu är fokus på tvättstuga och toalett. Vi planerar drömkök för fullt med (måste berätta mer om det!). Men det mesta händer kring våtrummen. Vi har valt att leja bort dem. Det ska kaklas och klinkras och vi vill absolut inte göra bort oss när det kommer till våtrum. Mycket går att göra själv, sannerligen dessa rum med. Men vi törs inte. Hantverkarna vi valt verkar superduktiga och engagerade, de står redo att komma direkt vi ringer och säger "kör". Rörmokaren har något litet kvar, men snart, snart är vi redo för det där samtalet, "kör", liksom.
Vi har handlat en kommod, spegel, lampor, duschväggar och väggskåp. Kakel och klinker står fulla farstun och väntar på att sättas in. Allt mer eller mindre redo. Toalettstolen förresten, den har vi kvar att handla. Men annars så, känns det rätt så drömmigt. Vi hade några ledord när vi planerade toaletten. Vi ville framför allt ha spakänsla. Helst ville vi få till ett badkar här med, men tillslut valde vi en större tvättstuga och en tjusig duschvägg istället. Eftersom att huset helt saknade avlopp och toalett så har badrummet blivit ett modernt rum, här blir ingen pärlspont, ingen mormorskänsla eller så. Bara spakänsla, precis som vi vill ha det.
I övrigt är det kök som planeras. Golvet till nedervåningen har vi bestämt oss för men inte beställt, vi ska dubbelkolla kvadratmetrarna först. Fredrik fnular på lösningar till fönstersmygarna. Jag kikar på tapeter, lister och skurklossar. Sparar ner färgkoder till snickerier och ritar på lösningar till farstun. Inbyggda garderober vill jag ha på något vis. På bilden är övergången mellan övervåning och nedervåning. Vi tänker ha pärlspont precis som på bilden, där övervåningen tar vid kommer timret att vara framme upp till taket. Tapeterna ska rivas bort och timret får prata sitt egna språk (ett mycket vackert språk om du frågar mig). Där jag står och tar bilden kommer istället tapet att ta vid. Är insnöad på grönt nu, så fint till allt trä, och vitt. Men vi får se vart vi hamnar färgmässigt tillslut.
... och i övrige? Kaos råder på övervåningen. Det isoleras i bjälklaget, planeras för isättning av panoramafönster. Kluras på golvfunderingar (här har vi sparat originalgolv). Rörmokaren tycker absolut att vi ska förbereda för en dusch på övervåningen med, på blivande "lilltoan". Ingen dum idé.
 
Men tiden och orken måste hushållas med och vi fokuserar för fullt på nedervåningen. Allt här uppe kommer sedan. Med hall, lilltoa, två sovrum och stora, fina vardagsrummet. En dag i taget. En våning i taget.
 
Så det pysslar vi med just nu. Toalett, tvättstuga, kök. Helt enkelt nedervåning. Samt tapeter, färgkoder och skurklossar. Det är som vanligt, lite hejsan hoppsan.

Om att vara redo

Vi har varit ihop i över tio år nu. Vi känner varandra utan och innan. Min andra hälft, min Fredrik. Tio år och några månader. Då var vi sexton, drack litervis med multivitaminjos och hånglade i bussen påväg in till gymnasiet. Nu bygger vi drömboende på vår drömgård, och går i väntans tider. Snart blir vi två tre. Och vi ska bli en familj.
 
Det känns så sjukt alltihop. Att halva jag och halva han ska bli en egen liten person. En person att lära känna, en person att älska. Någon som ska följa med oss resten av livet. Redan nu - så djupt inne i våra hjärtan. Aldrig trodde jag att kärleken kunde vara så stor och omvälvande redan innan den skett på något vis. I söndags hade vi gjort oss tjusiga när vi skulle på kalas. Passade på att ta några bilder på oss tre. Han, jag och bebisen. Ligger så tryggt förpackad i en mage prydd av bristningar och så. Trodde det skulle vara jobbigt att kroppen ändras, att gå upp i vikt, att vara tung, att få bristningar. Men det känns bara fint. Jag älskar magen, tycker det är märkligt och konstigt hur ofta den blir kommenterad. Jag vill bara att den ska få vara prick som den är i all enkelhet. Men den är så fin, och där inne döljer sig vår egna lilla skatt. Det kommer ett liv efter graviditeten med. Men just nu njuter jag av att vara rultig, har aldrig känt mig så kvinnlig som nu.
Vi är så lyckliga över vad som stundar. Och väldigt, väldigt redo, lilla vännen är så välkommen ut till oss på backen.

