Min trogna springare

Min trogna springare. Vad jag inte blir klok på hästeriet just nu. Jag brukar utvärdera mina ridpass och den senaste raden har varit positiva ridturer, bara glada miner i protokellen. Vi har travat längst byavägen och ridit barbacka med repgrimma hemma på gården. Han har kännts fin, lyhörd, arbetsvillig och harmonisk. 
 
Men, så kom gårdagen. Årvar ville först inte gå från gården, jag blev fundersam då min häst älskar att arbeta och älskar att komma ut och röra sig. Öronen brukar alltid vara spetsade, skritten fjädrande och hästen liksom genomnöjd. Ner för backen gick han så motvilligt. Sedan stämde ingenting. Jag tänkte flera gånger att "Nä nu drar han hem igen". Han höll sig i skinnet, visserligen. Men minsta lilla gråsparv på fel ställe hade kunnat bli en skentur kändes det som, en tickande bomb. Så svårt att få kontakt med Å när han stänger av på det viset.
 
Jag har haft häst så pass länge så jag vet att det går upp och det går ner. Som livet i övrigt. Men denna knäskada som nu gett mig huvudbry i snart ett halvår. Gör det ont för honom? Är det där det sitter? Jag har kollat honom hos två olika veterinärer, han har gått på medicin och djupvågbehandlats, ja han har till och med pratat med en hästpratare. Det känns som jag gjort och gör allt för honom, och ändå frågar jag mig själv hela tiden om hans knä verkligen är fräscht. Jag vet att jag förmodligen vet bättre själv hur han mår än att fråga alla andra hela tiden. Men ni vet hur det blir, man greppar efter hamstrån. Kanske gör knäet ont i nerförsbacke eller uppförsbacke men inte på plana byavägen? Kanske har han inte ont alls utan har hittat ett ret-hål där han kan komma åt mig och slippa arbeta då och då för att jag misstänker att något inte står rätt till.
 
Hur länge ska man fortsätta och fundera? Var går gränsen?
 
Jag bestämde mig i samband med röntgen att jag ska köra på som vanligt, och se till våren hur han håller ihop. Men jag kommer på mig själv att fjäska för honom och tänka att de lugnare passen gör honom gott. Förmodligen gör jag honom en björntjänst.
 
Jag vet inte vart jag vill komma med mitt inlägg. Kanske vill jag bara berätta att jag funderar mycket just nu, på min trogna springare.
0 kommentarer