Loppisfynd kommer lastat!

Idag har jag rännt runt på byn vettni! En sväng till vår skoaffär för att köpa tvål. Ett stopp på återvinningen för att bli av med en herrans massa papp- och kartong, tanka bilen och sedan en härlig loppisrunda. Älskar min levande by!
Jag fyndade så mycket fint. Jag skäms nästan för att berätta vad alltihopa kostade. 115 kr. Jag swishade lite extra som vanligt - alla pengarna går till ett sjukhus i Afrika. Inger som jobbar i loppisen har ett gott hjärta.
 
Nä nu tar vi en titt på fynden tycker jag!
En fin mässingburk för kaffet. Kommer bli så fin i köket i Drömmen. Kanske måste packa bort den så länge?...Bland allt annat vi samlat i kökssoffan. Tjugo kronor.
Den egentliga anledningen till att jag besökte loppisen var detta - jakten på en soppslev! Vi har aldrig haft någon och idag när jag bjöd mamma och pappa på broccolisoppa (recept här) så sållade jag över halva köksbordet. En femkrona. Kommer kunna ha denna hela livet, hur bra?
En sval, längre linneskjorta. Ser hur jag har denna i trädgårdslandet i sommar. Eller till marinblått hårband på caféet. Till jeans. Så fint.
Älskade lilla detaljen med knytet på sidan. Och den där lilla öglan på bröstfickan. Har ett nyårslöfte att köpa alla mina nya kläder second hand 2019. Hittills går det bara fint. Börjar längta efter min midja igen. Femton kronor.
En stor, tjusig korg. Samma stuk som de jag brukar ha på altanen och utanför Lilltorpets dörr. Tankarna flög iväg till påskliljor. Eller så blir detta ogräskorgen jag ska kånka runt på mellan trädgårdslandet och komposten? En kan inte ha för mycket korgar. En tia.
Tyg i massor. En robust, mjuk, grönbeige duk (?) som går lika fint att använda ute som picknickfilt eller sval filt till bebis i vagga. Två bibbar med blå-vitt tyg i bomull. Hade en tanke att göra bivaxdukar precis som Linnea. Men det var rejält med tyg. Kanske blir det något hårband av detta med. Eller gardiner någonstans i Drömmen. Är så svag för allt blå-vitt så det är nästan löjligt. Trettio kronor för allt tyg.
Fick en vacker monstrea av svärmor och svärfar när jag fyllde år. Den ska planteras i denna finkrka och ställas vackert till. En tia.
En gammal, sliten handväska. Nog för att jag älskar mina två tjusiga väskor. Min totebag från Michael Kors och min bästa vardagsväska från Longcamp. Men har länge kikat på något mindre som bara rymmer börsen och kameran. 
Denna blir perfekt som komplement till skötväskan i år. Perfekt att slänga över axeln för att ha båda händerna fria för bebisens skull. Känns som detta kommer att bli min bäska väska 2019, precis som mitt ladugårdsfynd var 2018. En tia.
Nu när det bara är månader kvar i lilltorpet så har jag äntligen handlat en hållade för hushållspapperet. Något jag haft på inköpslistan så många gånger. Aldrig hittat någon jag gillat förrän nu. Får ta med den till Drömmen, inte svårare än så. En femma.
Denna korg ska få stå i Drömmens farstu när den blir klar. Fram tills det blir dags för svamp eller lingonjakt i alla fall för den var perfekt storlek för det. Perfekt storlek för fika också. Perfekt korg med andra ord. En tia.
Sista fyndet var nog min favorit. Fredrik rynkade på näsan "den är ju smutsig!".. "å nopprig??". Men kärleken är blind och min kärlek till blå-vitt är ju mer eller mindre enorm. Snurrar i tvättmaskinen just nu, tillsammans med skjortan och tygerna. Kommer göra sig så bra på kökssoffan i vår. Perfekt placering att kunna nypa med den i farten och sitta på den på farstun med en kaffekopp i handen. Älskar tofsarna. En tia.
 
 
Älskar loppis, speciellt Ingers loppis!
Gillade ni fynden får ni gärna trycka på hjärtat nedan! 

Ska vi äta frukost och lyssna på radio?

Det var söndag och backen badade i sol från arla morgon. Jag kikade över sänggaveln som täcker halva fönstret och nästan skrek "det är sol, ååh så härligt!!". Hela natten skallrade rutorna i fönstren av stormen som aldrig verkade ge med sig. Vet inte hur många gånger jag vaknade och trodde rutorna skulle gå i kras. Somnade om gång på gång med vetskapen om att hästarna stod tryggt inne i stallet, hönshuset var stängt och Knut låg tryggt på kökssoffan. Ingen anledning till oro.
 
Morgonen, kom tidigt, jag låg och klurade i sängen en stund innan jag frågade "vill du äta frukost och lyssna på radio med mig?", tur hade jag, att han tackade ja till dejtförslaget.
Dukade fram allt gott vi kunde hitta i lilltorpets kyl och skafferi. Varm choklad kokades på spisen, citron- och apelsinmarmelad och rostade mjukkakor. Lyssnade på P3 från datorn. Vi förevigade alltihop med vår nya polaroidkamera vi köpt på blocket. Numera nerpackad i bb-väskan. En av F's geniala idéer.
När djuren fått sitt fick stora, varma ylletröjan åka av. Traderafynd som anlände tidigare i veckan och har haft den prick varje dag sedan dess. Så makalöst härlig. Men varm, torpet blev fort solfyllt och varmt. Februari känns hittills snäll och varm.
Jag rafsade fram några slattar med mjöl, kokade lite havregrynsgröt och så. Skulle baka mitt godaste frukostbröd, Lillafruns, Emmelis grötbullar, receptet finner ni här. Skrämde igång mammas gamla matberedare i det gamla, skruttiga köket. Fint så.
Medan degen jäste jagade jag solstrålar ute på bron. Bara ylletröjan på, ingen jacka behövdes. Allt kändes så overkligt härligt. Försökte memorera allt; skotrarnas motorljus i fjärran land. Svärmors fårs bräkande då och då. Takdroppet. Den klara luften som gick rakt ut i blodet med ny energi, nytt syre. Ett idogt bankande innifrån Drömmen. Mitt i allt blev det dags att rulla frallor.
F drog iväg med sin skoter. Jag satte mig tillrätta med dagens andra stora kopp varm choklad, nygräddad fralla och bok. Sådant jag inte tog mig tid till innan. I veckan har jag avverkat timme efter timme här. Så fort solen visat sig. På bron med skön kudde att sitta på och bra bok. Hela tiden med sällskap av Knut, som njöt lika mycket han.
Det är svårt att få ro i kroppen ibland. Jag booooorde göra det och det och det. Mockade hästboxarna en vända. Gräddade frallorna en annan. Släppte ut hönsen i plusgraderna. Kikade på kallblodskung mellan varven. Hälsade på i bygget. Tillbaka till boken. Slumrade en stund där på farstun med. 
Sedan blev det piff. På med kjol och hårspänne och locka håret. Kalas för svägerska och svåger. Stoppar dagen djupt in i minnet och hjärtat. Fårens bräkande, takdroppet, kallblodskungen och doften av skoter tillsammans med nybakt bröd inne i lilltorpet. Så härligt alltihop. En välspenderad söndag.

Vårkänslor och morotskaka

Knut ligger och kurrar på kökssoffan. Jag kokar kaffe och dukar fram rester sedan onsdagens middagsbjudning. Fredriks absoluta favoritkaka, morotskaka. Han tar en paus från renoveringen och jag varvar ner efter att ha mockat och skött om hönsen. Jag älskar dessa stunder, när vi sitter och filosoferar om allt och ingenting. Vi dricker kaffet svart och tar om av kakan två gånger. Det är lugnt och skönt ute, plusgrader, takras och vår i luften. Jag bjuder er på receptet;
Ingredienser
Kaka;
3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
11/2 tsk kanel
1 tsk kardemumma
1 krm salt
1 1/2 dl olja
5 dl rivna morötter
 
Frosting;
60 g rumsvarmt smör
4 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
skal av 1 citron
saft från 1 citron
100 g philadelfiaost
 
Instruktioner
Vispa äggen med sockret med elvisp, vitt och poröst ska det bli
Ladda i mjölet, vaniljsockret, bakpulvret, kanelen, kardemumman och saltet och rör om med en slev
Häll i oljan och de rivna morötterna (jag rev i matberedaren, går fortast så)
Ös över smeten i en smörad/bröad eller bakplåtsklädd form, en sådan med löstagbar kant funkar fint
Grädda i 170 grader i ungefär 50 min, kakan ska inte vara kladdig utan fast och "fluffig"
 
Skölj av visparna på elvispen och blanda ihop ingredienserna till frostingen, allt på samma gång går fint
Använd eko-citron för att inte få i dig onödiga gifter, men var noga med att skölja citronen ändå
Ställ frostningen svalt medan kakan gräddas
 
Bre på frostingen på kakan och ät. Med fördel till kokkaffe en vårig fredag.

Blogg- och instagramkärlek!

Fick ett önskemål att tipsa om bloggar och Instagramkonton som jag följer. Självklart ska jag ordna det åt er! Lite fredagskärlek i form av mina favoritinspiratörer.
 
foto: Lillafrunsdagbok
 
Lilla fruns dagbok - Emmeli
En inspirerande hemmamamma med tre raringar. Renoverar hus från 1800-talet så varsamt och vackert tillsammans med sin man M. Här bjuds det på recept, mammaliv, renoveringsbilder och glädje i vardagen. Så är Emmeli en toppenfin människa med, känns som en sådan man kan kan sitta och surra i timmar med. Instagrammar på @lillafrunsdagbok.
 
Mitt liv som bonde - Paulina
Paulina är en varm, glad och superdriftig bonde. Hon bor på en gullig gård i Höga kusten med man och två sockersöta barn. Hon skottar snö, kör balar och pysslar om gårdens djur så fint. Lantliv, tjurar (och en del gamla mjölkkofavoriter), söta-så-man-dör-kalvar, höns och mammaliv i en härlig blandning. Paulina har sådant driv, känns som någon det alltid händer grejer kring. Instagrammar på @mittlivsombonde.
 
Emma Sundh - Emma
Emma skriver vettigt om klimatet. Tar otroliga bilder på livet i Stockholm men mina favoritbilder lägger hon upp när hon varit hem till Värmland eller ut till sommartorpet på Gotland. Hon känns som en sval, härlig bris att ha i sitt flöde. Vackra vintagekläder blandas med god mat och mysiga äventyr och utflykter med barnen. Instagrammar på @emmasundh.
 
foto: Fyraårstider
 
Fyra årstider - Lotta
Lotta är en frisk fläkt som bor på landet. Hennes blogg går jag in på när jag vill frossa i lantlivsinspiration. Hon har en trädgård som är min fullständiga drömträdgård. Orangeri, hönshus och fina sittplatser som blir som oaser i trädgården. Lotta har en positiv syn på livet och många koka tankar. Instagrammar på @fyraarstider.
 
Underbara Clara - Clara
Clara är för mig ren inspiration. Hon flyttade också ut på landet när hon var ung och hennes kanaler fylls med idylliska bilder på lantliv, barn och djur i en Bullerbyblandning. Men hon förskönar aldrig, det är ärligt och rakt och på riktigt. Jag lyssnade på hennes sommarprat 2014 (inspelat 2011) och det hjälpte mig så himla mycket att våga, att våga satsa på mitt liv på landet. Utan att be om ursäkt för det. Allt Clara tar sig för blir inspiration för mig. Youtube, böcker, krönikor, jag konsumerar aaallt och äälskar det. Instagrammar på @underbaraclaras.
 
All things green - Maria
Maria lämnade sin karriär inne i stan för ett lugnt liv på landet efter att hon fått en stroke. Hennes livsresa är stark och gör många gånger ont att höra om. Hennes vardag kantas av sjukdom och hon har fått tänka om karriärsmässigt flera gånger för att sätta sin hälsa i första rummet. Men det är inte därför jag följer, hennes bilder får mig fullkomligt att tappa andan. Om och om igen. Maria är godhjärtad och varm, och kreativ som ingen annan. Så mycket att beundra med denna kvinna. Instagrammar på @allthingsgreen.nu.
 
foto: Linneakatarina
 
Linnea Katarina - Linnea
Linnea är min själsfrände jag aldrig fått träffa. Hon bor på landet på Västkusten med sin man och sin fantastiskt söta son. Hennes blogg är så lugn och harmonisk, läser månadsinläggen med salighet och vi verkar vara otroligt lika varandra i sättet. Linnea odlar som ingen annan och fångar ögonblick från vardagen så himla fint. Skulle kunna dricka kopp efter kopp med kaffe med henne och aldrig bli less tror jag. Instagrammar på @livetpastafsinge625
 
Flora Wiström - Flora
Floras blogg har jag följt i typ elva år. Hon har fantastisk klädstil och skriver vackert. Men framför allt så åker hon till Hälsingland då och då, och bilderna hon levererar då känns rakt i hjärtat. Det är lite liksom smuts i hörnen och det gillar jag. Blir så sugen på att ro båt, koka kaffe och elda i kakelugnen. Väntar alltid på Hälsingslandsinläggen. Instagrammar på @florawis.
 
Elsa Billgren - Elsa
Ibland får jag kommentarer att jag är som Elsa Billgren fast på landet. Kanske är det så för jag relaterar till henne så mycket. Det är loppis, vintagekläder och mycket fina frukostar. Bästa var förra året när hon bloggade från sommarhuset på Gotland. Myste till varenda inlägg. Trots att Elsa bor mitt inne i storStockholm och lever ett totalt annorlunda liv mot för mig så tilltalar hon mig så mycket. Jag tror att vi skulle kunna dela en flaska rött naturvin och prata i timmar, drömmen vore att gå på loppistur med Elsa och hitta kläder, porslin och de där "lilla extra"-möblerna att ha i Drömmen. Instagrammar på @elsabillgren.
 
foto: Johannaikulla
 
Johanna i kulla - Johanna
Bloggar på livet på landet. Det är långt mellan inläggen ibland men det gör ingenting, för när de väl kommer så är de så mitt i prick. Det är tutorials, kloka ord om konsumtion och härliga bilder från hennes lantliga hem. Och getter, vem gillar inte getter? Instagrammar på @johannaikulla.
 
Angeliqe - Angelica Rosengren
Angelicas bilder är så levande att de nästan gör ont i mig att titta på dem. Det är ord direkt från hjärtat blandat med helt makalösa bilder. Det är en stämning i hennes flöden som är svårt att sätta fingret på - men jag vill alltid bara ha mer och mer av det. Så verkar hon vara en genomgod person, sådana personer gillar man ju. Barfota, skog och kvällsljus.
 
...
Pjuh, det var bloggarna med tillhörande Instagramkonton. Nu tänkte jag länka några favoriter på Instagram alltså. Det är så svårt att välja, jag följer 322 personer som på ett eller annat sätt inspirerar mig. Jag fick sålla hårt och länkar har åtta stycken. Skulle kunna klämma dit så många fler, Instagram är nog min största källa till inspiration.
 
@warginna - Sanne
Makalösa naturbilder. Makalösa hundbilder. Makalösa självporträtt. Sen en stor skopa vettighet. En redig kvinna från Tornedalen, vacker som få och rockar vintagekläder som ingen annan.
 
@stallpigan - Eleonor
Lever i ett oisolerat torp i vackra Markim socken med sin Gustaf, katter och höns. Jobbar på hästgård där hennes ardenner Lilleman bor. Planer på att bli självförsörjande. Bilderna Eleonor bjuder på är makalösa. Hon och Gustaf vloggar från livet på landet och filmerna är så hysteriskt roliga och samtidigt så vackra. Hennes berätterröst är så behaglig, skulle älska att ha en lång ljudbok med hennes prat. En go instavän som det "känns som jag känner" bara genom att följa.
 
@carolin_harnesund - Carolin
Mysigaste kontot med massvis med djur. Favoriten är shetlandsponnyn Max-Olle. Carolin har den bästa dialekten och de gosigaste insta-storysarna av alla. Gosar med fåren, kalkonerna och hundarna ena minuten och jobbar på med tunga gårdssysslor i nästa. En genuin och varm person.
 
@vastbynochvi - Julia
Julia har precis flyttat in i sitt nya boende på landet med sin Bengt. I somras hälsade hon på här på backen och några veckor senare gick vi båda ut med att vi är gravida! Små insta-bästis-bebisar. Julia lever tätt ihop med sina hästar och är så jordnära. Precis lika genuin i verkligheten som på insta.
 
@abborbergslouise - Louise
Louise delar med sig av bilder från sitt hem i Dalarna. Det är tyst skog, stickade tröjor och tovigt hår, precis som jag älskar det. Lägger ut gulligaste bilderna på sin son Kråkan, tänker att hon ger honom en så fin uppväxt.
 
 
@matildastillvaro - Matilda
Fångar vardagliga ögonblick så fint. Frilansar som fotograf och vill heja på henne varje dag, jag hoppas aldrig att hon slutar. Beundrar de som har öga för att fotografera vardagen, bara sådär, rakt upp och ned. Och det blir magi av det hela. Favoritbilderna är de på blommorna, barnen och hönsen.
 
@nina.elisabet - Nina
Delar med sig av sitt lantliga hem. Skriver klokt om livet, om utmattning, om kraft och om vardagliga små betraktelser. Har ett växthus jag vill kopiera rakt av och klista in här på backen. Så mycket inredningsinspiration jag får har till Drömmen.
 
@sarasblick - Sara
Sara fotar som ingen annan. Hennes bilder går rakt in i hjärtat. När jag behöver lätta på gråt-tårarna kan jag kika in på hennes hemsida och kolla på bröllopsbilder. Delar då och då med sig av vardagslivet och tankar om att våga och så. Om jag vill dela en kaffekopp med de andra tjejerna jag nämnt ovan så vill jag slafsa i mig burgare med Sara och bada näck efteråt. Känns som en sådan det aldrig blir tråkigt och stilla runt om, och för att vara lite ytlig, så är hennes smilegropar topp tre finaste smilegroparna i världen.

En helt vanlig vardaglig dag på backen

Det är en vanlig dag på backen. Inget extraordinärt händer. Ändå händer livet precis hela tiden.
Öppnar upp hos hönsen. De hoppar ut i snön, det är milt ute och hönan Lovisa rensar upp spilld havre runt fodertunnan. Gottfrida och Chatrine går inte ut i onödan. Men övriga trion spatserar gärna runt ett litet varv i hörummet.
Det blir ljusare och ljusare. Min själ älskar det. Hönsen tackar med hjälp av ägg. Gottfrida lägger ett om dagen, på golvet. Chatrine är flitigast av det gamla gänget. Gladast över det hela är jag, känner mig så rik varje gång jag plockar in ägg. Skulle nog kunna ha hur mycket höns som helst.
Det är så tyst och stilla. Vardag och de allra flesta är iväg på sina knegarjobb. Hela byn är inbäddad i någon sorts vispgräddeliknande snö. Överallt, så vackert. Där, bakom granen, intill logen, blir det äppelträd i sommar. Men först väntar någon till månad av vispgrädde i träden.
Vad jag än gör har jag sällskap av en lurvig liten. När dagen blir kväll jagar han möss i hörummet. Latar sig däremellan. Jag har fullt upp att hålla honom från bebisens säng och vagn. Han förstår precis, vad som håller på att hända.
Jag har min sedvanliga "jag ska bara"-outfit. Fredriks powerskor strl 43. Systerärvda Fjällrävenjackan fyndad på tradera 2007 (min bästa gårdsjacka, och den rymmer magen ännu). Tovigt hår och trötta ögon, men det syns inte på håll. Finaste associaren är Knut, livar upp varje outfit.
Jag tänker att jag borde plocka ner grankärvarna på dörrarna. Linda ihop julbelysningen. Kanske blir det gjort snart, eller så dröjer det ännu lite till. Allt liksom vintervilar.
Jag blir övervakad vad jag än tar mig för. En vänlig kallblodskung som längtar ut från hagen. Tittar nyfiket på mig under lurvig lugg. Det är som att han viskar "vet du, alla sommarens barbackaturer finns kvar - det ligger framför oss". Sedan spanar han på älg och trumpetar upprört.
 
En helt vanlig vardaglig dag på backen.

Längtan efter att bli less

 
Barnmorskan frågar mig hur det känns och hur jag mår. Jag svarar ärligt att jag mår bra, men att jag känner mycket ilningar, molande värk, det knicksar i bäckenet och jag vaknar på nätterna med ont. Hon ler stort och säger "Vet du vad, du är höggravid nu, det är preciis som det ska vara nu på slutet". Det var som att jag behövde höra orden från en "medicinsk" person. Höggravid. Slutet. Det som alltid känts så långt bort, går vi genom precis just nu.
 
Jag jobbade som jag nämnt min sista dag i fredags. En veckas flexuttag/semester och sedan föräldrapenning. Jag har haft dagar av full fart och saker jag gärna vill hinna med. Skura, städa, laga mat och frysa in, middag med en kär vän, Öppna förskolan med några av byns små solstrålar och deras mammor. Ikväll kommer middagsgäster. Men sedan säger jag stopp och belägg. Vila - Står på schemat. Känner noll behov att vara social nu, är helt inne i min egna värld och kan nog uppfattas som både disträ och "borta". Jo, jag vet. Men jag tänker inte göra ett knyst åt det. Inne i bubblan.
 
Om jag går lite för fort nu så ilar det neråt. Jag får sammandragningar om jag slitigt med hösilaget ellet burit vatten till hästarna av ren tjurskalle. Jag vet att jag inte ska. Men det är svårt att begränsa sig när man "borde". Jag får sammandragningar och ont varendase kväll nu, behöver inte ha varit särskilt aktiv faktiskt.  Jag känner mig stor, otymplig och tung. Tung, tung, tung, tänker på boken jag läste ur i helgen "Föda utan rädsla", känns inte som något problem att tänka på det ordet,"tung",  för det är precis så jag känner mig. Som en stor uppsvälld boll.
 
Jag sover gott, går i trappor framför att ta hiss, känner ingen foglossning eller så. Men ändå känns kroppen tung, tung, tung och jag måste mata den med vila. Jag har börjat lite smått att dra på mig vätska, i alla fall då och då. Förlovningsringen har jag lagt undan, den och vanliga klockan känns liksom obehagliga mot kroppen. Jag flåsar visst en del med. Men återigen, jag är ju höggravid så det sjunger om det. Det är okej, allt är bra.
 
Det känns lyxigt att få ha mått så bra hela vägen. Alla prover och kontroller på mvc har vi swishat igenom. Lite lågt blodvärde en gång där vid jul, som järnet rådde bot på. Jag är så tacksam att jag få  må så bra, att jag kunnat ge mig extra vila, att jag unnat mig några lediga veckor innan bebisen är här. Vill att dagarna ska kännas som sirap så jag hinner bli less, än känns allt så mysigt och gosigt. Både jag och F ligger och stryker magen på kvällarna och längtar efter det lilla livet, men vi njuter också av nuet. Så kommande veckorna ska jag jobba på att bli riktigt kräkless på den här bamsemagen. Om det ens går att bli less något så fint?

Det kom ett paket ...

... med den lyxigaste vinsten i ...
 
Jag rimmade ihop ett tävlingsbidrag till en instagramtävling jag scrollade förbi, någon dag senare fick jag meddelande om att jag vunnit! Priset var så fint, så fint så de vill jag gärna visa er! Jag vann ett kit till mig själv och någon jag tycker om - jag valde att dela det hela med min ena syster som haft några tungrodda veckor.
 
I år har jag nyårs"löften" som innebär att jag ska leva mer hållbart. Vinsten kvalar helt klart in i mina löften och gick hand i hand med min längtan efter ett enklare liv. Så vi tar en titt (detta inlägg är inte på något vis sponsrat, bara tips från mig till dig).
Här har vi hela kalaset. Dubbelt upp av allt - hälften till mig och hälften till syster E. Den där "svampen" är en "luffakudde", den används som tvålkopp, hur fiffigt? Ser ut som något som kommer från känsliga barriärrev eller något - men utvinns från en sorts gurka!
Jag faller mer och mer för fasta tvålar. Jag har en från Malin i Ratan som jag tvättar ansiktet med, och min ulltvål använder jag varje gång jag duschar, så härlig! Numera har jag denna tvätt-städ-disktvål med. Tänker att den ska få bo i köket på diskbänken. Luktar fräscht och vårigt. Skulle så gärna vilja prova en hårtvål framöver med. Så onödigt med plastförpackningar, vattenutspädda kemikaliescahmpon när man kan använda dessa. Lokalproducerade, snälla mot huden och miljön. Prisvärda (räcker så länge!)
I vinsten följde dessa fina örhängen från MNOP Jewelry. I återvunnit silver. Blir så glad, jag har bara ett till par örhängen jag använder (resten har rensats bort och getts till grannflickorna). Kan ha kvar något par i ett gammalt smyckesskrin med nu vid närmare eftertanke. Men nu har jag perfekta örhängen i silver, att använda både till vardag och festigheter.

Att träna med Årvar

En mule som andas med djupa andetag. Stora hovar skodda med brodd. En lurvig vinterpäls. Spetsade öron, kloka ögon.
 
Det är min Årvar.
 
Min kallblodstravare, femton år i juni. De fem senaste åren har han spenderat med mig vid sin sida. Han har inte haft världens lättaste liv, mycket strul och han har varit missförstådd. Han var helt enkelt inte gjord för ett liv på travbanorna, han är en sann filosof och hittade hem här på backen. Det var som att han inte visste vad kärlek var förrän han kom hit, jag vet att han har haft det inom sig, de där snälla ögonen skämtar man inte bort.
 
När jag blev gravid så började tusen tankar snurra. Hur sjutton ska jag göra med hästarna? Går det att ha kvar dem? Jag resonerade fram och tillbaka med Fredrik, men han var fast beslutsam. "Klart du ska ha dem kvar, du behöver dem för att må bra". Jag är så glad att han peppade mig så, för oj vad jag behövt hästarna under dessa snart nio månader. 
 
Hästarna har behövt mig också men en klok lärdom har varit att de inte behöver mig jämt. De mår så gott med att bara vara häst ibland. Ingenstans hade de haft det bättre törs jag nog påstå. Med mat, vatten, medryttare som tar dem ut på tur ibland och så en matte och husse som överöst dem med kli, borstningar och promenader när det passat.
 
Vårt band har blivit starkare. Jag har arbetat Årvar från marken. Han lyssnar så lyhört och snällt. Nosar försiktigt på magen och hälsar på den lille där inne.
 
Dessa månader har inneburit att jag tänkt om helt i mina mål och drömmar med hästarna. Så sent som i våras så ville jag tävla dressyr. Det var mitt mål. Men nu vill jag bara ha trygga, välmående hästar att leva livet med. Galoppera barbacka. Rida i repgrimma. Träna från marken och uppsuttiet. Rida iväg och bada i träsket. Okomplicerat men hållbart. Längtar också efter att rida för Johanna igen, rida mig svettig på volten och hålla ordning på skänklar, tyglar och sittben. Men jag vill göra det för att ha en hållbar och arbetsvillig häst, inte för att målet ska vara tävling och press. 
 
Idag skiner solen. Jag tog ut Årvar i linan. Bad honom gå runt mig, trava runt mig, vända in mot mig. Backa. Flytta bakbenen. Tråkträna i några minuter. Backa igen. Gå ett varv. Stanna, komma in mot mig. Det är lekfullt och fridfullt, vi provar oss fram. Går till postlådan och allt känns så tryggt och skönt. Jag var så säker på att dessa veckor utan ridning skulle göra vårt band gott, men hur gott det skulle bli var svårt att förutspå. Men nu börjar jag ha facit, och allt känns så tryggt, så snällt och så lekfullt. 
Visa fler inlägg